Utmaningsmässigt…

… kan jag säga att jag påbörjat min Nära och kära-utmaning, och fortfarande håller mig i leken i Nordiska utmaningen. Detta först och främst tack vare Unni Lindells Honungsfällan som fick stå för månadens första utlästa bok, tillika en representant för båda dessa utmaningar. Mamma boktipsade, och jag tvekade lite, eftersom jag inte känt att deckarna jag läst sista tiden gett mig så himla mycket tillbaka. Men det här var riktigt bra tyckte jag. Jag kunde inte räkna ut saker i förväg och jag gillar hur Lindell har en huvudkaraktär som återkommer i hennes romaner, fastän han egentligen inte får mer space än någon annan (vilket kanske är bra, då han på ett sätt inte förtjänar det, den där Cato).

Nu har jag inte läst de andra böckerna i Unni Lindells serie om Cato Isaksen, men hade inga som helt problem att komma in i hennes sjätte roman i serien. Jag gillade också att hon leker både med titeln och med läsaren, när hon med flit planterar ut honung lite var stans. Sedan kan jag som parentes säga att mamma och jag råkade snubbla över filmatiseringen av Honungsfällan och tjolahopp vilka ändringar från boken (till det actionspäckade sämre skulle jag vilja påstå). Jag brukar kunna acceptera att bok och film är olika medier. Men här tyckte jag det blev lite väl konstigt.

Check, i Nordiska utmaningen, tack vare Unni, alltså. Och den boken jag minst skulle läsa i Nära och kära-utmaningen prickades av i samma stund som den.

Dock läste jag ännu ett boktips av mamma – Hypnotisören av Kepler. Mamma har pratat mycket om författarparet (Ahndoril) under pseudonym som Lars Kepler. Jag missade heller inte alla spekulationer kring författarnamnet Lars Kepler innan dess att makarna Ahndoril gick ut med nyheten och författarens egentliga namn avslöjades. Och jag tror att jag inte läste boken för att det blev för mycket hajp för min smak. Men den här boken var ett snäpp bättre än Lindells Honungsfällan – indeed. Jag blev nästan arg på mig själv för min envishet! Varför har jag inte läst boken tidigare? Varför har jag inte läst Keplers två andra?

Samtidigt kan jag tycka att det är skönt att ha läsningen framför mig. Och även om jag tyckte att det var lite svårt att komma in i replikeringarna och tempot i boken som var snabbt, så var det det jag kom att gilla med boken i slutändan. Detta tillsammans med att den var otäck – mer skräck än deckare, den var oväntad – tvisterna dök upp hela tiden och riktigt genial – på grund av det nämnda och lite till!

Minst en bok av mammas boktips skulle läsas i min Nära och kära-utmaning. Två stycken böcker lästes och lämnade mig inte besviken.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s