Jag blev utmanad av Miriam på Schitzo Cookie’s bokblogg att presentera åtta fakta om mig själv. Jag har funderat både länge och väl nu och tror att jag har åtta punkter att presentera. Det är obokliga åtta punkter och med det kan jag ha nämnt dem i förbigående på sin topp här på bloggen:
1.
Jag samlar på grisar. Jag har några spargrisar, prydnadsgrisar, i plast, i porslin, i trä… Här om sisten fick jag med mig två smågrisar hem som mamma och minstsyrran hade hittat. En liten plastgris som man egentligen ska leka med, och en porslinsgris i guldfärg som börjat flagna. De flesta grisar i min samling (de gröna återfinns i hallen) är rosa (observera grisrosa!). Egentligen är det en av de fulaste färgerna jag vet, men det klär mina grisar och just då är färgen vacker. Jag har även en gris i glas som är gulorange – ett second hand-fynd som vaktar mina böcker vid sängen.
2.
Jag förstår lite finska i och med att jag är halvfinsk tack vare mamma och min mormor bodde i Sverige till dess att jag var sju år. Vi pratade alltid finska hemma hos henne och tyvärr tappade jag finskan när min mormor flyttade tillbaka till Finland. Min mamma, moster och mina morbröder som alla fortfarande bor kvar i Sverige pratar väldigt sällan finska med varandra, men när de väl gör det eller måste prata finska på våra Finlandssemestrar någon sommar då och då – då förstår jag faktiskt lite, även om jag själv inte kan prata (har inte det ordförrådet, även om jag fortfarande har ganska bra förutsättningar för bra uttal).
3.
Jag har sprungit Göteborgsvarvet tre år i rad och är anmäld till nästa års lopp. I år slog jag dessutom personligt rekord och sprang på bättre tid än mitt första lopp som jag hade tränat som en idiot till! Det är så mycket roligare och mer eggande än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig att springa – och då kan jag tala om att jag var tjejen som haaatade att springa på idrotten eftersom jag tyckte att man gjorde det mest monotona och tråkigaste i världen. Och nu gillar jag det. Man får pressa sig själv, testa sina gränser, pusha lite längre och jag gillar att fokusera på bara min kropp och släppa tanken.
4.
Jag envisas varje hösttermin och vårtermin att cykla, alternativt gå (och ta buss hem) när jag ska till stan och framför allt högskolan. Jag tycker ibland att det är det jobbigaste påhitt jag envisas med att utföra år efter år, men samtidigt så håller det min vardagstränande, gör mig oftast piggare på morgonen och i längden tror jag att det gör mig gott. Det jobbiga är ju bara de regniga dagarna, särskilt när Vättern ska hjälpa till med trotsig blåst och kyla. Men det går, och i år är jag uppe i tredje hösten i rad där jag tar stadsbussen så lite jag bara kan.
5.
När jag var liten lekte jag lärare med min lillasyster. Det var i princip alltid jag som intog lärarrollen och hon fick vara min elev (Sanna hade inte ens börjat skolan än). Jag hjälpte henne att lära läsa, skriva och räkna (eller vill i alla fall tro det) och även om jag var en diktator mot henne, så är det lite komiskt att tänka tillbaka på att jag brukade leka lärare och idag läser till lärare och har två terminer kvar. Näst sista terminen påbörjades igår. Jag är också glad att jag inte längre intar en diktatorroll som lärare. Det tyder på att jag vuxit både som person och som blivande yrkeskvinna.
6.
Jag konstaterar år efter år, sommar efter sommar, att jag är en extrem badkruka! I år har jag bara doppat fötterna. Jag kommer inte längre och fruktar Vättern som är kallare än vad jag vill att någon sjö ska vara sommartid. Inte ens med jobbet en varm dag, kom jag i i en sjö nära Gränna. Det var alldeles för kallt enligt mig. Men detta kan alltså komma att bli den första sommaren någonsin som jag inte tagit mig ett dopp. Det som oftast krävs för att jag ska hoppa i är onaturlig värme på land, en brygga och ett impulshopp. Den där värmen som kan få mig i vattnet kanske inte har hälsat på just mig i sommar visserligen, men ändå. Jag kan antagligen vara den enda i hela Sverige som inte har doppat mig utan skäl till varför.
7.
Jag är naturligt klantig! Jag förstår inte hur jag lyckas vara den som tappar saker, snubblar och gör bort mig otaligt många gånger varje dag. Dock skäms jag inte lika mycket längre utan har accepterat att det är sådan jag är. Jag får till och med för mig att det kan vara lite charmigt, men det är kanske bara önsketänkande. Jag är den som tappar matlådor, spiller, säger lite tvetydiga saker då och då … Jag är den som flyger av cyklar, blåser fast mot hus och den som lyckas halka mitt på perrongen med katt på ryggen, väskor och som lyckas bryta mitt Friskis-kort mitt i fallet. Jag vet inte hur många gånger jag har råkat gå in i lyktstolpar. Ja, vad ska man säga …
8.
Jag är jätteförtjust i skogen och går mer än gärna ut på promenader tillsammans med familjen och deras hund. Jag gillar inte att vara ensam i skogen, om jag inte joggar, möjligtvis. Jag älskar att plocka bär, och svamp. Kantarellradar har jag absolut och förra helgen när jag var hemma plockade jag hem tre tvåliterspåsar med kantareller utan jätteansträngning. På ett sätt är det synd att det blir alltid så mycket mindre när man steker dem…
Reglerna för utmaningen är följande:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
Själv utmanar jag: Tess på Pocketlover, Malin på Bara en sida till, Malin på Nilmas Bokhylla och Sofia på Bokmilaskogen.
Vår förlorade heder är författad av Calixthe Beyala.
i elinas hylla 