Min typ brorsa av Johanna Lindbäck är numer utläst. En bra ungdomsbok skrivet med ett språk som tilltalar mig och det är en bok jag önskar att jag själv skrivit. Lindbäck åker upp på delad förstaplats av författarförebilder tillsammans med bland annat Thydell och Jägerfeld.
Boken är ungdomlig, precis sådär känslig som allting är i huvudpersonerna Ninas och Daniels ålder. Saker är jobbiga, pinsamma och frågorna är många. Särskilt jobbigt blir det också för Nina och Daniel när deras föräldrar flyttar ihop, de blir låtsassyskon och de sakta men säkert inser att de kanske gillar varann mer än vad man borde göra som ”typ” syskon.
Jag gillar öppningen växlandet mellan Nina och Daniel ger. Man får med bådas perspektiv, tankar och känslor. All osäkerhet. Och det öppnar upp dörren för insyn av eventuella missförstånd mellan dem som läsare.
Ännu en författare i boktolvan kan prickas av.
i elinas hylla 
Jag tyckte också om den här boken, med tanke på handlingen tycker jag att det blev väldigt bra med just växlandet mellan Nina och Daniel för att på så sätt beskriva deras känslor för varandra.
Jo, verkligen. Växlandet känns inte jobbigt eller så heller utan naturligt och hoppandet från ”nutid” bakåt i tiden för att sedan komma tillbaka till ”nu:et” igen är riktigt snyggt också. (: