I enlighet med jultävlingen Bella på Bellas Bokblogg håller, tänkte jag dela med mig av mitt bästa julminne.
Det bästa julminnet jag har, har att göra med en av jularna i min barndom, när vi fortfarande bodde ute på landet och det var en riktigt kall och snöig vinter. Jullovet kändes så långt, tiden stod nästnintill stilla och jag och min lillasyster gjorde labyrintgångar i trädgården, snölyktor av snöbollar och mamma hjälpte oss att bygga varsitt snödjur att tillbringa dagarna på – en häst och en isbjörn. Vi åkte mycket pulka det året och vi var utomhus stora delar av dagarna.
När julafton närmade sig var det pepparkaksbak, lussebak och jag minns att mamma fick hålla koll på oss så vi inte åt för mycket deg. Vi lyssnade på julmusik, hade julstjärnor i fönstren och det var inte ovanligt att rimfrosten på rutorna bildade vackra mönster. Det var på den tiden vi inte hade diskmaskin, men diskandet var av någon anledning lättare att ta sig an med julmusik och julstämningen på topp. Vi hade chokladkalendrar och varsin kalender med presenter i som mamma gjort själv till mig och min syster, och pappa var ute ofta och skottade – åtminstone så bilen gick att förflytta.
På TV:n upptäckte jag och syrran för första gången konståkning, och vi virvlade omkring med raggsockor på fötterna och prinsessklänningar och lekte konståkare. Golvet var perfekt för ”skridskoåkning”, även om en och annan sticka kunde fastna i sockan ibland. Raggsockorna var annars ett måste om man satt still för mycket inne eftersom det var en kall vinter, men det gjorde inte så mycket. Vi satt med filtar på kvällarna. Vi kollade på många juliga program, juliga filmer och tände fina ljus.
På den här tiden var julen fortfarande obeskrivligt och naturligt magisk. Jag vet att jag höll på att spricka av förväntan när jag tänkte på att tomten snart skulle komma, vilket var en egentlig skräckblandad förtjusning. Förväntansfulla var båda jag och min syster och sprängfyllda av julstämning och spänning i hela kroppen gick vi och lade oss natten till julafton. Jag låg vaken länge, mamma pussade mig godnatt flera gånger. Anledningen till att jag hade svårt att somna var att jag var lite rädd för tomten (tänk om jag inte varit snäll?!) som hos oss alltid har kommit med ett paket på natten som vi fått öppna på julaftonsmorgonen. Men när sömnen sedan tagit över, var morgonen plötsligt där och julklappen låg vid mina fötter och bara väntade på mig. Min syster var redan påväg upp för trappan med sitt paket och morgonen var nog egentligen yngre än vad mamma och pappa ville att den skulle vara (för visst skulle vi ganska snart trippa in till dem för att stolt visa vad vi fått) …
Det var vad jag minns också den här julen jag började misstänka att tomten kanske, kanske inte fanns (för kände jag inte igen tomtens skratt som någon annans?). Och samtidigt fick jag lite ångest för att ha tänkt den tanken – för tänk om tomten hade fått veta?
Det här är vad jag minns som ett julminne. Jag vet att detta kan vara en liten gott och blandat-påse i minnesbanken av två eller tre juletider, men saken kvarstår – jag minns och jag minns detta väl. Och jag saknar känslan som julen framkallade på den tiden – men det är också de här minnena tillsammans med nutida minnen som gör att jag fortfarande och antagligen alltid kommer älska julen och december månad. Jag hoppas med detta sagt också att jag kan erbjuda en framtida generation lika starka och vackra julminnen som jag har den äran att bära.
Kanske har ni ett bästa läsminne? Kika in på Bellas Bokblogg och delta gärna i Bellas tävling. Den stänger inte förrän den 16:e december klockan 17:30, alltså tredje advent. Så än finns det tid kvar att komma att tänka på ett julminne, knåpa ihop ett inlägg efter Bellas punkter och hålla tummarna för en eventuell vinst av en bokig julklappslåda.
Om inte annat är det mysigt att i december läsa lite om juliga minnen. De spär på den goda julstämningen för min del nämligen.
