Ibland bara måste man

Det här blev en sluka-bok. Jag hade bara kommit lite över sjuttio sidor igår, och idag är alla 245 sidorna utläsa. David Levithan och Ibland bara måste man, är en fin bok. Den är fin både utanpå och inuti… Nu är det ju insidan som räknas, men i alla fall.

Känslor, kärlek och lite trassel…

Som det står på baksidan:

”Paul har det inte lätt just nu. Hans bästa vän Joni har dumpat honom (…)! Och Tony, hans andra bästa vän, är inspärrad i huset av sina hysteriska föräldrar för att omvändas. Och Noah sedan. Noah med de grönaste ögonen vill inte se honom längre eftersom han råkade kyssa sitt ex Kyle i skolans städskrubb. Rörigt värre!”

Det är en blandning av lättsamhet, allvar, humor och sådant som gör ont. Det handlar om kärlek, känslor och också om att våga eller få vara sig själv…

Det finns en hel del meningar att falla för lite extra, eller lite sådär skön ironi insmugglad här och var…

”Historiens stora personligheter ser ner på oss från affisher på väggarna: Eleanor Roosevelt, Mahatma Gandhi, Homer Simpson.” (s. 53).

Jag skulle vilja säga att den är hjärtlig och också ganska mysig… Läsvärd!

Och tro nu inte att jag missat att det svagt står inristat två namn på bordsskivan på bokens framsida… Två namn som förs sammans med hjälp av ett +. Nix, det har jag minsann inte missat..!

Annonser

3 thoughts on “Ibland bara måste man

  1. Din hemliga bokvän skriver:

    Ska bli roligt att se vad du skriver för blogginlägg som kan hjälpa mig till att välja rätt:) Kram din hemliga bokvän

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s