Narnia…

Jag satt här om kvällen och funderade en hel del på det jag alltid i princip brukar säga, ”boken är mycket bättre än filmen”. Standarskommentaren är vad det är. Jag tycker också så i 99% av fallen. Ibland gör det till och med så att jag inte riktigt vågar mig på böckerna om jag sett filmerna och tyckt att de var bra, men jag börjar komma över den tröskeln ju äldre jag blir. Det är som om min hjärna äntligen börjar förstå att man kanske måste ta filmer för vad de är – ett annat medie. Det är en ganska tuff uppgift egentligen att göra en bok på flera hundra sidor till en film på cirka 90 minuter. På ett sätt är det nästintill fantastiskt att någon ens vågar sig på uppdraget…

I mitt fall finns det i alla fall efter mycket om och men en filmatisering som jag uppskattar mer än böckerna. Narnia. Jag älskar filmerna! Jag läste några av böckerna envist som liten, och blev mest bara besviken. Det var nog tyvärr också C. S. Lewis Narnia, som fick mig att ogilla fantastiska berättelser och bara fokusera på verkligare berättelser ett bra tag. Jag vet att det är så många som tycker att böckerna är bra. Men jag är nog tyvärr inte en i skaran. Jag läste dessutom den ”första” boken i serien om Narnia på svenskan förra året, Min morbror trollkarlen. Jag fick en del bakgrund till den magiska garderoben, men det var också det jag tyckte mig få ut av det hela…

Sedan såg jag Narnia – Häxan och lejonet. Jag hade inte jättestora förväntningar i och med att böckerna inte varit en aha-upplevelse. Jag ville någonstans att böckerna hade varit det när jag tyckte att filmen visade allt det där jag skulle velat känna. Både på grund av att böcker alltid betytt så mycket för mig, men också för att världen jag tyckte att filmduken, eller bara TV-rutan hemma gav mig, gjorde mig förälskad i äventyr, magik och till och med kampen mellan gott och ont…

Och sedan såg jag även Narnia – Prins Caspian och jag kan inte sluta känna mig förälskad i filmatiseringen. Det lockar mig verkligen. Viskar nästan mitt namn, kallar på mig, får mig att vilja dosera lite Narnia i den trista vardagen då och då, när allt bara står stilla och känns riktigt surt…

Jag älskar närheten till natur och djur i berättelsen. Jag skulle ge mycket för att bara kunna kommunicera med djuren, eller få uppleva de varelser som finns i Narnia, men inte i vår värld. Jag älskar för övrigt den söta lilla råttan…

För mig blev Harry Potter och J. K. Rowling räddningen tillbaka till de förtrollade magiska världarna när det gällde böcker och fantasy. Och det tog ett tag innan jag ens testade att rida på Harry Potter-vågen. Var det Narnias fel? Kanske, kanske. Men det hade inte blivit som det en gång blev utan kombinationen Elina och Narnia.

Jag kan ändå känna att det var synd att inte C. S. Lewis gav mig samma upplevelse som J. K. Rowling. Jag hade velat känna mig lika bubblig och förälskad i hans böcker, som filmatiseringen… Jag hade velat blir lika förälskad som i J. K. Rowlings berättelse i pappersform, svart på vitt, liksom bestämt färgsatt på bioduken…

Annonser

2 thoughts on “Narnia…

  1. Sofia i Bokmilaskogen skriver:

    Jag älskade ”Häxan och Lejonet” när jag var liten. De andra böckerna i serien gillade jag dock inte så mycket. Samma sak med filmerna: ettan är bra men resten sådär. =)

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s