Interview with the Vampire

Film baserat på bok, brukar vara något intressant. Man vill se vad de tagit fasta på, vad de valt att välja bort, och man brukar säga att boken är bättre än filmen, vilket kanske inte är så konstigt? I en bok får man plats med mer detaljer och man kan skapa en intensivare stämning och känsla. Att komprimera ett par hundra sidors detaljer och berättande på en film på ungefär  en och en halv timma, är inte det lättaste!

Louis är i boken en känslig ung man, som mer eller mindre inte erbjuds något annat alternativ än att då, i så unga år, bestämma sig för att fortsätta leva, även om han inte är medveten om vad han tackar ja till, eller vilka delar av sig själv han kommer föreviga och göra så mycket starkare.

Lestat, hans skapare, älskar livet han valt, han är självisk, iskall och vet precis vad han ska göra för att Louis inte ska kunna lämna honom. Fastän han ser med viss avsmak på Louis, som länge kämpar emot sin egen natur, hellre tar livet av djur än människor, och som hela tiden grubblar över vad de är och om de är djävulens egentliga skapelser, så fascineras han av honom…

Men för att vara på den säkra sidan, och garantera Louis vid sin sida, omvandlar han Claudia, en liten flicka Louis till slut inte kunnat motstå, och han ger henne deras liv och deras livsförutsättningar, utan att egentligen veta vad han skapat och hur hon senare kommer uppfatta sitt liv, fast i en liten flickas kropp. Claudia blir bådas avbilder. Hon har både kontakt med sin mänskliga sida, och sina känslor, likt Louis. Och hon är en självisk och hänsynslös mördare, precis som Lestat…

Det är mer action i filmen, och fokus har kanske mer gått från livsfrågorna i centrum, till de spännande händelserna i centrum. Det är inget fel med det, i och med att filmen måste locka tittaren på ett helt annat sätt än en bok. Det är ändå nyckelscenerna man hållt fast vid, och man har plockat bort den tydliga vi-dem (som kanske är aningen rasistiskt…), när Louis och Claudia letar efter andra som dem i Europa, bara som exempel…

Jag gillar filmen, men också boken. Boken kan få ett minus i att den är ganska stilla i sitt berättande. Det är ett långsamt och systematiskt berättande, där Louis i och för sig berättar allt ur minnet, och i kronologisk ordning sedan strax innan hans vampyr-jags födelse till då och där i intervjun… Och filmen kan kanske få ett litet minus i framställningen av Lestat och Louis…

Jag gillar Louis bättre i boken, i och med att jag får en starkare känsla av hans nära kontakt med sitt inre och sina känslor, än vad filmen ger sken av. Han är mer feminin kan jag känna i boken, och det är ganska typiskt att man gör honom lite manligare i filmen med det (att inte släppa helt på stereotypa bilden av mannen och kvinnan, kanske särskilt när det kommer till vampyrgetsaltning). Och Lestat är mjukare beskriven i filmen. Han hade gärna fått vara lika hänsynslös i filmen, som jag upplever honom i boken. Man kan ändå ana att han älskat Louis och Claudia mer än vad han vågat erkänna i boken, och man hade kanske kunnat ana detta vid samma tillfälle i filmen…

Men det är bara paranteser!

Filmen och boken är bra helt enkelt, och i underhållande syfte håller filmen bättre kvalitet än boken, och i filosofiskt syfte håller boken bättre kvalitet än filmen, kort och gott!

8 reaktioner på ”Interview with the Vampire

  1. Bea skriver:

    Vilket intressant inlägg. Jag har länge funderat på att läsa boken och har endast sett delar av filmen. Vilket tycker du att man ska göra först? Läsa boken eller se filmen?

    • ielinashylla skriver:

      Oj, jag tycker den frågan är så svår… På ett sätt kan jag känna att det kan vara svårt att läsa boken vid fel tillfälle, i alla fall, eftersom den kräver sin lilla tid. Men jag skulle nog vilja säga boken först, filmen sen. Men det är nog inte nödvändigt. (:

  2. bokstävlarna skriver:

    Jag håller med dig om att Lestat är lite tamare i filmen än i boken. Visst är han ond i filmen, men mer en arrogant playboy än den sadist han framstår som i boken. Däremot gillar jag film-Claudia mer än bokditon, hon känns ännu mer obehaglig och tragisk där. Fångad i sin barnkropp, fångad i sitt ickeliv.

    • ielinashylla skriver:

      Jag är nog ganska beredd att hålla med om Claudia, eller tycker i alla fall att hon är väldigt lik bokens Claudia, och dessutom passar kanske allra bäst av alla huvudpersoner i sin roll!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s