Nordisk utmaning: Gäster från månen och andra berättelser

En färöiska författare omfattar månadens nordiska utmaning av. Efter en hel del letande på biblioteket kom jag fram till att de efter lite undersökning hade Heinesen i hyllorna, varav William var den enda som inte var utlånad. Jag valde att läsa tre noveller ur hans novellsamling Gäster från månen och andra berättelser som innehåller noveller från 1957-1980.

Gäster från månen

Novellen är en blandning av något som kan uppfattas som saga och lite av en urtidsskildring. En trollkvinna, pyssling och mångubbe figurerar i en naturskön färöisk miljö. Han beskriver nämnda trion:

”Denna märkliga treklöver förde ett hemlighetsfullt dubbelliv: dels var de dröm- och sägengestalter, dels också helt förnimbara människor.”

Men den korta novellen är också en blandning av Heinesens barndomsminnen och saga eller fantasi…

Jungrufödelsen

Detta är en lite längre novell, om man jämför med den förstnämnda. Den utspelar sig på havet mellan Island och Föröarna och alla repliker och själva resan i sig är parenteser på ett sätt då fokuset och titeln egentligen ligger på akterjungfrun, som är gravid i åttonde, snart nioende månaden och svimmar i den pågående beskrivningen av båten och dess miljö, varav perpsektivet och fokuset snart ändras. Mitt i aktergunget och sjösjukan, får hon värkar…

Dimmornas hus

Novellen är bokens sista novell. Den har samma karaktär som novellen boken fått sitt namn ifrån. Det är mer tydligt här att detta kan ha hänt, samtidigt som vi får indikationer på att Dimmornas hus, där Heinesen påstår sig ha sett sin mor som ung, kanske bara är dröm i vaket eller icke-vaket tillstånd.

Att det skulle vara hjärnan som spökar indikerar Heinesen själv genom att nämna Freud och det hans teori säger om Oidipus-komplexet. Var gränsen mellan det verkliga och det antaget inbillade går, är svårt att säga…

Överlag kan jag säga att jag tycker att Heinesens sätt att skriva påminner lite om de noveller vi läst i utbildningen av Stig Dagerman, trots att de här novellerna är skrivet på ett mer gammeldags sätt och utan samma logik som jag tycker mig finna hos Dagerman. Jag kan inte riktigt säga varför jag upplever Heinesen på ett sätt förvirrande, men jag tror att det delvis är på grund av hans språk, meningsbyggnad och kanske också lite hans tendenser att leka med verklighet – fantasi. För mig skapas inga klargöringar…

Jag hittar till exempel inte fram till hans befriamde humor, som baksidan nämner. Kanske skulle jag hitta den med lite hjälp att tolka William Heinesen, och kanske återfinns en viss humor om jag bara hade förstått och sett logiken och inte förvirringen med de replikväxlingar eller dialoger som återfinns i Jungfrufödelsen. Hur som helst förstår jag ordvitsen med titeln. Då flickan som är gravid arbetar som akterjungfru och dessutom inte vill säga vem pappan är – som att det inte finns någon. Fast jag kan ana mig till indikationer på att pappan finns bland de andra anställda…

Advertisements

8 thoughts on “Nordisk utmaning: Gäster från månen och andra berättelser

  1. Boktokig skriver:

    Ibland är det svårt att förstå varför de skriver att en bok är humoristisk. Min svärmor har varit med om precis tvärtom. En kvinna satt och skrattade när hon läste en bok som var sorglig och tragisk.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s