Jag tänkte passa på att presentera min trio av skrivande svenskor. Efter lite hit och dit, och efter att ha rannsakat både min barndom, bokhylla och i andra fack med minnen, har jag efter lite om och men faktiskt kommit fram till tre namn värda varsin plats. Jag kan väl nämna något namn som jag hade tänkt ta med på listan, men som jag helt enkelt låtit bli av olika anledningar… Tack Lyrans noblesser för ännu en trevlig tematrio!
1.
Astrid Lindgren. Som jag skrev upp som första författare utan att tveka. Jag älskar hennes sätt att skriva, berätta, dra mig tillbaka till min barndom och känna igen mig i historier som egentligen inte liknar min barndom alls ibland… Hon skriver allt från realism till fantastiska världar och berör vardagen, men också döden på ett sätt som bara Astrid Lindgren kan. Madicken, Barnen i Bullerbyn, Rasmus på luffen, Mästerdetektiven Blomkvist och Emil i Lönneberga. Och inte att förglömma Mio, min Mio och Lotta på Bråkmakargatan. Den enda karaktären som aldrig riktigt lockat mig är Pippi Långstrump… Även om jag gillar henne mer nu, än som barn.
2.
Liza Marklund. Frågar jag min bokhylla blir svaret absolut Liza Marklund. Jag har alla hennes böcker om Annika Bengtzon förutom den nyutkomna. Och jag tycker om hennes sätt att skriva och jag upplever verkligen att jag känner den där Annika som tack gode, inte är alldeles för perfekt, utan har sina fel och brister. Jag upplever att jag fortfarande rycks med i Marklunds berättande, och tycker att hennes samarbete med James Patterson var riktigt intressant… Jag tycker på ett sätt att det är otroligt att hon skrivit så många böcker om Annika Bengtzon, att Marklund inte tröttnat, eller jag som läsare. Det krävs nog en del för att ro hem något sådant.
3.
Moa Martinson. Trots att jag bara läst Mor gifter sig, så tycker jag att Martinson förtjänar en plats på listan. Mia i boken är Moa själv som ung, så boken har självbiografisk karaktär och skildrar en verklighet på 1900-talet som är alldeles chockerande, men sann för många. Mia växer nämligen upp i en lägre arbetarklass och livet är varken lätt för henne, eller hennes mor. Jag borde läsa efterkommande två böcker i serien om Mia – Kyrkbröllop och Kungens rosor. Jag minns att Moa hoppas lite i berättandet i första boken, barndomen berättas med vissa hopp bakåt i tiden. Hur som helst upplevde jag det inte som särskilt störande…
Jag hade tankar om att sätta Selma Lagerlöf på listan, men eftersom jag bara läst två noveller av henne, kändes det inte helt rätt. Jag slog också lite med tanken om att sätta upp några bra ungdomsförfattare då jag fastnat en del för Johanna Thydell och Jenny Jägerfeld, men kom fram till att välja tre författare jag tycker skriver på en lite annan nivå… När jag funderade på ungdomsförfattare dök också Emma Hamberg upp…
Frågar man bokhyllan hade även Åsa Larsson eller Camilla Läckberg kunnat hamna på listan, men jag tycker att dessa två författare, som är bra, men ibland väldigt ojämna i berättandet, inte förtjänar platserna just på grund av det. Ettan på listan var det aldrig något snack om. Inte det allra minsta!
i elinas hylla 