Mysrysare…

I mammas sparade böcker från sin ungdom har jag hittat böcker jag också tyckt om. Förutom Kitty, upptäckte jag också fenomenet Mysrysare.

Bland annat var jag helt fascinerad av bokpriserna på mammas exemplar. 5:95, 7:50 kronor… Billigt med mina ögon mätta, men mamma förklarade att det var dyrt för att vara pocket på hennes tid. Jag kan också berätta att jag snubblade på mysrysarna i kanske tolv, tretton års ålder. Jag läste Dolda syften som första mysrysarboken i mitt liv, och tyckte att Kate Britton fångade mig med den nagelbitande spänningen och med greppet av osäkerheten för vad som var sant och vad som var antaganden och bara inbilling…

Jag har också minnen kopplade till Farliga lockelser av Anna Clarke. Det var nämligen den bok jag tog med till Finland en sommar när vi hälsade på släkten. Jag satt uppe till ett på natten varje dag med ett tänt ljus som enda ljuskälla och läste…

I bokhyllan har jag fem mysrysare till som jag köpt på second hand i tonåren. Men efter att ha insett att alla böcker inte håller måttet för spänning eller intresseväckande berättelser, så har jag inte köpt fler även om jag tycker om ovan nämnda titlar samt favoritmysrysarna – Ett hus för Tracy av Lee Anderson och Hemligheten på Rosemanor av Marjorie Everitt.

Visst var det ett tag sedan jag läste nämnda böcker. Senaste mysrysaren satte jag nog tänderna i när jag var sjutton… Men kanske, kanske borde jag kika lite närmare på böckerna i hyllan igen? De är ganska lättlästa och vad jag kommer ihåg så är de just lite mysrysliga och fyller med det en lite behaglig funktion…

Annonser

5 thoughts on “Mysrysare…

  1. Swedish Zombie skriver:

    Åhå! Mysrysare! De där tillhör lite ofrivilligt min barndom. Jag har plöjt en hel massa. Egentligen gillade jag dem inte så mycket. Men när jag inte hade någon ”riktig” bok, helst då Stephen King, läste jag ofta kioskskräckisarna i serien KALLA KÅRAR, Men när de också var slut fick det duga med Mysrysare. Fagra kvinnor, kusliga borgar och män med markerade käkar. Alltid fanns där en blond snygg hjälte och en mörk, snygg men ond snubbe. Ofta var det dimmigt på natten.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s