Mörkrädd

Mörkrädd är verkligen en bok som gör mig som läsare lite mörkrädd och också aningen igenkännande och med det tvekande för sanning – hjärnspöken. Själv känner jag igen att ha varit mörkrädd perioder som barn och varit livrädd för att sova ensam på mitt rum i mörkret varav jag ofta sökte mig gråtande till mamma och pappa. I mitt fall var jag helt säker på att det bodde ett spöke i garderoben och obehaget kan komma tillbaka med jämna mellanrum om jag varit dum nog att se en skräckis eller läsa en sådan här typ av bok då och då, fast jag egentligen ser mörkret som en vän numer.

Men jag kan liksom inte låta bli att tänka… Tänk om det faktiskt finns något i mörkret som David fortfarande känner av, men som vi andra vuxna lärt oss att inte längre se? Sådana där tankar är inte nyttiga för sömnen, men kittlar lite sådär nervpirrande i kroppen för att det är en skrämmande liten tanke, som jag egentligen inte tror så mycket på.

Andreas Romans handling lät lite som den i En mörkrädd pojke av Justin Evans. Och böckerna påminner lite om varandra. Det handlar i båda fall om en mörkrädd man som lidit av rädsla för mörker av någon anledning sedan de varit barn. I båda fallen nämns också demoner… Men David tar i den här boken ett riktigt stort steg när han åker upp för att bo i all ensamhet i en ödslig stuga i Norrland. Han kommer tvingas möta mörkret så gott som ensam, utan möjlighet att använda telefonen eller internet. Hans katt Trassel är i alla fall med honom upp. Allt detta på inrådan av hans psykolog, som säger att allt kommer bli bättre bara han tvingas möta mörkret och sin rädsla. David är också fast besluten, om än vacklande vissa stunder, i att uppnå ett vägskäl som psykologen pratar om som består i att han kommer veta när han längre inte är rädd och kan åka hem…

Innan den här biten får vi följa Davids liv som mörkrädd i storstan. Vi vet hur mycket hans rädsla styr hans liv, hans invanda vanor som innebär att han helt enkelt försöker undvika att sova på natten, i mörkret och allra helst ensam. Med det förstår man att han verkligen vill försöka ändra på sitt liv. Inte minst för hans syster Annas skull.

Språket är ganska lätt, men medryckande och med tanke på smakprovet längs bak i boken gällande Romans Någon i din säng, så undrar jag om David som omnämns i den boken är samma David som i den här boken. I så fall tror jag att jag har en riktig nagelbitare att ta mig igenom… Och den boken verkar ännu bättre språkligt sett.

Första boken i boktolvan är avklarad med namnet Andreas Roman att pricka av på listan. Och boken är riktigt bra och läsvärd, även om jag ändå tror att jag gillade En mörkrädd pojke något snäpp mer tack vare det språkliga, trots att jag måste säga att den här boken gjorde mig lite mörkräddare… Och jag är säker på att det inte bara handlar om att jag känner Sverige i boken…

Annonser

14 thoughts on “Mörkrädd

  1. Monika skriver:

    Jag läste denna i höstas och jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den när jag skulle läsa innan jag somnade. Det kändes som att slutet inte skulle vara så bra för nattsömnen 🙂 Jag tyckte den var riktigt otäck.

    • ielinashylla skriver:

      Mm… Visst satte det sig ganska bra i slutet med. Jag läste ut den vid tolvtiden i natt, men som tur var ville ena katten vara inne och göra mig till sovkompis. Och så var det inte så mörkt som det kan vara heller. Tack för gatlampor. (:

  2. Vargnatts bokhylla skriver:

    Jag lyssnade på den här boken för ett tag sedan. Hade en period då jag lyssnade lite ur en bok varje kväll innan jag skulle sova…Det här var kanske inte mitt smartaste val som kvällsbok :P. Men bra var den 🙂 Och tack vare djurens lugnande snarkningar lyckades jag somna efter lyssningen 🙂

    • ielinashylla skriver:

      Ja, djur är bra på att då ner oss på jorden ibland. Men, sedan tänkte jag på min katt som faktiskt var kvar i natt för att lugna ner mig så jag kunde somna till slut. Hade ju dött av skräck om han börjat uppträda som Trassel. Morra och fräsa mot mörkret, följa något osynligt med blicken… Huhu…

  3. Sofia i Bokmilaskogen skriver:

    Nu blev jag sugen både på denna och Evans bok!
    Tänkte faktiskt låna denna på Stadsbiblioteket för ett tag sedan, men då var den utlånad, buhu! Kanske var det du som var den skyldiga?! 😉

    • ielinashylla skriver:

      Neee. Jag har ett ex av varje i bokhyllan, så skyll inte på mig! (; Haha! Ja, jag tyckte om böckerna i alla fall. Bland annat för att jag faktiskt blev lite skrajsen. Och mörkrädd…

    • ielinashylla skriver:

      För min del fixade kvällen och natten sitt med hjälp av en perfekt läsmiljö för boken, och så hjälpte min barndoms mörkerrädsla mig… Men språket verkar mer tilltalande i hans andra bok jag nämner… Det gör mig väldigt nyfiken.

  4. Malin skriver:

    Sv: Japp! Kursen börjar nu om några dagar, Kreativt skrivande 1 eller vad den nu heter. Och ja, det är Kristianstad 🙂 Åh, men då vet ju du hur allting funkar nu. Roligt att du har fortsatt med det 🙂

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s