Halloween

Halloween, eller Alla helgons blodiga natt, visades i Sverige första gången 1978. John Carpenter är mannen bakom filmen, och det dröjde inte länge förrän en uppföljare kom, sedan flera… Ingen av uppföljarna har regisserats av Carpenter själv, och den allra sista filmen kom 1998  med Halloween H20, tjugo år senare i Steve Miners regi.

Yvonne Leffler är forskar om skräck och har skrivit boken Skräck som fiktion och underhållning (2001). Den klassas som kurslitteratur, och är utgiven av Studentlitteratur. Men är enligt mig är detta en riktigt intressant bok som både ger en skräckhistorisk bakgrund, men också presenterar skräck just som underhållning, både som bok och som film. Värt att nämna i sammanhanget är också att man lätt kan låna Lefflers bok genom biblioteket och som e-bok. Eftersom hon skriver en del om Halloween, filmen, tänkte jag presentera en del av det hon säger.

För det första är Halloween en av de populäraste skräckfilmerna för sin tid. Filmen fick många besökare och det var en av de filmer som tonårspubliken lockades av. Filmen återkommer också i andra filmer, till exempel i Scream, så omedvetet stöter vi på filmens popularitet i andra filmer.

Det som är intressant enligt Leffler, är hur filmen är uppbyggd. Spänningen bygger bland annat på att Michael Meyers som bara är sex år mördar sin storasyster som sitter barnvakt. Detta är oförståeligt och fasansväckande. För: 1. Barn mördar inte. 2. Man mördar inte sin syster.

Nästa del i filmen är förflyttad några halloween-helger in i framtiden, där Laurie, tillsammans med sina kompisar Lynda och Annie ska sitta barnvakt. Situationen är densamma som för Michaels storasyster några halloween-helger tillbaka, och för att vara mer exakt har 15 år förflutit och Michael Meyers har lyckats rymma från mentalsjukhuset…

Nu skapas en ytterligare spänning, menar Leffler. Publiken vet vad Michael gjorde som sexåring, vi vet också att han är ett potentiellt hot mot Laurie och hennes vänner, inte minst för att det är Halloween, och inte minst för att situationen liknar den för 15 år sedan… Och allas upptäckt av Michael Meyers begränsas medvetet, vilket skapar ytterligare spänning. Den ultimata känslan av spänning, eller rena skräcken, är att Michael inte verkar känna skada, eller kunna dö.

Det kanske mest intressanta som Leffler pekar på, är hur man nästan i förväg kan anta vilka som kommer mördas, och i sin tur vem som kommer skonas eller lyckas fly. Karaktärerna framställs på ett sätt som gör att vi har lättare att acceptera att vissa får sätta livet till, men har svårare att acceptera andra… Michaels storasyster har bjudit över pojkvännen när hon är barnvakt för att gå tills sängs med honom, Lynda och Annie, påminner om henne då de är sorglösa tonåringar med pojkvänner. I deras vardag är sex och vulgärare klädsel ett faktum. Laurie framställs som oskuldsfull och plikttrogen…

Vem har vi lättare att se mördad? Vem vill vi helst skonas?

Lauries sätt att klä sig och vara, gör att vi ser henne som en oskuldsfull flicka och en framtida modersgestalt. Hon uppfyller kriterierna för vad Leffler kallar ”final girl”, vilket innebär att vi kan garantera att hon klarar sig undan mördaren, eller i alla fall är den sista som faller offer…

När man tänker efter är det här fortfarande ett faktum i amerikans film generellt? De oskuldfulla skonas i alla fall tills slutet, och de sexuella karaktärerna, eller de mer vulgära, är de som offras först?

Jag hade tänkt låna Halloween på biblioteket, men tyvärr hade den kommit på villovägar. Jag hade nämligen velat se orginalet med egna ögon. Istället fick jag nöja mig med Halloween II (1981). Regissören till tvåan är Rick Rosenthal, och den tar vad jag kommer ihåg vid precis där ettan slutar.

Också här kan man se tendenser till vem som kan tänkas offras först – en ung kvinna vid telefon som hör talas om att Meyers rymning precis när han kliver in i hennes hus, eftersom hon indikerar att hennes föräldrar är  borta hela helgen och hon hade tänkt träffa en kille, förstår vi att Michael inte kommer passera genom hennes hus utan att mörda henne… Sjuksköterskan som har ansvaret för barnavdelningen på sjukhuset (för övrigt samma sjukhus som Laurie förts till) och under sitt arbetspass har sex med en av de manliga vårdarna tenderar också att mördas… Alla överlevnadschanser för paret är som bortblåst, även om Michael faktiskt offrar en hel del människor utan indikationer på att de är syndiga…

Vad jag har förstått, så finns det två nyinspelningar på Halloween och Halloween II, från 2007, respetive 2009. Jag har inte sett dem, även om de kanske är mer i tid med vad man numer är van vid gällande effekter med mera.

Däremot har jag sett Halloween H20 där Jamie Lee Curtis är med igen, precis som i Halloween och Halloween II. Jag tycker filmen är riktigt bra, och den har klara kopplingar till de två första filmerna – historien  i sig och relationen mellan Laurie och Michael. Det är också den filmen av ”orginalen” som ligger  mest i fas med dagens filmiska berättande och med dagens filmeffekter, och  det gör förstås en del estetiskt. Man har lättare att ta till sig filmen, då den känns mer nära.

3 reaktioner på ”Halloween

  1. Sofia i Bokmilaskogen skriver:

    Vilket bra blogginlägg! Det var väldigt informativt och intressant. 🙂 Själv har jag aldrig sett hela Halloween-filmen. Jag tycker det är väldigt läskigt med våldsamma psykomördare nämligen och föredrar lite mysigare spöken. 😛 Men egentligen skulle man ta och se den någon gång, för allmänbildningens skull. 🙂

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s