Hundra procent fett

Liv Strömquist Hundra procent fett lästes ut denna morgon och vad den är tänkvärd, roande och aktuell, trots att den först publicerades som album 2005. Ja, man kanske måste ha lite preferenser för att förstå serierna, men jag tror att de flesta budskap går fram, om jag som är född cirka tio år efter Strömquist förstår, ler, skrattar och skakar på huvudet. Ironi och självdistans är en fantastisk ingrediens i hennes serier.

Serierna passar kvinnor som män. De kräver en viss distans och en närhet till ens inre ironiska sida, oavsett kön. Och serierna är befriande då de inte är fantastisk detaljerade och korrekta, utan i all sin charm är tecknade i sin enkelhet och med sina skavanker:

”Alla serierna är gjorda på golvet i min lägenhet på Simrishamnsgatan där jag bodde tillsammans med min kompis Ingrid. Vi hade inget bord. Ibland frågar nån varför linjerna är så vingliga, och då säger jag att de är ritade med en persisk matta som underlag. […] Jag tänkte aldrig att mina serier skulle spridas mer än två kvarter, men på något sätt spred sig fanzinet av sig självt, och plötsligt hörde tidningar av sig och frågade om jag ville sälja teckningar till dem.” (Liv Strömquists förord, sid. 5).

Serierna innehåller precis som baksidan utlovar feminism, klassmedvetenhet och viktig fakta i samhällsviktiga frågor.

3 reaktioner på ”Hundra procent fett

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s