{{sp_post_title}}

Jag vet inte alls vad jag ska säga om den här boken. Den är udda, mycket udda och jag vet med säkerhet att jag inte tycker om språket eller tankarna och betraktelserna huvudkaraktären gör överlag. Det finns en del tänkvärda formuleringar när det kommer till huvudkaraktärens betraktelser av andra människor, men annars tycker jag att det mesta är antaganden, fördomar och tankar jag aldrig skulle vilja veta att någon tänker om andra. Domen kommer snabbt i betraktarens ögon och det känns som om det finns ett förakt för det mesta levande omkring honom.

Grönländska Ole Korneliussens Saltstoden börjar med ett farväl till en båt som varit en del av huvudkaraktärens liv. Den sätts i brand och får driva ut i vattnet. Sedan startar en promenad genom staden med alla dessa tankar och betraktelser huvudkaraktären gör och har. Han är ganska bitter på livet, kanske inte nödvändigtvis hans egna, men på andras del i det och hans tankar rör det synliga och också det han kallar och upplever som osynligt…

Jag tycker jag upplever boken som rörig, lite seg och osammanhängande, fastän jag förstår att den röda tråden är att allt utspelar sig under en dag och betraktaren tänker det han gör på grund av vad han hör, ser och upplever utifrån hans perspektiv från främst olika bänkar och stolar där han gör pauser under hans planlösa promenad, som heller kanske inte är planlös eftersom han låter det osynliga eller en slags instinkt leda honom.

Eftersom språket och tankegångarna inte tilltalar mig, kan jag inte säga att jag uppskattar boken. Jag är glad att den bara var 140 sidor lång dryga och att boken ändå kändes väldigt lättläst då det var tankeperspektiv och inga markerade ordväxlingar eller liknande i boken. Sanningen att säga slutade jag läsa in varje ord efterhand eftersom det skulle blivit för gnatigt att ta in varje tanke och betraktelse huvudkaraktären gör.

Det jag vet om huvudkaraktären är att han är en man, välberest och att han inte betalar sina räkningar utan gömmer dem under dörrmattan tills vidare. Jag misstänker att han har utländskt utseende eftersom många verkar anta att han skulle kunna vara muslim … Huvudkaraktären verkar också vara ganska bitter och någonstans också lite ohälsosam i alla dessa tankar om livet, människan, djuren, naturen och staden. Tankarna är också eventuellt ohälsosamma när det kommer till det synliga och osynliga. Jag blev dessutom förvånad över att början vävdes samman med slutet …

Detta är hur som helst ingen bok jag kommer rekommendera till vänner och bekanta.