Svindlande höjder

Emily Brontës Svindlande höjder var inte riktigt vad jag hade väntat mig, men heller inte så pjåkig. Jag antar att det är ganska mycket symbolvärde i historien, i och med att den är ganska osannolik när det kommer till de hatiska familjebanden som verkar drabba familjen Earnshaw och Linton efter att Heathcliff kommer in i deras liv. Men kanske är det ett straff för att de flesta behandlar honom som de gör? Är man bortstött, kanske redan sedan födseln, vad blir man då?

Emily skriver med kanske en mindre gudsnärvaro, och med mörkare förtecken än hennes syster. Jag skulle vilja säga att det här är lite av en gotisk spökhistoria, som någonstans blir mycket mer en än vanlig spökhistoria eftersom det blir mer en släkthistorias öde som berättas, på grund av ett spökeri…

Jag älskar Charlottes Brontës Jane Eyre. Den här kanske inte är precis lika bra, men väldigt grym och läsvärd. Hederna känns exotiska och förrädiska, men lockar lite ändå. Det är något med miljön och stämningen som är svår att beskriva!

Heathcliff är en man att förakta, och att hata. Men det är befriande med karaktärer man inte bara älskar rakt igenom hela tiden.

En liten låt till bokens ära, blir såklart Kate Bush med Wuthering Heights. Den är egentligen väldigt klatschig och fastnar lätt på hjärnan:

Annonser

5 thoughts on “Svindlande höjder

  1. Elin Östebo skriver:

    Tack för bra inlägg, du hinner läsa mycket du, härligt!! Jag läste Svindlande Höjder för några år sedan, och minns att jag tyckte den var rätt sorglig, eller bitter på något vis. Men varför ska alla böcker ha happy ending (fast nu har jag faktiskt glömt hur den slutar exakt, det kanske är lyckligt…)? 🙂 Puss fina du!

    • ielinashylla skriver:

      Slutet är ju inte lika bittert dom resten av boken! Men det är mycket stämningen och atmosfären som gör den riktigt läsvärd. Det kan vara skönt att läsa böcker utan krussiduller och lätt och klarrdö kärlek! Men visst hyser man agg mot Heathcliff, för den mannen är sorgligt ond! ;P Puss, på saknade Elin!

  2. Sofia i Bokmilaskogen skriver:

    Alla systrarna Brontë har skrivit bra böcker, men jag gillar faktiskt Anne Brontë bäst. Hon skriver mer realistiskt och använder sig inte lika mycket av gotiskt romantik som sina systrar. Läs gärna ”Främlingen på Wildfell Hall” – det är en av de bästa böcker jag läst!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s