Novellix – Så som du hade berättat det för mig (ungefär)…

Igår var jag tvungen att bryta av de tyngre böckerna (och då menar jag främst i vikt) mot Jonas Hassen Khemiris Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog. ”Novellix”-bidrag nummer fem om man räknar de som jag läst. Jag har tre stycken kvar i hyllan om jag inte missminner mig. Sedan kanske jag ska ta ett beslut huruvida jag ska prenumerera på ”Novellix”-novellerna.

Khemiri har jag inte läst förut, men jag har varit sugen på Ett öga rött och Montecore. Vi hade besök av honom på gymnasiet och jag minns att jag tyckte han var charmerande, riktigt rolig och jordnära. Man märkte att han älskar ord och har många bra idéer vilket jag också antar att man bör ha om man även skriver pjäser. Och det leder mig in på tanken att man kanske borde se en pjäs av honom live någon gång…

Så som du hade berättat det för mig... Ja, ja. Om jag byter fokus till varför jag faktiskt skriver och novellen, så kan jag ju börja med att kommentera titeln. Det är en av de längsta titlarna jag någonsin snubblat över. Den gjorde mig tillräckligt nyfiken när jag stod och valde mellan mina åtta ”Novellix” på bokmässan i höstas. Grattis! Dessutom tänkte jag redan då och där att det ska bli spännande att ta reda på vem denna ”du” i titeln är. Och egentligen är det förnurliga att jag inte får veta säkert förrän i slutet… Vilket jag tycker är underbart!

Jag:et i berättelsen får påringning av polisen – något han efter ett tag sammankopplar med svensexa då han är förlovad. Saken är bara den att vi som läsare ganska snart förstår att medan jag:et fortsätter haka upp sig och hoppas på detta, så vet vi efter ett tag att det här är på riktigt. Han är anklagad, misstänkt och kanske lite galen?

Det är en hel del juice med i bilden – stavat ”jos”. Vilket är en av de korrekta stavningarna varav jag aldrig på riktigt sett någon använda den förut. Modigt!

Jag kan inte säga för mycket utan att avslöja novellens genialitet, så som jag ser det. Det bästa kommer mot slutet när man inte riktigt vet vad som är sant, vem som är vem och jag älskar perpsektivet sista sidan ger.

Läs!

Tematrio: oväntat ogillade…

Oväntat ogillade... Lyrans tematrio var lite att bita i den här veckan… Efter lite funderande över författare jag läst, haft stora förväntningar på av olika anledningar och bara inte kunnat gilla fast jag vill, så tror jag att jag kan komma fram till tre sådana författare (fast det säkert finns fler…).

1.

Stephen King, överlag. Jag har testat. Och bara inte riktigt kommit att gilla hans noveller så mycket som jag önskat, , eller riktigt heller kommit att gilla de romaner jag försökt läsa en sådär tre gånger i mitt liv. Jag vill komma över tröskeln egentligen. Men jag är hittills inte där. Jag gillade väl 1408 sådär ganska bra, även om jag inte kan sätta fingret på var det är King tappar mig hittills, men antar att det måste vara någonstans i språket… Eller?

Boktips som kan bota mig mottages gärna!

2.

Och även om jag inte alls gett upp på lång sikt, men kort – Anna Gavalda. Hon skriver tungt. Tungt, tungt… Jag köper karaktärerna, jag vill komma i in i berättelsen, men det är så fruktansvärt realistiskt så att det blir tungt. Vissa tillbakablickar som vävs samman med nuet gör att jag ger upp mot min egen vilja när det ger ännu mer tyngd åt läsningen… Emellanåt är det tungt nog med kurslitteratur och energin på sparlåga…

3.

Peter Pohl, som charmade mig i Janne, min vän, men tappade mig i Jag är kvar hos er. Bara för det är jag motvilligt opeppad att läsa Jag saknar dig, jag saknar dig. Jag vet att han inte författat den själv, men jag känner också att eftersom att Janne, min vän är så kodad och underbar i alla aha-upplevelser man kan få tillsammans med andra läsare, så faller den känslan och hela tjusningen i hans realistiska, men inte lika berörande Jag är kvar hos er. Och det gör att jag misstänker att det är där författandet kanske ligger även i Jag saknar dig, jag saknar dig författad tillsammans med Kinna Gieth…

Tråkig tanke, men sann…

Enkäten som så många känner igen…

Senast lästa: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

Senast lånade bok: Tre sekunder (Roslund och Hellström) och Ministermordet (Gretelise Holm).

Senast fådda bok: Fantastiska cupcakes (Wendy Sweetser) av mamma nu i helgen!

Favoritbokhandel: Jag är väl ganska så kär i adlibris nätbokhandel… Det skulle nog mitt bankkort kunna bekräfta.

Favoritbibliotek: Jag trivs onekligen bra på stadsbiblioteket i Jönköping…

Antal lånekort: Fyra. Två i hemtrakterna och två nu i Jönköping.

Använder som bokmärke: Jag använder det mesta – faktiska bokmärken, post-its, kvitton (ofta bibliotekskvitton i bibliotekslånade böcker), brev och vykort är också populärt…

Favoritfärg på bok: Min bokhylla svarar röd och svart…

Favoritmat/snack vid läsning: Jag är svag för choklad, även om det är en synd att lyckas smula i boken…

Favoritdryck vid läsning: Kaffe, te…

Favoritställe att läsa på: I sängen med ryggen uppbuffrad med kuddar, och ”soffan”, som rent tekniskt är en säng också.

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: I Tre sekunder återfinns jag just nu på sidan 141 och i Pålssons Vingklippt ängel på sidan 71.

Den här boken köper jag till en förälder: Receptböcker.

Den här boken köper jag till min bästa vän: Copy, paste från förra…

Den här boken köper jag till en partner: Vem vet…

Favoritgenre: Skräck, vampyrromaner överlag, romaner med övernaturliga inslag… Och ungdomsböcker!

Favoritformat: Pocket…

Författarfavorit: John Ajvide Lindqvist, J. K. Rowling, Johanna Thydell… Och på senare också Johan Theorin.

Den tjockaste bok jag läst: Det ser ut att vara Stokers Dracula, men skenet kan bedra.

Den tunnaste bok jag läst: Jag har faktiskt ingen aning… Någon novell?

Favoritljud när du läser: Katters spinnande…

Favorittidning: Mattidningar överlag…

Prenumererar på: Matmagasinet.

Favoritbokblogg: Det jag garanterat kikar in på varje dag, ifall, ifall är Bokmilaskogen, Bara en sida till, Pocketlover, Bokstävlarna och Beas bokhylla.

Mitt bästa bokminne: När jag klarade av att koda av min allra första Kitty-bok. Jag har aldrig varit så stolt och så överraskad över vad textens värld faktiskt kan ge! Och i höstas blev jag helt fanatisk över bokmässan som jag längtat efter så många år och som utan tvekan levt upp till mina förväntningar!

Senaste bokfyndet: Cirkeln på pocket (under kategorin 3 för 99 hos cdon som sen julklapp)…

Senaste impulsköpta bok: Förhandsbokningar från adlibris på tio böcker (fem till kommande undervisning, fem till mig som privatperson och en bok till mamma).

En bra bok att ge bort: Jag tycker att Novellix-novellerna är fantastiskt söta små presenter.

Bokgenre som jag undviker: Chicklitt (med vissa reservationer) och historiska romaner…

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Jag skänker dem till second hand…

Så här håller jag koll på vad jag läst: Jag har inte stenkoll. Gång på gång har jag försökt göra listor, men lyckas inte hålla mig ajour…

Så här sorterar jag min bokhylla: Jag har facklitteratur för sig, och skönlitteratur för sig, också de inbundna och de böcker i pocket är åtskilda. Även om det är en salig blandning står i alla fall samma författarnamn i hyllorna i klump.

Nästa bok jag ska läsa: Det får bli Gretelise Holm och Ministermordet.

 

Enkätens ursprung är för mig okänt, men enkäten cirkulerar som bekant på bokbloggarna…

Sakta, men säkert…

Ja, det är lite ovant att pendla till min VFU-plats och mycket som ska hinna landa när det kommer till lektionsplaneringar med mera… Men jag har i allt virrvarr i alla fall kommit hundra sidor framåt i Roslund och Hellströms Tre sekunder. Trots en del krångliga och riktigt otäckt långa meningar, kan tilläggas…

 

Mysrysare…

I mammas sparade böcker från sin ungdom har jag hittat böcker jag också tyckt om. Förutom Kitty, upptäckte jag också fenomenet Mysrysare.

Bland annat var jag helt fascinerad av bokpriserna på mammas exemplar. 5:95, 7:50 kronor… Billigt med mina ögon mätta, men mamma förklarade att det var dyrt för att vara pocket på hennes tid. Jag kan också berätta att jag snubblade på mysrysarna i kanske tolv, tretton års ålder. Jag läste Dolda syften som första mysrysarboken i mitt liv, och tyckte att Kate Britton fångade mig med den nagelbitande spänningen och med greppet av osäkerheten för vad som var sant och vad som var antaganden och bara inbilling…

Jag har också minnen kopplade till Farliga lockelser av Anna Clarke. Det var nämligen den bok jag tog med till Finland en sommar när vi hälsade på släkten. Jag satt uppe till ett på natten varje dag med ett tänt ljus som enda ljuskälla och läste…

I bokhyllan har jag fem mysrysare till som jag köpt på second hand i tonåren. Men efter att ha insett att alla böcker inte håller måttet för spänning eller intresseväckande berättelser, så har jag inte köpt fler även om jag tycker om ovan nämnda titlar samt favoritmysrysarna – Ett hus för Tracy av Lee Anderson och Hemligheten på Rosemanor av Marjorie Everitt.

Visst var det ett tag sedan jag läste nämnda böcker. Senaste mysrysaren satte jag nog tänderna i när jag var sjutton… Men kanske, kanske borde jag kika lite närmare på böckerna i hyllan igen? De är ganska lättlästa och vad jag kommer ihåg så är de just lite mysrysliga och fyller med det en lite behaglig funktion…

Anpassning…

Just nu är jag inne i en liten anpassningsfas. Jag måste försöka hitta ett flow där min nöjesläsning, den pluggrelaterade läsningen och mitt kreativa skrivande, kan kombineras på ett bra sätt med mitt liv i övrigt… Och så ska jag även addera lite teckning och VFU (verksamhetsförlagd utbildning eller kort och gott praktik) på det hela för stunden…

Jag har i alla fall lyckats komma några idéer längre med det kreativa skrivandet, läst några få sidor av Roslunds och Hellströms tjockis, Tre sekunder, och ligger än så länge helt i fas med allt det pluggrelaterade.

Har någon sett mitt bokmärke?

Älskade Melvin... Jag brukar ju skämta om att katterna fungerar som bra bokmärken. De återfinns alltid i bokuppslag och mina katter fullkomligt älskar att breda ut sig efter bästa förmåga över skrivbordet! Det är ju dessutom kompenserande att dessa bokmärken faktiskt kan kurra, kommunicera och att de är riktigt gosiga…

Men nu har lillen i min familj varit borta i över en vecka. Nu börjar paniken komma på riktigt. Jag vill inte tänka tanken att han kan vara borta för alltid.

Det är klart att jag hoppas att mitt älskade bokmärke, min älskade katt, kamrat, familjemedlem och Tuvas kattbror kommer hem igen. Han är verkligen saknad. Det är otroligt hur mycket tomhet jag känt i sju dygns tid…

Fortfarande hoppas jag att han lever, bara är inlåst, har blivit skrämd och gått vilse, att någon tagit hand om honom och att han snart får chansen att dyka ner i en uppslagen bok här hemma eller får krypa ner tillsammans med mig och kattsyrran i sängen när det är lässtund innan läggdags!

Dagens plan…

Dagens plan är att idag efter föreläsning pila in på biblioteket och låna ett stycke deckare och en bok av dansk författare. Två utmaningsböcker ska lånas med andra ord. Jag har en prisbelönt deckare att pricka av den här månaden, samt en dansk bok… Jag är lite inne på att läsa Gretelise Holm som jag läste på högstadiet och i ettan på gymnasiet. Tycker jag om henne fortfarande? Det skulle vara spännande att se…. Om jag lånar Holm, så går det nog aningen åt deckarehållet, det med…