Kalla kårar – Mitt liv som varulv

I enlighet med mitt inlägg om bokstaven ”K” i min bokhylla kom jag bland annat in på Kalla kårar – serien som fick mig att upptäcka de rysligare historierna när jag var yngre. Det började med att jag läste just Mitt liv som varulv och eftersom boken endast är 124 sidor lång, bestämde jag mig för att läsa den, denna sista och växelvis regniga dag i juli … En omläsning med andra ord, även om det var en tio år sedan jag läste den sist. Jag vet att den dessutom har varit utlånad till min lillasyster, till kompisar och jag tror att kanske till och med mamma har bläddrat i den …

R. L. Stine vet hur man skapar spänning på få sidor, hur man på något sätt ändå komprimerar en läskig historia så att den passar en yngre publik. Det är kanske väl genomskådliga övergångar i kapitlen ibland där man nästan alltid lämnas med en cliff hanger. Samtidigt är det det som gjorde läsningen så spännande och längtansfull. Man visste att man skulle vilja läsa i princip hela boken i ett – helst inte lägga ifrån sig den ens vid middagsbordet. Han är också ganska genomskinlig, men ändå samtidigt skicklig när det gäller utplanteringar som gör att man är osäker på vem man faktiskt kan lita på …

I just den här boken är Alex huvudperson. Han har fått flytta tillfälligt till sin faster Marta och farbror Colin då hans föräldrar är ute och reser i jobbet. Han kommer till Wolf Creek, där samhället är litet och skogen är påtaglig och stor. Alex själv tycker det är trevligt som omväxling då han är inbiten stadsbo. Detta ger honom också andra förutsättningar att utveckla sitt intresse för fotografiering – delvis för att Marta och Colin är professionella fotografer, men också för att han kommer få fotografera något alldeles nytt. Men han ska se upp för vissa saker – familjen Marlings i det förfallna grannhuset, och skogen nattetid … Och fast han har hört talas om att det inte finns vargar i skogarna längre, så hör han något yla om nätterna i fullmånens sken …

Lite nostalgisk blev jag också när jag hittade serien som gjorts på böckerna på youtube. Introt minns jag så himla väl:

 

Jag hittade också de tre avsnitt ihopklippta som bildar Werefolf Skin, vilket är bokens orginaltitel. Den håller sig delvis till historien, men ändå inte och karaktärerna är inte lika trovärdiga eller levande i serien som i R. L. Stines böcker. Det frambringar minnen och är med dagens mått kanske lite b, så jag måste ju säga att boken är sååå mycket bättre:

 

Nostalgitrip i vilket fall, och ett bra avslut på juli månad som i enlighet med min sommarläsning brukar sakna den rysligare touchen (den som brukar återkomma naturligt med hösten, de mörkare kvällarna och vindens envisa vinande).

2 reaktioner på ”Kalla kårar – Mitt liv som varulv

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s