Skräckfilm – genus?

Jag kom att tänka på en sak nu när jag lånat en liten tymplig hög med skräckfilmer från min syster. Det här med genus och skräckfilm – manligt och kvinnligt – existerar det ingen jämställdhet alls i vissa skräckfilmer? Okej, om det kanske handlar om psykopater och kvinnohatiska män och att man på den vägen kommer in på kräkreflexerande kvinnoideal, eller en skillnad på värde, behandling med mera, bara för att kvinnan är kvinna. Men när det kommer till de där filmerna när alla kvinnor av någon anledning är ohälsosamt pinnsmala och verkar ha silikonbröst – så undrar jag ibland om det är meningen att endast grabbar ska se de filmerna? Långt ifrån alla filmer är här – men jag kan bli så trött när de är det. Det blir ibland nästan porrfilm på sina ställen, och mannen dominerar oftast kvinnan och hon känns mer som ett sexobjekt eller en statussymbol för mannen, eller något i den stilen.

Nu, när jag fått raljera över ”de” typerna av skräckfilm, vill jag bara hylla de filmerna som inte verkar ha skapats för män. De som även kvinnor kan kolla på utan att det porrigt sexuella tar över. Stor applåd! Det tenderar nämligen att inte luta åt komedihållet, som jag känner att det ibland (tyvärr) gör med den första kategorin skräckfilm. Jag gillar filmerna där kvinna, eller man, kan vara starka karaktärer utan att behöva kännas som karikatyrer, stereotyper eller förutsatta på grund av kön. Jag vet att jag generaliserar lite, men jag blir så himla trött på skräckfilmer av den första typen att jag nästan kan känna mig kränkt av dem ibland. Mest för att jag tycker att karaktärerna i mångt och mycket inte är vardagsnära, trovärdiga eller äkta. Och jag kom och tänka på de här tankarna nu när jag innan idag snabbrecenserade två filmer per sms. Jag brukar alltid rapportera vad jag tycker om skräckfilmerna till min syster, och hon rapporterar oftast åt andra hållet också.

Någonstans kan jag inte låta bli att undra, om det är filmer som inte bygger på böcker, som tenderar att tillhöra första kategorin? Jag tänker att böcker oftast blir som bäst om man har trovärdiga och på ett sätt verkliga karaktärer – och ibland känns det som att det är så långt ifrån sanningen man kan komma med första kategorin filmer. Jag vet inte, eller påstår att jag har alldeles rätt, men det är en spontan tanke.

Observera att jag heller inte menar att det bara är filmer som bygger på böcker som är trovärdiga eller bra. För det tror jag inte. Den spontana tanken kvarstår dock att jag tror att de flesta filmer som bygger på böcker är trovärdiga – att de oftast inte faller på karaktärbeskrivningar.

Rätta mig gärna om jag har fel, eller släng iväg ett skräckfilmstips om inte annat. Eller boktips för den delen. Det är ju trots allt en bokblogg det här, fastän film också får ta lite plats då det ju är en annan typ av berättande …

 

5 reaktioner på ”Skräckfilm – genus?

  1. bokstävlarna skriver:

    Det beror ju väldigt mycket på vilket subgenre filmen tillhör också. Slasher-filmer, särskilt de som har några år på nacken, innehåller ju nästan alltid ett moraliserande inslag. De karaktärer som har sex, dricker alkohol eller tar droger går åt fort som attans. Där brukar könsrollerna kunna vara ganska sunkiga överlag (även om det i stort sett alltid är en tjej, the final girl, som överlever på slutet).
    Har du sett någon asiatisk skräck? Där är det väldigt ofta kvinnor i huvudrollerna, utan att de objektifieras. Det är en helt annan typ av estetik i de filmerna, och de flesta kvinnliga rollerna är väldigt ”vanliga”. Kolla in Dark Water t.ex. Väldigt bra – och läskig – film!

    • ielinashylla skriver:

      Jo, precis. Detta känns också väldigt amerikanskt överlag. Ja, det spelar naturligtvis roll med alla subgenrer med mera och jag har läst in mig en del på ”final girl” bl.a. vad det gäller Halloween-filmerna. Men ibland blir jag trött – när det liksom kommer utan förvarning och ibland gör skräcken konstlad på ett sätt som inte alltid verkar vara meningen (och faller för mig personligen). Asiatisk skräck har jag kollat lite på, tycker annars att fransk skräck är riktigt bra – ”Them”, ”In Their Sleep” och ”Martyrs” t.ex.! Ja, men ”Dark Water” har jag sett. Den är riktigt bra! (: Jag är en av dem som gillar ”The Ring” också – har sett amerikanska och den asiatiska …

      • bokstävlarna skriver:

        Jag håller med! Det är ett inslag som verkligen kan göra en trött, speciellt om man tittar mycket på skräck (vilket jag gör i perioder). Fast å andra sidan så tycker jag att kvinnorollerna är rätt begränsade i nästan all mainstreamfilm, tänk bara på alla lättklädda s.k actionhjältinnor. Jag tror knappast att någon av dem skulle klara Bechdel-testet.
        Jag gillar också båda The Ring, även om jag nog är liiite mer förtjust i originalet. Mest för att jag såg den först och det är en av få filmer som verkligen lyckats skrämma mig ordentligt. 🙂

        • ielinashylla skriver:

          Sant, så sant.

          När jag såg den asiatiska filmen var det på gammal hederlig VHS. Jag pausade för att springa ett snabbt ärende till grannen och kom tillbaka och filmen hade börjat rulla igen (det var någon tidsintällning som gjorde att det bara gick att pausa i fem minuter) – men det tog mig evigheter att komma över skräcken då och där. (; Dessutom var jag rädd för just den TV-apparaten, så jag sov över en vecka i soffan i vardagsrummet istället (också utrustad med TV). ;P Haha.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s