Ja, jag läste Maria Turtschaninoffs Underfors som första boken i nordiska utmaningen hos Dantes bibliotek. En finsk bok, check. Utläst. Jag är fortfarande med i leken.
Om boken kan man läsa mer här.
Det är urban fantasy, och det är kul att kunna konstatera att vi även i Norden, skriver sådana typer av böcker. Ibland känns det liksom som om man kanske glömmer det…
Ja, jag hade tänkt att jag 1-24 december bjuder på lite fina citat från böcker jag håller varmt om hjärtat! Det får bli mitt lilla bidrag…
Just nu är det morgon. Det blåser och är riktigt kallt i lägenheten. Det känns nästan bra att jag valt att sitta med C-uppsatsen två, tre dagar i skolan med en kompis. Annars hade jag väl blivit galen, eller frusit fast!
Det var mitt lilla morgoninlägg…
Jag hoppade jag på Pocketlovers Tre på Tre-utmaning som sträckte sig 1:a september till 30:e november. Jag var väldigt snabb att läsa ut mina tre Bokus-pocketar, men då hade jag också råkat köpa tre riktigt bra böcker. Jag blev väldigt färvånad själv, kan jag meddela. Jag hade inte alls tänkt att det skulle gå så snabbt att avverka tre böcker, då visserligen två av dem var ungdomsböcker, men i alla fall…
Såhär såg slutspurten ut för några dagar sedan…
Böckerna jag valde att ta mig an var Maggie Stiefvaters Frost, John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna och Becca Fitzpatricks Fallen ängel.
Jag måste säga att utmaningen faktiskt var just en utmaning, tills dess att jag insåg att samtliga böcker fångade upp mig ganska direkt. Sådär på första sidorna. Då var den största utmaningen istället att försöka slita sig från böckerna. Det är fortfarande så att jag får hålla mig i skinnet för att inte läsa forsättningen på Frost än… Jag har lite små måsten att avverka… Och andra boken i serien av Fitzpatrick har jag läst den här månaden.
Jag tackar helt enkelt för en lyckad och rolig utmaning från, Pocketlovers sida! Jättekul!
Efter en hel del velande och fram och tillbaka om jag ska vara med, vilka prisbelönta böcker jag ska läsa, m.m, m.m, så jag har alltså bestämt mig för att:
1. Vara med.
2. Satsa på deckare.
Det är Bokmärkt som står för Prisbelönt utmaning. Och jag ska alltså vara med efter allt hitan och ditan.
Jag har tänkt att läsa tre prisbelönta böcker, deckare eller kriminalromaner, som Svenska deckarakademin har utsett ändå sedan 1982. Jag skrev ju igår till min bokvän att det nog faktiskt var ett tag sedan jag ägnade mig åt deckare, så nu kan jag passa på. Som jag har tänkt mig det hela kommer jag att läsa vinnarna 2001, 2008 och 2009. Vilket i bokväg blir följande:
Sedan är det en annan fråga om jag ror hem det hela eller ej.
Kära, hemliga bokvän,
jag tänkte tillägna dig ett inlägg om mig, böckerna i mitt liv och förhoppningsvis hjälpa dig att fylla min julklappspåse…
Först kanske du vill veta lite mer om mig? Jag är lärarstudent, sambo med två gråa katter och vi bor tillsammans i en lägenhet med blå färgkod i köket, grön i hallen, och röd och ceriserosa i det kombinerade vardagsrummet/ sovrummet. Jag är 22 år gammal, och har läst böcker på egen hand sedan jag var sju. Jag gillar att skriva, och läser därför Kreativt skrivande på distans. Jag är också liten av en pysselmänniska…
Böckerna i mitt liv…
Jag älskar ungdomsböcker av alla slag, fantasy och skräck. Vilka böcker jag har, kan man se under ”I min bokhylla”, där jag lyckats skriva in det mesta utan äldre ungdomsböcker sedan jag var kanske elva, tolv år… Och jag har heller inte skrivit in min samling Kitty-böcker, från den perioden i mitt liv, då jag fullkomligt sluuukade Kitty… Kitty, Kitty, Kitty. Jag är ganska förbi Kitty-fasen nu för tiden, vill jag lova. Men läser fortfarande deckare och kriminalromaner, trots att jag varit dålig på det sista året. Jag är helt såld på övernaturliga inslag, varav vampyren ligger mig varmast om hjärtat. Vissa böcker jag lånat och tycker är läsvärda, återfinns under ”Lånetips”.
Jag älskar böcker som framkallar känslor. Jag är dålig på att köpa och läsa självbiografier och andra liknande genrer, men jag är ganska nyfiken på att utforska den genren mer. Jag undviker historiska böcker, men tycker att dystopier och liknande böcker är precis i min smak. Jag lyssnar inte på böcker, utan vill läsa dem själv, känna bokens fysiska konturer mot mina fingrar och det är alltid insidan som räknas, även om en snygg framsida kan vara roligt också.
Jag fyndar böcker från second hand då och då, och har därför inget emot att ta emot begagnade böcker. Bara de är hyfsat fräscha, så att boken inte känns för mycket som någon annans… Och jag läser såväl på svenska som engelska.
Annat sonm skulle kunna vara värt att veta…
Jag älskar choklad, ljus choklad som mörk. Favoriten just nu är mörk choklad med chili.
Jag bakar gärna på fritiden, det gäller både kakor och bröd. Jag lagar mat i princip alla dagar i veckan, men ibland går jag naturligtvis ut och äter också… Jag är vad man skulle kunna kalla för allätare, och jag är inte allergisk mot något. Det är jättekul med recept, och jag samlar på dem.
Jag kan faktiskt avslöja att jag samlar på grisar. Prydnadsgrisar i rosa, och det finns också en halmgris som vaktar över alla grisar i samlingen. Jag har alltid tyckt att det är lite charmigt med grisar, fast jag älskar mina katter över allt annat. Det roliga är också att jag inte alls egentligen är så förtjust i grisrosa, men just i det här fallet fungerar det. Jag har också två söta spargrisar i grönt, som bor i hallen.
Jag är tedrickande. Och jag slukar det mesta i teväg. Det är alltid kul med något nytt i skåpet, och det är löste som är favoritformen på te. Just nu är det mest grönt te här hemma. Nu när det är mörkt och kallt ute, varvas tedrickandet med varm chokladmjölk.
Jag försöker träna regelbundet. Jag tränar på Friskis. Och har anmält mig för tredje gången till Göteborgsvarvet á la 21 km.
Annat jag gillar är bland annat naturgodis, tuggummi, pennor, saker som underlättar för löste, att skämma bort katterna, ljus…
Om det är något jag glömt plita ner, så får du, kära bokvän, gärna lämna en kommentar! Kommentarer är annars högst välkomna även utan frågor så klart!
Vill du veta mer om mig, mina böcker, även författare, så kan jag nästan garantera att du hittar något under kategorin ”Enkät”.
Det här är så spännande…
Tack En bok om dagen, för att du gör Julklappsbytet möjligt!
Nu har jag rott hem NaNoWriMo på riktigt. Jag har validerat orden och har kommit upp i 50 685 ord. Jag vågade inte riktigt tro att jag skulle ro hem det här. Jag hoppades, men jag tänkte att man nog lätt kan ge upp. Men jag gjorde det. I did it!
Minna, min huvudperson har varit med om ganska mycket. Vissa saker hade jag inte ens förutspått, utan det bara blev. Hon har varit orolig för en del, och jag har faktiskt varit lite orolig för henne. Men nu så. Jag har verkligen skrivit något som liknar ett första utkast. Ett dörrstopp i mitt hjärta, kallar jag min roman.
Jag funderar på att fira det på något sätt. Kanske bjuda mig själv på något gott till kvällen? Måndagsmys är väl helt okej när november varit en skrivmånad? Eller?
Det här blev en sluka-bok. Jag hade bara kommit lite över sjuttio sidor igår, och idag är alla 245 sidorna utläsa. David Levithan och Ibland bara måste man, är en fin bok. Den är fin både utanpå och inuti… Nu är det ju insidan som räknas, men i alla fall.
Känslor, kärlek och lite trassel…
Som det står på baksidan:
”Paul har det inte lätt just nu. Hans bästa vän Joni har dumpat honom (…)! Och Tony, hans andra bästa vän, är inspärrad i huset av sina hysteriska föräldrar för att omvändas. Och Noah sedan. Noah med de grönaste ögonen vill inte se honom längre eftersom han råkade kyssa sitt ex Kyle i skolans städskrubb. Rörigt värre!”
Det är en blandning av lättsamhet, allvar, humor och sådant som gör ont. Det handlar om kärlek, känslor och också om att våga eller få vara sig själv…
Det finns en hel del meningar att falla för lite extra, eller lite sådär skön ironi insmugglad här och var…
”Historiens stora personligheter ser ner på oss från affisher på väggarna: Eleanor Roosevelt, Mahatma Gandhi, Homer Simpson.” (s. 53).
Jag skulle vilja säga att den är hjärtlig och också ganska mysig… Läsvärd!
Och tro nu inte att jag missat att det svagt står inristat två namn på bordsskivan på bokens framsida… Två namn som förs sammans med hjälp av ett +. Nix, det har jag minsann inte missat..!
Yes, jag är en av dem som sett filmen på bio. Hade inte en av mina kompisar frågat mig, hade jag egentligen tänkt vänta på att filmen kommer ut. Jag har läst böckerna i Twilight-serien, och känner inte att jag bara måste. Men nu blev det alltså så att jag gick och såg den, igår 20.20 på Filmstaden i Jönköping…
Och vad ska jag säga? Filmen var bra, men boken är bättre. Det är ju ändå saker som man aldrig riktigt kan ta med när man sammanfattar en bok, även fast de i det här fallet har valt att i alla fall satsa på att göra sista boken till två filmer, del 1 och del 2. Det händer ju ändå en hel del i sista boken, så det tycker jag har varit ett mycket bra beslut… Huvuddelarna finns ju ändå där i historien, och jag upplever en del komiska inslag i filmen, som är ganska befriande och som jag inte anar i böckerna. Det skulle kanske kunna störa mig. Men det gör det inte.
Man skulle kunna komma in på Team Edward-, Team Jacob-fejden om man skulle vilja. Och jag har ju alltid tyckt mer om Jacob än Edward och hade haft väldigt svårt att förlåta Edward för hans bortvaro i New Moon. Men har man läst hela serien, kan jag plötsligt ändå förstå att det som borde och varit förutbestämt att hända, ändå händer.
I somras läste jag en distanskurs i vampyrlitteratur. Vi skulle läsa första boken, och när jag satt och skrev på min lilla slutuppgift, eller uppsats i kursen, så snubblade jag över Nils Ahnlands bok om vampyren i bok och film. Ahnland är bibliotikarie och boken heter Odöd, blek och hungrig. Det kom flera ”aha” när jag läste boken, då han verkligen tar upp både det bra och det dåliga med olika böcker och filmer. Han problimatiserar bok, film och försöker göra det på ett ganska rättvist sätt ändå. Allt blir ganska personligt skrivet, men det får man kanske också räkna med att det blir.
Vad det gäller Twilight-serien tog han upp en del saker som jag inte alls tänkt på eller reflekterat så mycket över. När jag läste böckerna, kan jag ju säga att jag slukade alla fyra böckerna på väldigt kort tid, och kanske inte låtit dem smälta ordentligt egentligen heller. Men jag tycker böckerna är riktigt bra, även om nu Ahnland såg saker jag liksom inte alls observerat eller tänkt sådär märkbart mycket på.
Han tar bland annat upp hur missvisande Bellas och Edwards förhållande kan visa sig vara för ungdomar. Det han reflekterar över är att Edward nästan inte lämnar Bellas sida alls och är väldigt överbeskyddande. Han säger att det kan ge fel signaler till tonåringar som befinner sig i ohälsosamma förhållanden som liknar Bellas och Edwards förhållande. Han tar bland annat också upp smekmånaden Bella och Edward åker på, där Bella faktiskt skadas fysiskt av Edward och får blåmärken med mera. Detta kan också ge fel signaler till ungdomar i ohälsosamma förhållanden, där misshandel är en del av vardagen, menar han då…
Jag har liksom inte sett den här biten alls. Han pratar om vad som kan vara problematiskt om böckerna appliceras på andras verklighet. Han påstår inte att Stephenie Meyer uppmuntrar till misshandel, att stanna kvar i ohälsosamma förhållanden eller så. Det han menar är att det kan finnas baksidor med berättelser som appliceras från fiktion till verklighet och vardag.
När det kommer till scenen då Bella och Edward upptäcker blåmärkena, tycker jag att den delen beskrivs mer ingående, och nästan lite värre i boken än den bilden man får av filmen…
Jag förstår vad Ahnland försöker säga, och jag är glad att han någonstans gett mig bredare perspektiv på hur man kan analysera böcker. The Twilight Saga är en vampyr- och kärleksberättelse. Det är klart att all spänning, alla hot och alla omständigheter gör att Edward är överbeskyddande, att Bella tycker det är en trygghet och som gör att blåmärkena inte blir så stora i en jämförelse med döden…
Filmen var bra! Musiken återkopplade till första filmen, då Bella och Edward först träffades. Jag är i efterhand ganska glad att jag blev medlockad att se filmen i alla fall. Jag glömmer dock alltid bort att det är väldigt speciellt att faktiskt gå på bio och se en storfilm. Det är alltid någon som pratar rakt ut, det är alltid någon som får sms (fast man ska stänga av mobilerna), det är alltid prassel och knaster på grund av tilltugg, men igår tyckte jag ändå att det mesta var lite sådär mysigt. Man är en stor grupp, som ser samma film, för att man vill se den!
Jag har faktiskt aldrig läst Sofia Nordin innan. Varför? Kan jag undra såhär nu i efterhand. Den känslan är i och för sig fin att känna. Då har man gillat boken, tagit den till sig och tyckt att författaren är bra och läsvärd.
Språket är lätt, känslorna känner man igen, oavsett vad man har för sexuell läggning. Jag åkte själv tillbaka i tiden till högstadiet och kände igen högstadiets miljö, och jag tror nog faktiskt att jag försökte applicera min gamla högstadieskola på Stellas och Sigrids…
Jag är inte förvånad att boken blev Augustnominerad till bästa ungdomsbok, 2010, även om den inte fick priset. Den är verkligen läsvärd och jag får en sådan där bra känsla i magen av att känna att kärlek, är alltid kärlek, oavsett om det är mellan tjej -kille, eller tjej – tjej som i det här fallet… Detsamma måste gälla kille – kille.
Det här en en fin berättelse om ungdom, kärlek, förvirring över hur man ska bete sig, rädlsan för att misstolka, övertolka, allt det där som har med analysen av situationer att göra. Vad betyder saker? Tolkar man in hintar eller inte? Vad betyder korta ord i ett sms? Egentligen..? Det är också en berättelse om att ”komma ut”, precis som Dagens Nyheter citeras: ”En ´komma ut´-roman som får berätta hur det kan vara. Också.”
Det är precis vad ungdomsromanen handlar om. Att vara ung, kär och kanske liten galen… För Stella är rädd att förstöra något om hon berättar sanningen? Kanske ska hon låtsas att hon gillar killar eftersom det verkar mer okej? Ska hon ens fortsätta testa det där med killar när hon är galet kär i Sigrid?
Det är en fin berättelse, men behandlar också det svåra med att vara homo, som Stella själv kallar det, eller lesbisk. Och det som Stella brottas mer än det faktum att hon är kär i en tjej, är att det råkar vara Sigrid, hennes allra bästa kompis!
Jag gillar väldigt mycket Stellas tankar, och vid ett tillfälle skriver hon att det verkar vara okej och inne att vara homosexuell på 2000-talet och resonerar:
”Det är förresten idiotiskt, tycker jag. Hur kan någonting sånt vara modernt? Det är ju bara något man är, man kan inte direkt köpa det på H&M.” (sid. 88-89).
Jag rekommenderar boken, som ligger på 249 sidor.
i elinas hylla 