Tre på Tre, bok tre.

Tiden går fort när man har roligt, eller när man har mycket att göra… Det första passar bra in på läsning tycker jag, det känns som om man bläddrar hejdundrans fort igenom böckers sidor om man faktiskt tycker att det man läser är något att ha, eller så mycket mer än bara det! Det var det som hände nu med Becca Fitzpatricks Fallen ängel. Jag läste tjugo sidor en kväll, började fastna för boken, och då var boken snart utläst! Det var till och med så pass bra att jag fick struktur på mitt pluggande ganska bra med – bara för att ha tid att läsa boken i lugnan ro! Tänka sig!

”De nya änglarna är trotsiga, sexiga och modemedvetna.” står det på bokens framsida. ”Det är spännande. Lite sexuell dragning. Lite kärlek”, säger Johanna Lindbäck (Bokhora).

Vad säger då jag? Jag säger: wow! Jag har upptäckt något annat än varulvar och vampyrer. Änglar! Och de är precis lika farligt frestande som vampyrerna och varulvarna! Så att man inte blir av med den där spänningen mellan ont – gott, eller mellan mänskligt – djuriskt… Vilket är skräckblandat underbart!

Tänk er själva Patch – farligt snygg, attraktiv och mystisk! Han är hemlighetsfull, verkar hela tiden ha något att dölja och får dig att rodna… Han väcker känslor inom dig du inte visste fanns, och dessutom känslor som känns mycket motstridiga! Men han väcker en eld! Han verkar veta mycket om dig, och vet vilka knappar han ska trycka på, och inte nog med det – ibland verkar han ta sig in i dina tankar!

Det är precis så det känns för Nora, bokens huvudperson. Hon vet inte om Patch är bra eller dålig för henne. Hon kan knappt tolka vibbarna han ger henne, och han verkar av någon outgrundlig anledning väldigt ofta befinna sig just där hon är..! Är det bara en slump, eller är det så att han förföljer henne?

Spänningen emellan Nora och Patch finns absolut där, inte minst den sexuella:

”Jag makade mig fram till kanten på bänken och lät benen dingla på varsin sida om honom. Något inom mig sa att jag skulle sluta – men jag tvingade den rösten att hålla tyst.
Han lade händerna på bänken bredvid mina höfter, lade huvudet på sned och lutade sig mot mig. Hans doft – bara mörk och fuktig jord – överväldigade mig.
Jag drog två snabba andetag. Nej. Det här var inte rätt. Inte det här, inte med Patch. Han var skrämmande. På ett bra sätt, ja, men också på ett dåligt sätt. Ett vädligt dåligt sätt.
”Du borde gå nu”, andades jag. ”Du borde verkligen gå nu.”
”Hit?” Han mun snuddade vid min axel. ”Eller hit?” Den flyttades till min hals.
(…) Jag upplevde en pirrande, stickande känsla i hela kroppen, inklusive benen.” (sid. 97).

Det är på sidan 97 som bokens nästan-kyss inträffar… Något som Nora tänker ganska mycket på…

Jag gillar sådana här böcker! Den är helt i klass med Stiefvaters Frost, också Meyers Twilight! Och det är enligt mig – KALAS!

Det här innebär också att min tredje bok i Pocketlovers  Tre på Tre-utmaning är utläst!

Jag vill även passa på att tacka bokbloggare och bokälskare för kärlek och inspiration! Alla har något att komma med, och boktipsen flödar på internet! För vad vore böcker och texter utan läsare..?!

Annonser

3 thoughts on “Tre på Tre, bok tre.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s