Eld

Jag vet knappt vart jag ska börja eller vad jag ska säga … Jag är inte besviken på Eld, uppföljaren till Cirkeln, författad av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och då hade jag ändå ganska stora förväntningar på den andra boken i serien och jag var ganska rädd att boken på något sätt skulle falla. Men den håller måttet med bravur! Jag tackar författarna för ett fantastiskt jobb!

Jag förtrollas fortfarande, gillar verkligen språket och farten som på något sätt både driver framåt, men ändå är lagom drivande för att man inte ska gå miste om något. En bra känsla skapas också då, när man vill veta mer, önskar kunna öka på berättelsens takt, men ändå inser att det här är det man egentligen vill ha. Så är det i alla fall för mig. Och man kommer alla lite närmare – Minoo, Anna-Karin, Vanessa, Linnéa och Ida, och känner någonstans att man känner dem ganska bra sedan förra boken … Och Ida, hon genomgår verkligen en resa i boken, hon inser en massa saker, förändras. Om man tvivlade i första boken på om hon kunde känna något alls för någon annan än sig själv, så får man svaret här – ja.

Apokalypsen närmar sig, de har börjat tvåan. Förutom apokalypsen har de vanliga ungdomliga problem, tankar och känslosvall, och till råga på allt anländer några av Rådets medlemmar och mitt i allt detta verkar Engelsfors invaderas av allt fler positiva gruppmedlemmar av PE – ”Positiva Engelsfors”. Sekt eller ej, är frågan.

Jag fällde till och med en liten tår i slutet. Jag vet inte om det bara var på grund av boken och dess textrader emot slutet som framkallade det, i och med faktumet att det kan ha påverkat att jag lyssnade på en ganska sorglig melodi på radio i bakgrunden också. Men en sak är säker – jag måste läsa tredje och sista delen av serien. Det finns inget annat och särskilt inte efter att ha läst till sista sidan och lämnats med en liten vacker cliff hanger – samtidigt som den lämnar mig som läsare med en lagom olycksbådande tanke eller känsla.

Jag hissar flaggan för bra uppföljare!

 

Tematrio ”på engelska” …

Veckans tematrio från Lyran rör engelsk litteratur och litteratur på originalspråk. Jag har kanske inte läst engelskspråkiga författares böcker på engelska framför svenska, men har i alla fall försökt att bli lite bättre på det på senare år. Man håller ju precis som Lyran säger igång det engelska språket på ett annat sätt också, vilket är ett plus. Tre tips på engelska böcker, blir mer övergripande än tre specifika. Detta på grund av att boktipsen på ett sätt är ganska få för att jag ska kunna uttala mig sådär självsäkert.

 

1.

Ungdomsböcker. Jag tror att det oftast blir väldigt bra utfall att läsa engelsk ungdomslitteratur på originalspråket. Man förlorar inte viss del av magiken som det engelska språket kan ge, även om man kanske missar en del förståelse i att vissa ord är lite mer okända än andra. Men det gäller å andra sidan all engelsk litteratur. Jag ångrar inte att jag tog mig an Stephenie Meyer på engelska och Twilight-serien. Jag ångrar hittills inte att jag tagit mig an Suzanne Collins The Hunger Games-serie. Two books to go, i och för sig … Harry Potter är en annan serie jag tänker mig gör sig bra.

2.

Klassiker. Jag ångrar verkligen inte att jag tagit mig an en del klassiker på originalsspråk och tillika engelska. Den boken jag fortfarande rekommenderar helhjärtat är Charlotte Brontës Jane Eyre. Systern Emilys Svindlande höjder, läste jag på svenska, men jag tror att kanske även den romanen ter sig mycket bra på originalspråket och att det där magiska med den fina, klassiska engelskan, förtrollar och för med sig en viss stämning som går förlorat med lite äldre svenska, som inte alls tilltalar mig lika mycket. Wuthering Heights – bara titeln på engelska låter mer lockande!

3.

Drama, i den bemärkelsen att jag syftar till drama, som i verklighetstrogen, verklighetsnära och berörande roman, så ger jag boktipset White Oleander av Janet Fitch. Hon har ett språk som i sin enkelhet, råhet och ärlighet verkligen berör. De här typerna av romaner tror jag gör sig bra. Känslor förmedlas, engelskans nyanser speglar sig bra i sammanhanget och den här boken väcker så många frågor, känslor och tankar. Jag kan tänka mig att en annan favorit i form av Jodi Picoult kan göra sig riktigt bra på originalspråk … Allt för min syster eller My Sister’s Keeper skulle nog kunna bli en riktig favorit.

 

The Seven Deadly Sins – enkäten

Jag hade också tänkt besvara de sju frågorna kopplade till de sju dödssynderna som cirkulerar i bokbloggssfären. Thecuriouscaseofthebooks har bland andra besvarat denna …

 

1. Girighet: Vilken är din dyraste bok? Vilken är din billigaste bok?

Någon av de dyraste böckerna jag äger lär ju vara en kursbok. En sådan man knappt har kunnat få tag på om man inte köper den till fullpris … Vilken det skulle vara har jag dock ingen direkt aning om. Den billigaste måste vara mina second hand-fynd.

 

2. Vrede: Vilken författare har du en kärlek/hat- relation med?

Jag skulle kunna kalla min relation till Stephen King så här långt för en hat-kärlek. Jag har hittills inte gillat honom så mycket som jag vill göra, har inte kunnat läsa en enda roman hittills av honom, men borde försöka för att komma över den här hat-kärleksrelationen vi har … Jag har lyckats läsa en novell bara – 1408. Den har inte förändrat vår relation.

 

3. Frosseri: Vilken bok har du slukat om och om igen utan någon skam över huvud taget?

Jag är inte så bra på omläsningar, så frossig på det sättet är jag inte. Men jag har inget emot att bläddra lite i Harry Potter eller Thydells böcker till exempel för att komma in i en viss stämning. Bra ungdomsböcker överlag känner jag så för …

 

4. Lättja: Vilken bok har du struntat i att läsa klart pga lathet?

Jag har inte klarat av att försöka avsluta Guillous Arn-böcker till exempel. Kanske på grund av lathet, men någonstans också för att jag verkligen inte orkade ge böckerna en chans. Ibland orkar jag detta och är på humör för att kämpa. Men här har latheten fått vinna. Även om det är med en viss mån illvilja eller motvilja att fortsätta också.

 

5. Högmod: Vilken bok pratar du ofta om för att framstå som intellektuell läsare?

Oj. Det här är heller inte min starka sida. Men jag gillar att ta upp aspekter och perspektiv jag fått i vampyrlitteraturkursen jag läste förra sommaren och plockar gärna fram lite skräck-, gotik- och klassikerkunskaper från andra litteraturkurser och blir överlycklig när jag hittar aspekterna i verk vi inte diskuterat då och där. Dracula kan ibland komma upp i diskussioner och Astrid Lindgrens Mästerdetektiven Blomkvist till exempel …

 

6. Lust: Vilka egenskaper tycker du är mest attraktiv för en manlig eller kvinnlig karaktär?

Jag gillar när det inte finns typiska manliga eller kvinnliga drag hos karaktärer. Helst inte för uppenbara stereotyper med andra ord. Jag gillar när kvinnorna har lite manliga attribut och männen har kvinnliga. Jag tycker också att det är attraktivt om karaktärer har en styrka inom sig – i olika former. De behöver inte ens veta om det eller tro att de är starka. Bara jag känner att styrkan finns där eller ser den som läsare.

 

7. Avund: Vilken bok skulle du helst få som present?

Jag är väldigt nyfiken på Amanda Hellbergs ungdomsroman Jag väntar under mossan. Den är väl boken som jag känner lite extra sug inför i skrivandets stund.

 

Sommarbalkongen …

Idag efter lite morgonplugg bestämde jag mig för att inte hitta några ursäkter för att komma hem tomhänt vad det gällde blommor och frön till balkongen. Jag har spindelfobi, men lyckades ändå städa balkongen rejält eftersom jag har bestämt mig för att försöka ta till vara på sommarsolen morgontid för första gången på två år. Det är först nu jag har anledning då detta är första sommaren jag har fått sommarjobb i Jönköping och inte behöver åka hem till mamma och pappa. Rädisa, sallad och tomat väntas dyka upp. Petuniorna får försöka hålla sig väl med mig och penséer är sådda inför nästa vår. Det blev mycket mer hemtrevligt på balkongen bara med blommorna som tillför färg och ombonadskänsla. Att veta att det snart kommer upp annat grönt gör inte saken sämre. Och särskilt inte då det är ätbart. Det gör inte ens något att jag redan vet att tomaterna kanske inte alls kommer upp då jag sår sent …

Dessutom kom Vi Läser äntligen med posten. Jag hade tänkt plugga och städa lite innan jag sätter mig med det första numret jag någonsin läst av Vi Läser. Det är tillika tidning nummer ett i min helårsprenumeration och en sen födelsedagspresent till mig själv.

Jag hoppas att min sommarbalkong kan bli en läshörna och en balkong där man vill äta sin frukost och njuta av solens morgonstrålar. Jag hoppas också att mina frön blir grönsaker och att jag trots allt har lika gröna fingrar som mamma har …

Nordisk utmaning: Bara sedan solen sjunkit

Finland blev det dags för för andra gången denna majmånad i Nordiska utmaningen. Dantes bibliotek är som bekant upphovsbloggen, men nu när bloggen lägger ner, är det Västmanländskan som tagit över rodret. Det känns bra att någon håller i det hela, det blir lättare att hänga på på något sätt. Det är nästan svårt att förklara varför, med det är precis som på Friskis – lättare tillsammans med andra och med en ledare.

Johanna Sinisalo skrev jag upp förra Finlandsrundan då hon verkade vara en intressant författare. Egentligen vet jag inte så mycket om henne, men vet att hon skriver sience fiction eller fantasy-aktigt genom lite googlande. Jag insåg också att endast en av hennes böcker är översatt till svenska. Det är också den jag har läst.

Bara sedan solen sjunkit är från 2002 (svenska översättningen). Boken beskrivs av baksidan som ”Vild, vacker, brutal och sensuell …”, samt att den ”ställer livets betingelser mor varandra: kultur mot natur, människa mor djur och urtid mot nutid.” Baksidan utlovar också en orginell debutroman. Och allt det här är sant.

Den här gången läste jag inte baksidan förrän jag läst en bit i boken. Jag visste inte vad huvudpersonen hade för kön, antog att det var en kvinna och insåg några stycken in i boken att jag varit hetero-normerad i hjärnan när jag antog att huvudpersonen som kallas ”Ängeln” var en kvinna. Bara för att ”hon” satt i en bar med en man vid bokens början och också för att ”hon” hade långt hår. Men det är en man. ”Ängeln” är en Mikael och med det blir jag arg på mig själv för att jag inte insett tidigare än när det är alldeles tydligt att Mikael är homosexuell.

Efter en kväll ute med en föredetta älskare praktiskt taget snubblar Mikael över en varelse som sover vid hans lägenhetshus. Varelsen påminner om flera djur, och människa samtidigt och Mikael kan inte låta bli utan tar med honom in. Han kan inte motstå utseendet, på det som visar sig vara ett troll. En unge, ett rovdjur. Mikael ser att trollet inte mår bra och försöker göra allt för att rädda honom, ger honom tak över huvudet, försöker mata honom på de mest kreativa sätt och upptäcker att han kan göra precis vad som helst för att trollet ska överleva, må bra, bli hans …

En viss sexuell spänning skapar trollets närvaro. Mikael kan inte låta bli att tycka att han är vacker och sensuell …

Redan här, när trollet framkallar så starka känslor hos Mikael kan man ana att det mesta kommer kunna gå mycket fel. Och vissa planteringar i berättelsen i form av litterära texter om troll, tänkta artiklar och tv-klipp, antyder saker som vittnar om krockarna baksidan utlovar. Dessa planteringar kan även lämna en med vissa farhågor i slutet, trots att det är ganska öppet.

Boken är intressant, men inte en av de bättre jag läst.

 

Uppdrag: Att slutföra påbörjade serier

Nelly på Nellons bokblogg har kommit med en utmaning helt i min smak då den går ut på att avsluta minst två serier som påbörjats innan nästa år. Och jag har detekterat tre serier jag skulle vilja avsluta och som jag har pratat om en del, att jag ska avsluta dem, att jag borde, med mera. Och nu får jag bara en hjälpande hand eller skjuts i baken att verkligen se till att det inte bara blir prat – utan också handling.

Jag funderade lite på vilka serier som tilltalar mig tillräckligt för att jag ska göra slag i saken, och serier som jag har tyckt om hittills. Så efter detta invägande kom jag fram till följande:

1. Harry Potter 1-3

Jag har läst bok fyra och framåt, och nu ska jag bara läsa de tre första. Inget snack om saken, inte mer snack. Jag har pratat om att jag borde göra detta sedan jag läste ut sista boken i serien och insåg att jag inte börjat från början som många andra. Men jag vill ha läst alla böcker (och läser jag de tre första kanske jag blir sugen på att läsa om och fortsätta med bok fyra och framåt). Men målet är att ha läst alla böcker i serien och detta innan 2013 kommer.

2. Sista boken om vargarna i Mercy Falls

Maggie Stiefvaters sista bok i triologin om Grace och Sam och Mercy Falls måste läsas ut. Det är bara sista boken kvar och jag är lite rädd för att läsa ut den och kan behöva en knuff i rätt riktning tack vare utmaningen. Jag vill veta hur allting slutar, men är rädd att allt kommer falla på något sätt – kanske inte för Grace och Sam, men för mig som läsare … Det blir nog inte första boken jag prioriterar med detta uttalande. Jag vill hinna skapa ett lite större avstånd i tid mellan andra och tredje boken.

3. Hunger Games 2 och 3

Detta är en serie jag visserligen precis läst ut bok ett ur, men som jag ändå känner mig manad att hoppa på ganska så direkt. Jag vill läsa dem delvis för att de är på engelska och ligger och väntar vid sänghyllan. Jag vill också läsa serien för att jag fick vänta så in i hundans länge på att få hem böckerna eftersom det var ett så hejdundrande tryck på The Hunger Games-triologin både på svenska och engelska i samband med biopremiären!

Eftersom dessa böcker finns så nära till hands, tillsammans med Harry Potter-böckerna 1-3 i min bokhylla så ska alla typer av undanflykter härmed inte hörsammas! Jag kan låtsas att det är svårt att få tag på För evigt även om den kommer återfinnas ett knapptryck bort eller på olika bibliotek (jag har fyra bibliotekskort och kan inte längre skylla på något).

Jag ser fram emot utmaningen och tackar Nelly för en skön spark i baken! Jag har inga fler ursäkter att komma med. Jag är med!

 

Måndagsenkät på en tisdag …

Saras måndagsenkät, besvaras istället denna tisdag.

 

Just nu …

… nöjesläser jag: Eld av Sara, och Mats då förstås …

 … nyttoläser jag: än det ena och det andra pluggrelaterade. Imorgon har vi ett examinationsmoment som utgår från ett similerat utvecklingssamtal, så jag ska bland annat förbereda detta genom att nyttoläsa autentiska underlag för ”eleven” jag kommer samtala med imorgon …

… är jag exalterad över: att det snart är sommar på riktigt och jag känner mig exalterad över att vara anmäld till nästa års Göteborgsvarv.

… är jag stolt över: att jag alltid får livet att gå ihop sig även när det känns som om det är mycket. Jag har lärt mig prioritera och balansera upp måsten, med glädjeämnen.

… är jag nervös för: att det endast är något enstaka bredvidgångstillfälle på sommarjobbet nu, sedan ska jag klara mig så pass att jag kan jobba då vi är exakt så många i personalen som det är meningen att vi ska vara.

… längtar jag efter: att kunna sätta mig ute i solen och slippa tänka på några måsten …

… planerar jag: det sista i alla kurser innan sommaren äntligen får göra sig fullkomligt gällande – hemtentamen, examinationer, seminarier, diskussionsforum och reflektionsuppgift – sedan är det sommar på riktigt.

 

Tematrio: Mors dag

Det var länge sedan nu som jag deltog i Lyrans Tematrio. Men nu kände jag att det var dags igen. Mors dag närmar sig och på söndag är det mammas dag. Detta har Lyrans Noblesser uppmärksammat, varav veckans tematrio handlar om just mammor i litteraturen.

Jag har säkert glömt en mamma när jag väl tänker efter, men de tre mammorna jag verkligen kommer ihåg från litteraturen är följande:

1.

En av mammorna i Harry Potter – Ron Weaslys mamma Molly. Hon är verkligen unik, lite egendomlig, men stark i sin kärlek och sina känslor till sina barn och sin familj, även om hon ibland kan bli riktigt uppfylld av sin irritation. Men jag gillar att hon inte döljer vad hon känner, för någonstans kanske det ändå kan vara nyttigare än att inte visa känslor alls som mor. Hon tar sig an Harry som om han vore en i familjen, och är lika givmild och generös mot Hermione. Hon är en sådan där tokmamma, men jag tänker henne ändå som en bullmamma med en trollstav i handen. Och hon kan offra det mesta för dem hon älskar och hon är en familjetrogen mamma utan tvekan.

2.

Mamman i I taket lyser stjärnorna. Jenna må vara splittrad då hennes mamma har cancer och inte blir bättre. Men hennes mamma är så stark in i det sista och hon lever verkligen för Jenna, även om Jenna inte kan reflektera över detta i stundens hetta och i uppfylldheten av känslan av att hon kommer bli lämnad av ännu en förälder, då hennes pappa har börjat ett nytt liv, med ny familj och inte är en del av hennes liv. En annan stark mamma i sammanhanget måste vara Jennas mormor, men hon kommer lite i skymundan. Det är ju ändå så att hon måste vara stark för både dotter och dotterdotter, trots att Jenna visar så tydligt misstycke till mormorns hjälpande hand och med tanke på att Jennas mormor faktiskt kommer förlora en dotter. Den naturliga tanken är ändå är att man lämnar livet på grund av hög ålder och den generella uppfattningen är att ingen ska behöva begrava sitt eget barn.

3.

Krilles mamma i Janne, min vän. Hon är också en sådan där snäll mamma, som vill väl och bjuder på macka och varm choklad, men som inte är för framfusig utan vet när hon inte ska fråga mer eller när det är dags att backa undan. Hon verkar också vara en sådan mamma som tolkar in mycket av det osagda på ett sätt som gynnar henne och bygger upp ett förtroende, som kanske inte Krille ser, men i alla fall Janne som behöver någon att lita på känner. Hon finns där hela tiden mentalt och med hjärtat, men är fysiskt inte för påstridig eller i vägen. Hon verkar kunna handskas med det mesta, även om hon känns som en sådan mamma som reflekterar mycket och med det verkligen håller saker för sig själv och inte säger saker om det inte behövs till någon som inte berörs av dessa vetskaper eller tankar.

 

Min typ brorsa

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck är numer utläst. En bra ungdomsbok skrivet med ett språk som tilltalar mig och det är en bok jag önskar att jag själv skrivit. Lindbäck åker upp på delad förstaplats av författarförebilder tillsammans med bland annat Thydell och Jägerfeld.

Boken är ungdomlig, precis sådär känslig som allting är i huvudpersonerna Ninas och Daniels ålder. Saker är jobbiga, pinsamma och frågorna är många. Särskilt jobbigt blir det också för Nina och Daniel när deras föräldrar flyttar ihop, de blir låtsassyskon och de sakta men säkert inser att de kanske gillar varann mer än vad man borde göra som ”typ” syskon.

Jag gillar öppningen växlandet mellan Nina och Daniel ger. Man får med bådas perspektiv, tankar och känslor. All osäkerhet. Och det öppnar upp dörren för insyn av eventuella missförstånd mellan dem som läsare.

Ännu en författare i boktolvan kan prickas av.

 

I pluggtagen

När man är i pluggtagen kan det vara skönt att försöka sammanfatta det viktigaste – något jag använder mina kära mindmaps till. Jag minns bättre om jag inte bara läser alla kursböcker som ibland liknar varandra väldigt mycket i innehållet då de ingår i specifika och inriktade kurser. Jag lär mig bättre om jag får skriva. Jag vill också kunna särskilja böckernas kärna, skriva upp det som för mig verkar viktigt eller intressant och samtidigt börja bearbeta det som faktiskt står. Jag känner att det tar lite extra tid att anteckna, men jag tror också på att det är fördelaktigt och att jag tjänar på det i längden.

Jag pausar dagens plugg med bakning – muffins, knäckebröd och eventuellt räcker jäst, mjöl med mera till något gott bröd att göra i brödform. Jag känner att skönlitteraturen lockar på mig, men mitt i all kurslitterär läsning blir bakpaus och träning framåt kvällen mer passande. Jag gillar emellanåt inte de kurslitterära tvångströjorna eller bojorna, men de leder mig mot mitt mål och jag lär mig mycket nyttigt på vägen även om den ibland känns tung.

Imorgon kommer sambon tillika katten tillbaka från en liten semester från matte som ju sprang Göteborgsvarvet. Jag har saknat hennes jamande, sällskap vid datorn och i sängen eller soffan om kvällarna. Det blir skönt att balansen återställs något från och med imorgon och skönt att känna att allt är som det ska vara (har hållt på att släppa in grannkatten flera nätter i rad i sömndruckenhet och i en uns av kattabstinens).