Romaner, värdelösa?

Idag på bussen hemåt hörde jag busschauffören sitta och prata med en man där de bland annat kom in på ämnet böcker. Busschauffören menade att man kan läsa mycket och lära sig något (genom att läsa fakta), men att romaner var… Ja, inte lika nyttigt enligt honom, eller kanske till och med inte nyttigt alls.

Jag håller inte alls med. Romaner ger något som inte faktatexter alltid ger – mer känsla, starka perpsektivtaganden och jag tycker inte att det är sant att man inte kan lära sig något av att läsa romaner. Man kan lära sig och på olika plan!

  1.  Man utvecklar språket (vilket är fakta- och romantextens gemensamma grund). Här ingår ordkunskap, påfyllning i ordförrådet och meningsbyggnad m.m.
  2. Man utvecklar sin genrebevandring (tänk så många romaner och så många olika genrer och en uppblandning av genrer).
  3. Man kan komma i kontakt med andra världar och dimensioner än den egna (vilket framför allt kanske rör SF och fantasy, men också andra verkligheter än den egna som biografier till exempel kan leverera).
  4. Man får ta del av känslor, tankar och perspektiv (som liknar och inte liknar det egna). Perspektiv tycker jag är ett viktigt ord i sammanhanget eftersom jag anser att man kan tolka de flesta romaner och karaktärer som ett perspektiv. Det spelar ingen roll om romanen inte är verklighetsbaserad, också fiktiva romaner och romanfigurer kan beröra, få en att känna och förstå…
  5. Man utvecklar sin egen fantasi och stimulerar hjärnan.

Jag har säkert glömt någon punkt och jag är absolut inte emot faktaböcker eller texter, utan försöker bara poängtera att romanen är minst lika viktig och lärorik som en faktatext. Bara man vet vad romanens ramar innebär, så har man gått med på spelreglerna, vilka är att romanen är fiktiv eller ett självbiografiskt perspektiv (där man vet att det säkert finns olika tolkningar på samma situationer beroende på vems perspektiv man tar eller följer). Ibland tror jag till och med att romanen ger så mycket mer eftersom den förmedlar känslor som är så mycket starkare än i en faktatext… För själva grejen med fakta är ju ofta att det ska vara så objektivt som möjligt, men det subjektiva får ta mer plats i romanens värld.

Hade romaner inte berört eller känts viktiga, tror inte jag att vi hade kallat vissa böcker för klassiker. Eller kallat böcker för prisbelönade, populära, fantastiska eller något annat positivt. För då hade vi inte känt att de betydde så mycket att vi arrangerade något runt omkring de där böckerna som vi kallar romaner. Vi skulle inte recensera, skapa bokklubbar, bokmässor eller starta upp bokakademier. Då hade vi inte bemödat oss att genrebestämma dem heller.

Länge leve romanen!

Annonser

9 thoughts on “Romaner, värdelösa?

  1. Lena skriver:

    Håller med dig totalt och genom att läsa kanske man lär sig något om sig själv och omgivningen också som man egentligen inte tänker på. Just nu läser jag Skamfläck och som boken säger precis vem som helst kan må dåligt och börja med att sälja och skada sig själv, det kan vara din syster/bror, kompis, granne ja vad som helst.

  2. Mia Hansén skriver:

    Väl skrivet 🙂 Tycker särskilt punkt fyra är intressant. Minns jag någonstans läste att man i läkarutbildning integrerat läsning av skönlitteratur i utbildningen, något som var väldigt populärt (efter ett tag) hos studenterna. De kände att de hade större förståelse för patienterna, då de kunde se sjuksituationen från en annan sida tack vare böckerna. Jag tror det är väldigt viktigt för att bli en empatisk människa, facklitteratur missar hela känslan.

    Mött fler människor som ”inte fattar grejen med skönlitteratur” och därför bara läser facklitteratur. Med grejen menar de nyttan om jag frågat vad de menar, vilket är sorgligt i sig. Det är faktiskt nyttigt också. Inte en chans att det skulle ha så stor betydelse i samhället annars… Ska bli kul att samla på sig titlar speciellt intressanta för fack-isar, så man kan tipsa och kanske häpna någon. Kanske har man bara en sån åsikt för att man inte fått hjälp att hitta rätt, det är i alla fall vad jag vill tro!

    • ielinashylla skriver:

      Mycket intressant det här med läkarutbildningen! Skönlitteratur ska man absolut inte förringa! Det är ju det här med förmdelandet av känsla i och med att skönlitteratur får vara subjektiv! Tyvärr, finns det ju många som föredrar fakta framför fiktion och dessutom tycker att romaner är helt befängt (som sagt har jag inget emot fakta), ibland kan man undra om de bara haft otur när de försökt sig på den skönlitterära grenen! Man kanske skulle göra som du säger – skriva upp en lista på romaner som är riktigt bra, intressanta och läsvärda! Ja, jag vill tro som du!

  3. Ela skriver:

    Fick skäll av en äldre man en gång för länge sedan när jag satt på Älvsjö station och väntade på tåget, för om jag inte hade haft ”näsan i en bok” så hade jag kunna svara på mannens fråga om h a n s tåg hade passerat eller inte. Inte fanken höll jag koll på alla andras tåg men det var tydligen min plikt och en mycket bättre syssla än att ägna mig åt skönlitteratur. 🙂 Gubbe.

  4. Louise skriver:

    Håller verkligen med! Tycker också att skönlitterära böcker kan ge faktakunskap – kunde så sent som igår en fråga på Trivial Pursuit (inte om litteratur då 😉 ) för att jag läst en bok som förbigående kom in på ämnet. Så visst kan man även lära sig faktakunskap av böcker men givetvis är den största kunskapskällan från skönlitteraturen nya perspektiv och känslor precis som du skriver! 🙂

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s