Romaner, värdelösa?

Idag på bussen hemåt hörde jag busschauffören sitta och prata med en man där de bland annat kom in på ämnet böcker. Busschauffören menade att man kan läsa mycket och lära sig något (genom att läsa fakta), men att romaner var… Ja, inte lika nyttigt enligt honom, eller kanske till och med inte nyttigt alls.

Jag håller inte alls med. Romaner ger något som inte faktatexter alltid ger – mer känsla, starka perpsektivtaganden och jag tycker inte att det är sant att man inte kan lära sig något av att läsa romaner. Man kan lära sig och på olika plan!

  1.  Man utvecklar språket (vilket är fakta- och romantextens gemensamma grund). Här ingår ordkunskap, påfyllning i ordförrådet och meningsbyggnad m.m.
  2. Man utvecklar sin genrebevandring (tänk så många romaner och så många olika genrer och en uppblandning av genrer).
  3. Man kan komma i kontakt med andra världar och dimensioner än den egna (vilket framför allt kanske rör SF och fantasy, men också andra verkligheter än den egna som biografier till exempel kan leverera).
  4. Man får ta del av känslor, tankar och perspektiv (som liknar och inte liknar det egna). Perspektiv tycker jag är ett viktigt ord i sammanhanget eftersom jag anser att man kan tolka de flesta romaner och karaktärer som ett perspektiv. Det spelar ingen roll om romanen inte är verklighetsbaserad, också fiktiva romaner och romanfigurer kan beröra, få en att känna och förstå…
  5. Man utvecklar sin egen fantasi och stimulerar hjärnan.

Jag har säkert glömt någon punkt och jag är absolut inte emot faktaböcker eller texter, utan försöker bara poängtera att romanen är minst lika viktig och lärorik som en faktatext. Bara man vet vad romanens ramar innebär, så har man gått med på spelreglerna, vilka är att romanen är fiktiv eller ett självbiografiskt perspektiv (där man vet att det säkert finns olika tolkningar på samma situationer beroende på vems perspektiv man tar eller följer). Ibland tror jag till och med att romanen ger så mycket mer eftersom den förmedlar känslor som är så mycket starkare än i en faktatext… För själva grejen med fakta är ju ofta att det ska vara så objektivt som möjligt, men det subjektiva får ta mer plats i romanens värld.

Hade romaner inte berört eller känts viktiga, tror inte jag att vi hade kallat vissa böcker för klassiker. Eller kallat böcker för prisbelönade, populära, fantastiska eller något annat positivt. För då hade vi inte känt att de betydde så mycket att vi arrangerade något runt omkring de där böckerna som vi kallar romaner. Vi skulle inte recensera, skapa bokklubbar, bokmässor eller starta upp bokakademier. Då hade vi inte bemödat oss att genrebestämma dem heller.

Länge leve romanen!

Det jag inte ville höra…

Adlibris meddelade per mejl det jag inte alls ville höra – att Amanda Hellbergs Styggelsen (som jag beställde i pocket) utgått från lager hos förlaget och med det kommer den boken inte att dyka upp i mitt postinkast. Reaboken hos adlibris är också slut. Jag hoppas verkligen snubbla över boken i framtiden.

 

Söndagsöverraskning…

Ja, lite av en glad överraskning är det ändå att dyka upp på Lyrans Noblesser. Lyran presenterar olika bokbbloggare, varav jag har fått den äran idag.

Kika gärna in hos Lyran och läs mer om vad jag svarat på hennes frågor. Jag hoppas att ni kan leva med några stavfel från min sida och också en del upprepningar av ord – typ ordet ”också”. Jag bjuder på det. Ingen är perfekt, men man kan naturligtvis sträva efter det!

 

Mina bokreakompisar…

Från adlibris förbeställde jag reaböcker i år. Jag visste att jag inte skulle hinna reakapa samma dag som rean startade ändå och efter att ha upptäckt bokmässan känner jag mig inte alls lika frestad att trängas i bokaffärerna när det är februari. Det blir lite hetsigt och lätt opersonligt med bokrean om man jämför med bokmässan. Så jag tänkte att jag kanske lika gärna kunde satsa på internetrean och köpte till mig själv:

  • Théophile Gautier – Den döda älskarinnan
  • Andrew Taylor – 50 böcker som förändrade världen
  • Sara Stridsberg – Darling River
  • Johan Theorin – Blodläge

Till mamma förbeställde jag Mera halv åtta hos mig av Joel Wåreus. Mamma har första boken hemma och båda två av oss sitter och kikar på Halv åtta hos mig de kvällar vi har tid och de veckor det är intressant.

Jag köpte också Styggelsen av Amanda Hellberg. Av någon anledning tyckte jag att jag kunde köpa den likväl i pocket, eftersom jag fick för mig att bokreaboken var i kartonnage (vilket är fel, då den är inbunden), så den kommer senare eftersom att den inte finns på adlibris-lagret än. Om jag förstått rätt så har det blivit förseningar från förlaget. Helt okej med mig. Det är ju inte direkt så att jag lider av bokbrist kan man väl säga…

Jag köpte också fem böcker jag tror att jag kommer kunna använda i undervisningen:

  • Matteusevangeliet
  • Markusevangeliet
  • Lukasevangeliet
  • Johannesevangeliet
  • Glimtar av en osynlig Gud – unga möten med Gud i vardagen av Elisabeth Lindgren

Evangelierna är illustrerade och baserade på Bibel 2000 och i serieformat. Jag tror att det kan komma till användning även på gymnasiet. Det är markerat på ryggen i vilken  ordning evangelierna kommer. Sista boken hoppas jag också kunna använda på ett eller annat sätt. Inte minst som exempel av ungas sett att se på det här med kristendom, sin gud, sina upplevelser av tro…

Som avslut gick jag och en kompis igår en sväng på rearutt, men jag fastnade endast för två till böcker. En till köket och en till hyllan med ”fakta”:

  • Philip Wilkinson – Myter & legender
  • Jamie Oliver – Mat för hela året: fler än 365 briljanta recept och matidéer

Ja, det var väl det…

Jag vet inte…

Nej, jag vet verkligen inte vad jag tycker om den rosa kanten bilderna jag laddar upp och publicerar får nu för tiden. Varför ska jag fylla i en alternerande text när den tydligen inte syns längre i alla fall?

En liten kvällsundring, efter att ha insett att det är precis vad som förändrats här på bloggen…

 

Nordisk utmaning: Ministermordet

Dansk bok 1Igårkväll läste jag ut den här månadens nordiska utmaning. Jag valde ett känt namn för mig – danskan Gretelise Holm. Och det blev ganska mycket ett kärt återseenden eftersom jag inte läst henne eller mött karaktären Karin Sommer på några år.

Boken utspelar sig när journalisten Sommer börjar närma sig pension, och det är ett ganska stort väv av dramatiska och relationsmässiga händelser som man kan förana kommer vävas samman i viss mån, men i vilken?

Språket är ganska rättfram, inte så mycket krussiduller, fastän det kryddas med en del tankeord. Och jag tycker att det ger bilden av de karaktärerna man får följa, i och med att större delen av dem är medelålders eller påväg in i pension.

Integration, investeringar i Europas östliga stater och mordet på integrationsministern. En resa till Litauen och ett försvunnet barnbarn till en av de mormödrar som Karin Sommers intervjuar. Bordeller, utvisningsordrar och misstänksamhet… Minst två danskar verkar ha gått upp i rök. Det kanske kan summera upp boken lite. I alla fall de första 100, 150 sidorna.

Och även om jag nämnt det innan så handlar boken i allra högsta grad om relationer!

Ja, sammanfattningsvis kan man säga att Gretelise Holm fortfarande lockar mig.

Själseld med posten!

SjälseldIgår upptäckte jag Maths Nilssons andra intressanta kommentar på min blogg. Det jag uppfattade var bland annat ordet ”recensionsexemplar”, vilket ju klingar bra i en bokälskares öron. Så idag damp den ner på förmiddagen hemma hos mig och jag fick själv syn på den på dörrmattan när jag kom hem nu vid halv sju… Min spontana tanke är att det här är riktigt spännande med tanke på att Maths Nilsson ju sålt in den här boken riktigt bra!

Själseld blir garanterat recenserad i mars. För jag är angelägen att läsa den inom en väldigt snar framtid!

Jag hoppas precis som Maths Nilsson att jag kommer gilla hans debutroman och vet med säkerhet att jag inte kommer ange fel titel på boken någonsin igen (benämnde den som Eldsjäl och inte Själseld första gången jag snubblade över hans namn och bok, samt nämnde den på bloggen).

Jag älskar för övrigt både svart och rött i färgväg, så tills jag tar mig an boken på riktigt kan jag alltid sitta och beundra den fina färgkombon.

Och Maths Nilsson står även med som författarnamn i boktolvan, så med boken kommer jag kunna pricka av ännu ett namn på listan.