Tre böcker som fått mig att gråta.

Jodi Picoults Allt för min syster (2007).

Det här är en bok jag köpte som present till min lillasyster. Jag köpte även den här mer av en slump än genom ett noga urval. Jag köpte den för titelns skull, eftersom den innehöll ordet ”syster”, och för att den verkade kontroversiell i debatten om designade barn.

Min syster bad mig senare låna och läsa boken i och med att den var så bra. Jag nappade den sommaren och passade på att börja läsa den på stranden en dag, men sedan fortsatte jag att läsa hemma med. Och det är verkligen en stark historia – vacker, verklig, rörande, engagerande, sorglig… Den framkallade de mesta känslorna, lite som en regnbåge!

Anna, huvudpersonen, hon är så modig. Hon vill ha rätten till sin egen kropp efter att ha fått ställa upp på allt vad hennes syster kan tänkas behöva i medicinsk väg – benmärg bland annat. Och hon har fått vara hennes systers givare sedan i hennes mammas mage! Läser man hela historien förstår man att hon är mer modig än vad man från början ens förstått, så mycket modigare!

Jag älskar känslorna boken framkallar, också alla tårar, då det bevisar hur strakt boken berör! Har man sett filmen, ska man absolut också läsa boken! Slutet är något annorlunda, om inte annat! Filmen har jag också hemma, och den har fått mig att gråta minst lika mycket, fast jag kan tycka att det på ett sätt är lite synd att slutet skulle behöva ändras…

Åh, jag älskar Jodi Picoult just för att hon vrider och vänder på rätt och fel, och bevisar att moral och etik inte är så lätt som man kanske tror ibland. Det är komplext och från fall till fall, kan man antagligen inte uttala sig alls, om man inte har all fakta!

J. K. Rowlings Harry Potter och Dödsrelikerna (2007).

Jag grät ju bara av tanken på att det var sista boken! Sista jäkla boken om Harry Potter som man vant sig vid att följa från år till år! Jag var nästan nervös när jag började läsa, ville jag komma till sista sidan? Inse att det var allt? Att serien nu var slut? Ville jag få reda på Harry Potters verkliga öde?

Man kände ju Harry vid det här laget, visste vad förutsättningen för Harry och Voldemort i samma värld var, och att en av dem var tvungna att dö, för att den andra skulle kunna leva (nu antar jag att många redan hypat Harry Potter, och ursäktar mig annars om jag säger för mycket). Jag hade också hört någon på bion säga högt och tydligt att Harry Potter ju dööör i sista boken, och jag var livrädd för att behöva inse att det här kanske var sant…

Men döm av min förvåning när jag blev alldeles sprängfylld med tårar och nästan höll på att bryta ihop när godhjärtade Dobby dog! Gud vad jag grät! Jag blev så berörd, det kändes nästan tomt i hjärtat att försöka fortsätta fokusera på något annat än det tomma, både å min och Harry Potters vägnar (inte minst eftersom vi alla vet att Harry Potter förlorat så många han älskat). Snyft!

Jenny Downhams Innan jag dör (2008).

Jag lånade boken sommaren 2008. Det var mest av en slump jag valde boken från hyllan på biblioteket. Den stod med framsidan åt mig, och jag reagerade på bokens titel och jag blev lite nyfiken på bilden som inbringade vissa löften om romantik eller heta känslor. Sedan läste jag baksidan och bestämde att jag absolut skulle ge boken en chans.

Tessa lockade mig med sin historia, att hon hade leukemi, visste att hon snart skulle dö och därför gjorde upp en lista på saker som hon vill göra innan hon dör. Det kanske är det som kommer hålla henne levande, minns jag att jag tänkte, och jag hoppades verkligen att hon skulle få känna att hon gjort det bästa med sin sista tid i livet…

Men någonstans var jag inte beredd på vilka känsloframkallande ingredienser boken skulle ha! Och någonstans hade jag kanske försökt att förtränga att Tessa faktiskt var döende. Jag försökte att inte förstå ända in i det sista, och man kan kanske tycka att en bok inte borde slå en med storm om man redan vet bokens utgång, men det gör den! Den bjuder på så mycket sprängfulla ärliga känslor och tankar att man inte kan värja sig, och som man aldrig kunnat ana! Samma sak när det kommer till alla händelser Tessas sista tid i livet! Man är i stort sätt helt oförberedd på allt det där, och med det på samma sida som Tessa, för hon kan inte heller förutspå alla dessa utgångar! Hon hade förhoppningar, precis som jag som läsare hade förhoppningar.

Jag grät både länge och väl till den här boken, vilket gör att jag absolut känner att jag har en speciell relation till den här boken! Den öppnade mina känslor på ett sätt jag aldrig var beredd på!

Annonser

11 thoughts on “Tre böcker som fått mig att gråta.

  1. Swedish Zombie skriver:

    Det dör ju för lite folk i Potter-böckerna?!
    Hursomhelst, tur att inte Hermione dog.

    Tove Janssons Mårran kan man ju för övrigt fälla en tår över, stackars kvinna.

    • ielinashylla skriver:

      Haha. ;P Ja, tur att inte Hermione dog! Jag hade nästan kunnat offra tjugo st karaktärer för att lilla Dobby skulle fått överleva dock… ;P

      Mårran, ja hon är det synd om! Arma, arma, Mårran. ^^

  2. Ela skriver:

    Innan jag dör gav jag bort till en vän som grät så mycket att hennes pojkvän blev orolig på riktigt. Jag fick lova och svära att aldrig mer ge henne en sådan sorglig bok.. Själv gråter jag i stort sett aldrig till böcker eller filmer, jag har det liksom inte i mig.

  3. Swedish Zombie skriver:

    Jag har svårt för såna där figurer som är gjorda/kalkylerade till att vara gulliga. Dobby hade jag gärna tagit av daga själv =P

    Rektorn i Caroline L Jensens Vargsläkte är det förjäkla synd om!

  4. Pingback: i elinas hylla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s