Klassiker…

Hur är eran relation till klassiker?

Jag hade en ganska ansträngd relation till dem tack vare skolan ett tag. Klassiker såg jag som något man blev påtvingad mot sin egen vilja, och alla i klassen var tvugna att läsa exakt samma bok. I sjuan var det Michelle Magorians Godnatt, Mister Tom. I åttan var det i alla fall Skriet från vildmarken av Jack London, om jag inte minns fel, och i nian Flugornas herre av William Golding. Eventuellt kan jag minnas fel i vilken klass vi läste vilken, men högstadiet var det i alla fall.

Bara för att känslan av tvång infann sig, kunde jag aldrig riktigt tycka om böckerna, för jag slappnade liksom aldrig riktigt av. Det var alltid bestämt antal sidor till varje tillfälle vi diskuterade böckerna och läste man mer än det, var det ibland nästan lite farligt eftersom man kunde säga för mycket. Känslan var den ibland, inte från lärarens sida, men från de andra eleverna.

Under i stort sätt hela gymnasiet försökte jag därför nästintill undvika klassiker i allra högsta grad, men valde sedan i Engelska C att läsa Jane Eyre av Charlotte Brontë. Och trots att det var en del sidor, äldre engelska än den jag kände till och den ena med det tredje. Så föll jag. Jag blev förälskad i en klassiker för första gången!

Sedan dess har jag varit lite nyfiken på Emily Brontës Svindlande höjder eller Wuthering Heights, men hittils har det inte blivit något mer av den tanken. Charlotte Brontës bok Jane Eyre har jag däremot läst två gånger hittills i mitt liv. En gång på engelska, och nu på högskolan förra hösten läste jag den igen, fast på svenska. Och jag tror nog nästan att jag föredrar den engelska bäst egentligen. Det är något med det engelska språket i äldre tappning som jag tycker inte kan jämför med svenskans… Självklart är det den svenska som bor i min bokhylla, tillsammans med kommande två böcker (på bild)…

På högskolan har jag även läst Robinson Crusoe och den var jag inte jätteförtjust i. Jag har läst den, försöker analysera den ur ett svensklärareperpsektiv. Men jag tycker personligen inte att den är så bra. Sorry, Daniel Defoe.

Däremot blev jag glatt överraskad av Don Quijote av Miguel de Cervantes. Inte minst för att det ligger humor, om än ganska svart i botten, tillsammans med spänning och lite kvarhängande frågor som kanske inte får svar, men kittlarCervantes driver dessutom med sig själv som författare i boken, vilket jag tycker är en fantastiskt befriande egenskap och det pekar på en självdistans…

En av mina favoriter var Dostojevskijs Brott och straff som jag hört var en mardröm hela min gymnasietid. Och det kom att bli en riktig favorit förra hösten i svenskan i stället. Och då gick jag ändå in med ganska negativa förhoppningar och förväntningar, vilket skulle kunnat påverka hur jag läste boken negativt. Jag kan inte ens sätta fingret på vad som triggade igång de positiva känslorna för boken sådär exakt, men det var något med det lite mörka, högtravande och det förvirrande i vad vår kära karaktär Raskolnikov faktiskt gjort, och hur han hanterar det… Det är nog ändå lite av ett mästerverk. Genomtänkt skriven utan tvekan.

Andra klassiker jag läst är följande:

Fredrika Bremer – Familjen H***
Carl Jonas Love Almqvist – Det går an
Elin Wägner – Pennskaftet
Moa Martinson – Mor gifter sig
Thélopie Gautier – Den döda älskarinnan
Lucy Maud Montgomery – Anne på Grönkulla
Richard Matheson – I am Legend
August Strindberg – Röda rummet
Viktor Rydberg – Singoalla
Albert Camus – Främligen
C. S. Lewis – Narnia

Och då har jag säkerligen glömt någon… Men icke att förglömma Bram Stokers Dracula. Som jag nämnt i tidigare inlägg också. Men jag tycker den är värd att nämnas. Lite sådär om och om igen.

 

Annonser

6 thoughts on “Klassiker…

  1. Lingonhjärta skriver:

    Jag älskar klassiker och då främst Jane Austen och Selma Lagerlöf. Svindlande höjder var jag faktiskt inte alls så förtjust i. Tyckte mest den var mörk och trist och då är jag en person som ÄLSKAR mörka böcker annars. Tror mycket mer på Jane Eyre. BBC serien är ju helt ljuvlig.

    • ielinashylla skriver:

      Om jag ska vara ärlig har jag faktiskt hört fler säga det om ”Wuthering Heights”. Men det är som att jag vill testa och se… ;P Hur som helst så är Jane Eyre en klass för dig. (: Skitbra! Och jag älskar BBC-serien, den är ljuvlig precis som du säger. Annars verkar det väl som om det dyker upp en film som verkar ha rätt anda inom det snaraste? Jag har inte stenkoll… ;P ^^

  2. Lingonhjärta skriver:

    Haha, ja helt sant att Jane Eyre är både en klass för mig och sig 🙂 Det kom ut en ny filmversion alldeles nyligen. Är väldigt sugen på att se den.
    Sen tycker jag absolut att du ska läsa Wurthering heights och testa. Du kanske fullkomligt älskar den för den har en hel del fina saker också 🙂

  3. Hundöra skriver:

    Jag är egentligen inte mycket för klassiker, men en av de bästa böcker jag vet är faktisk klassiker som t ex Godnatt Mister Tom, Stolthet och fördom och Hustrur och döttrar.

    Jag läser Jane Eyre till Lyrans klassikerutmaning. Min syster (Klättermusen) har tjatat på mig att läsa den, men jag känner mig så skeptisk till hela historien. Nåja, jag ligger på kapitel 8 bara så vi får väl se 😉

    • ielinashylla skriver:

      Jag ska försöka ta mig an Jane Austen någon gång. Har ”Emma” hemma. Jag blev förälskad i ”Jane Eyre”. Hade noll förväntningar och köpte ändå historien till slut. Jag har nog läst den en gång på engelska, och två på svenska … (:

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s