Skumtimmen

Ja, det blev visst en Johan Theorin till 2012. Men det föll sig ganska naturligt efter en second hand-runda med bland annat mamma i mina födelsetrakter. Jag jagade nämligen rätt på Skumtimmen och Nattfåk i nyskick och för 20 kr styck. Inte alldeles illa. Inte alls… Jag fyndade också en gammal och lite nött Janne, min vän av Peter Pohl. Jag kom ju att gilla den i svenskan och då jag uppfattat den som ganska svår att leta reda på mellan varven, så kapade jag till.

Med det kan jag också flytta Nattfåk från Lånetips till I min bokhylla. Det känns bra.

I Skumtimmen får man som läsare träffa Gerlof, som återkommer i uppföljaren Nattfåk som jag läste alldeles nyligen. Jag tycker att Theorins debutroman inte är den bättre av de två Ölandskvartett-böckerna jag läst, men tycker i alla fall att den är bra. Det är inte lika mycket spöklik och lite mystisk stämning som i hans andra bok, men en viss stämning och en tragisk historia vecklas sakta ut längs med berättelsens gång och den är välgenomtänkt och allting faller på plats emot slutet – utan att man själv har så mycket aning om vad som är eller inte är sanning. Det gillar jag väldigt mycket.

Jens, är den son som Julia förlorat en dimmig dag på Öland. Jens, är också Gerlof Davidssons barnbarn. Båda har förlorat någon i dimman som påstås ha drunknat, då för ett par år sedan. Men Julia vägrar tro att Jens är borta för alltid innan hon har en kropp att sörja över, och trots att Gerlof är ganska säker på att Jens är död, så finns det mycket tvivel omrking hur han dött och vem som dödat honom den dagen. Misstankarna som berör en viss Nils Kant finns. Men han ska vara död sedan länge och bör ha legat i en kista begravd på Marnäs kyrkogård det året Jens försvann.

Julia, Jens mamma har fortfarande inte kunnat hitta tillbaka till den positiva inställningen till livet. Hon är fortfarande sorgtyngd och hon orkar inte jobba, knappt leva eller vill sluta tänka på Jens… Jens pappa har uppenbarligen gått vidare i livet, men det är något Julia ännu inte kan. Fast det gått så lång tid.

När Julias pappa Gerlof ringer och berättar om en liten sandal han fått med posten, en sandal som kan vara Jens sandal från den dagen, tvekar inte Julia allför länge på att åka till Öland, åtminstone för att kolla på skon. Kanske få känna den, och inte bara se den. Men hennes beslut oroar hennes syster Lena, och det är kanske inte helt obefogat. Samtidigt kände jag i samma stund som Julia beslutade sig för att ge sig av, att det kanske, kanske var ett bättre alternativ för henne och hennes hälsa, än att hon ska sitta hemma och grubbla, sörja och dricka vinflaska efter vinflaska. För när vi möter Julia nästintill famlar hon i mörker och försöker hålla sig fast vid något som är så ovisst och som för henne är så tungt, då det är hennes allt…

Skumtimmen, är den timmen då skymning och natt möts och då man förr berättade vad vi idag kanske kallar spökhistorier…

Annonser

One thought on “Skumtimmen

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s