Tematrio i monster

Jag har verkligen tagit mig en funderare över vilka monster jag har mött i litteraturen. Jag har också kikat en del på hur olika bokbloggare har valt att lägga upp tematrion och jag kommer lägga upp det efter monster och inte verk. Lyrans tematrio är alltid lika rolig att komponera, samtidigt som hon sätter fingret på ett av de verk jag inte läst ännu – Frankenstein.

1.

Skuggor/det osynliga monstret kommer först på listan av otäcka monster. Jag tycker idén om att knappt mer än ana ett monster är något av det otäckaste. Det kan nästan inte bli mer obehagligt eftersom man känner att det är ett stort hot med skuggor/osynliga varelser. Vi hittar dessa monster i Andreas Romans Mörkrädd, till viss del också En mörkrädd pojke av Justin Evans och Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Spöke, demon, skulle kunna gå in under denna kategori av monster …

2.

Vampyren i form av den hänsynslösa vampyren, som inte är densamma som den fredligare och godhjärtade Cullen. Nej, jag tänker Dracula, Dr. Weyland i The Vampire Tapestry (Suzy McKee Charnas) eller de flesta vampyrerna i En vampyrs bekännelse (Anne Rice). Vill man ha Meyers Twilight-serie som måttstock hittar vi även de hänsynslösa vampyrerna där i form av the Volturi, exempelvis. Fler vampyrer på gott och ont kan man läsa mer om i ett av mina tidigare tematrio-bidrag.

3.

Det mänskliga monstret som jag helt enkelt kallar de där människorna som jag skulle kunna anses vara monster på grund av sitt handlande som leder till mord och övergrepp som kan förstöra någons liv för alltid. Här kan deckare, självbiografier och skräck/rysare bidra med sina monster. John Ajvide Lindqvist och Lilla stjärna är ett exempel. Beroende på vems perspektivet är eller hur romanen är skriven kan man tolka det här med människan som monster väldigt olika. Men många gånger kan man känna att vissa typer av människor verkligen är monster.

 

Andra monster är naturligtvis zombien (som jag har tänkt möta mer i litteraturen och inte bara i film) och Anders Fager bjuder på monster i en riktigt grotesk öppningsnovell i Svenska kulter, som gjort att jag faktiskt knappt vågade bläddra vidare för att veta vad mer Fager hade att erbjuda.

 

Testing, testing

Detta är ett litet testinlägg från min nya mobil som är en pekmobil med appar. Jag har nästan smält detta själv …

För övrigt var jag på bibblan igår och lånade med mig en film och en Liv Strömquist. Jag ser fram emot dem båda.

 

Pets with books

Jag kom på att jag trots allt har ett foto liggandes i mappen på datorn här hemma. Med katt och bok. Samma bild återfinns på min facebook eftersom jag tycker att det symboliserar mig – mitt bokintresse, mitt skrivande och min älskade katt och mitt kattintresse.

Jag vet att Bokmilaskogen lade upp utmaningen Pets with books över påsk, men jag bidrar med min bild först nu!

Tuva är en sådan där katt som jag gärna kallar bokmärke, precis så som jag kallade hennes bror som aldrig kommit hem igen … Hon ligger alltid i anteckningsblocken, i uppslagna böcker (receptböcker, you name it) och hon älskar att lägga sig och sova nära saker, precis som bilden visar.

Så skriver du romaner och noveller råkar boken på bilden vara, och bokmärket (inte katten), är mitt Book worm-märke från Grekland i september 2011. Skrivbordet är platsen, musmattan syns inte jättebra, men ja, det är ett kattöra som skymtas. Det kanske inte är någon jätteöverraskning.

Dagens plan …

… förutom att städa, förbereda morgondagens mat, efterrätt och blåsa upp ballonger, är att flytta kurslitteraturen från bokhyllan och placera dessa böcker över bokhyllorna istället. Hyllan håller på att krivera som håller upp dem nu, och dessutom behöver mina skönlitterära böcker mer plats.

På andra sidan vägen

Camilla Wallqvister är författaren bakom På andra sidan vägen. Det är en novell i lättläst format, tillgänglig fler:

”Centrum för Lättläst arbetar på regeringens och riksdagens uppdrag med att göra texter tillgängliga för människor som av olika anledningar har lässvårigheter eller är otränade läsare.

Vi ger ut böcker, en nyhetstidning och hjälper till att göra samhällsinformation och annan information mer lättläst.

Alla svenskar har rätt att ta del av kultur och nyheter. Men så ser inte verkligheten ut. […] Det är en fråga om demokrati och ännu återstår mycket att göra.” (Centrum för Lättläst).

På andra sidan vägen är en lättare novell som utspelar sig på landet, där Ulla och Sven bor sedan lång tid tillbaka. De är till åren och vi möter dem första gången när deras nya grannar flyttar in. De bor mitt emot varann, så på andra sidan vägen har de sina grannar. Sven är orolig för att de nya grannarna ska vara konstiga eller ha något fuffens för sig. Han litar inte på vem som helst i första taget, och de nya grannarna, Mariam och Yusef, vet han ju ingenting om.

Mariam och Yusef flyttar in med sina barn och har aldrig bott så tyst eller nära skogen. De är invandrade från Irak, och har alltid bott i bullrig stad, och tyckte till och med att Göteborg var ganska tyst vid en jämförelse. Nu har de flyttat ut på landet för barnens skull, men också för deras företagsidés skull. De är rädda att de inte ska lyckas, vilket tynger dem och de är också nervösa för mötet med grannarna. De vet ju inte vad grannarna är av för åsikt, när det kommer till invandrare.

Novellen är en fin liten berättelse som beskriver mötet mellan människor av olika ålder, härkomst och kultur. Det är en berättelse om att försöka se positivt på livet och en berättelse om att ge människor en chans istället för att ge utrymme även åt de små tankarna eller fördomarna.

På andra sidan vägen är en tillgänglig novell, behandlar kort något viktigt i berättande form och jag tycker att LL-förlaget har gjort en bra satsning på noveller och böcker som ska passa även dem med lässvårigheter, de som inte har läsvanan inne eller de som precis har erövrat svenska språket.

Alla noveller och böcker som LL-förlaget ger ut är nivåkategoriserade i tre etapper: lätt (3), lättare (2), lättast (1). Andra böcker i lättläst format är bland annat Marianne Fredrikssons Simon och ekarna.

Två av mina presenter …

I morse hann mamma och mina systrar sjunga för mig och gratta mig innan jag begav mig hemåt med katten igen. Jag fick lite behövligheter till lägenheten, samt en hemmagjord present av syrran som har med mina böcker och mitt bokälskande att göra. Jag sådde en liten idé som blev väldigt bra då Sanna är jätteduktig på att sticka. Hon tillverkade nämligen ett av de där fodralen/skydden jag gått och önskat mig. Inga fler ledsna böcker. Det får plats både större böcker om man väljer att utnyttja hela påsen, men annars rymmer nederdelen en pocketbok (eller två i rad). Mycket lyckad present!

Jag vill också passa på att meddela att jag av någon anledning inte kan svara på gratulationskommentarerna (och därför har jag valt att radera alla försök). Mina kommentarer hamnar i klumpsumma efter alla andras kommentarer och jag svarar inte nedanför kommentarerna som jag brukar. Ett allomfattande tack till alla gratulationer!

Annars omvandlade jag en liten del av presentpengarna till Jennie Benjaminssons Kalasgott. Jag blev lite barnsligt lycklig när hon i kassan på Akademibokhandeln sa att leveransen med böckerna hade kommit först idag och att böckerna placerats på hyllan bara några timmar innan jag dök upp. Meant to be! Det kändes som om det verkligen var ämnat att bli en födelsedagspresent. Jag ska glatt bläddra igenom den ikväll – efter en uns pluggande, även om jag gett mig själv halvt om halvt ledigt från detta dagen i ära. Så jag ska med det försöka hålla mig i skinnet lite och inte bläddra i den än. För övrigt kan jag säga att jag upptäckte Jennie innan Sveriges mästerkock förra året (där hon kom tvåa). Och jag ska faktiskt bjuda på en middag efter hennes recept på fredag – beprövad i två omgångar.

 

Ett år äldre…

Och idag 6.07 blev jag ett år äldre. Nu är jag 23 år gammal i gemet. Jag ska fira födelsedagen med föreläsning, en sväng på stan och TV-mys med katten ikväll! Familjen firade mig igår, kompisarna ska fira mig på fredag. Jag tror att jag kanske, kanske bjuder mig själv på en liten bok idag – en med receptanda. Jag hade annars tänkt presentera en liten söt present jag fått av min syster framåt kvällen – home made och i äkta bokanda! Håll till godo tills dess!

 

Alice i underlandet

En bok har lästs i påsk – Alice i underlandet av Lewis Carroll (som egentligen heter Charles Lutwidge Dodgson). Emellanåt har jag faktiskt suttit och förtrollats av den snygga och stilfulla framsidan, eller bara klappat boken som är helt underbar i pärmen. Så det har blivit mer än bara påskläsning, och nästan lite som gosedjur i en och samma bok. Lite allt i ett.

Jag vet egentligen inte vad jag tycker om boken. Den är verkligen precis av samma kaliber som Disneys tecknade film – lite virrig, upp och ner och hit och dit på en och samma gång. Men det jag gillar är Alice som agerar som hon gör, är sig själv, säger det som kommer henne för och blir tillsagd ibland, skäms ibland, men för det mesta reflekterar hon inte ens över hur fel det blir eller att hon kanske råkar förolämpa. Och hon utvecklas lite mot slutet av boken … Och som det barn hon är reagerar hon ofta när andra säger underligheter eller säger något som hon inte tycker passa sig, vilket jag tycker beskrivs på ett väldigt bra sätt.

Som bokens baksida säger: ”Allt kan hända i denna värld, allt är självklart enligt drömmens upp-och-nedvända logik.” Det är ju precis så det är. Också i Disneys tecknade version, och jag tror nog att det är dags att se Disneys storfilm från 2010. Jag har minsann sett att det finns på stadsbiblioteket och tänkte låna den så fort jag har tid och den finns inne.

I övrigt vet jag att jag sett en serie som baserats på boken som jag kommer ihåg att jag tyckte var jättebra. Men jag kan inte hitta den någonstans … Jag bara vet att den finns och att det inte är en dröm.

Jag ångrar inte att jag köpte uppväxtskildrings-boxen.