Mörkrädd

Mörkrädd är verkligen en bok som gör mig som läsare lite mörkrädd och också aningen igenkännande och med det tvekande för sanning – hjärnspöken. Själv känner jag igen att ha varit mörkrädd perioder som barn och varit livrädd för att sova ensam på mitt rum i mörkret varav jag ofta sökte mig gråtande till mamma och pappa. I mitt fall var jag helt säker på att det bodde ett spöke i garderoben och obehaget kan komma tillbaka med jämna mellanrum om jag varit dum nog att se en skräckis eller läsa en sådan här typ av bok då och då, fast jag egentligen ser mörkret som en vän numer.

Men jag kan liksom inte låta bli att tänka… Tänk om det faktiskt finns något i mörkret som David fortfarande känner av, men som vi andra vuxna lärt oss att inte längre se? Sådana där tankar är inte nyttiga för sömnen, men kittlar lite sådär nervpirrande i kroppen för att det är en skrämmande liten tanke, som jag egentligen inte tror så mycket på.

Andreas Romans handling lät lite som den i En mörkrädd pojke av Justin Evans. Och böckerna påminner lite om varandra. Det handlar i båda fall om en mörkrädd man som lidit av rädsla för mörker av någon anledning sedan de varit barn. I båda fallen nämns också demoner… Men David tar i den här boken ett riktigt stort steg när han åker upp för att bo i all ensamhet i en ödslig stuga i Norrland. Han kommer tvingas möta mörkret så gott som ensam, utan möjlighet att använda telefonen eller internet. Hans katt Trassel är i alla fall med honom upp. Allt detta på inrådan av hans psykolog, som säger att allt kommer bli bättre bara han tvingas möta mörkret och sin rädsla. David är också fast besluten, om än vacklande vissa stunder, i att uppnå ett vägskäl som psykologen pratar om som består i att han kommer veta när han längre inte är rädd och kan åka hem…

Innan den här biten får vi följa Davids liv som mörkrädd i storstan. Vi vet hur mycket hans rädsla styr hans liv, hans invanda vanor som innebär att han helt enkelt försöker undvika att sova på natten, i mörkret och allra helst ensam. Med det förstår man att han verkligen vill försöka ändra på sitt liv. Inte minst för hans syster Annas skull.

Språket är ganska lätt, men medryckande och med tanke på smakprovet längs bak i boken gällande Romans Någon i din säng, så undrar jag om David som omnämns i den boken är samma David som i den här boken. I så fall tror jag att jag har en riktig nagelbitare att ta mig igenom… Och den boken verkar ännu bättre språkligt sett.

Första boken i boktolvan är avklarad med namnet Andreas Roman att pricka av på listan. Och boken är riktigt bra och läsvärd, även om jag ändå tror att jag gillade En mörkrädd pojke något snäpp mer tack vare det språkliga, trots att jag måste säga att den här boken gjorde mig lite mörkräddare… Och jag är säker på att det inte bara handlar om att jag känner Sverige i boken…