The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy

Pojkvännens boktips är för månaden äntligen utläst. I’m still in the game i min egen utmaning – Nära och kära-utmaningen. Den bok jag blev tipsad om som nummer ett att läsa den här månaden var Douglas Adams The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. ”Äntligen” i första meningen har inget att göra med boken i sig, utan åsyftar mitt läsflyt mina få lästimmar den här veckan. Det har inget att göra med att jag inte har gillat böckerna jag har tagit mig an den här månaden – för det har varit bra böcker – särskilt de sista tre!

Det är svårt att säga något om The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Det har att göra med att handlingen är väldigt fast-forward på ett sätt och det känns som om jag skulle säga för mycket om jag gick in för mycket på handling och än mer på detaljer. Vad som kan sägas är dock att Douglas Adams är en riktigt fena på det här med ironi och att han antagligen sköter den biten så bra att jag kanske inte hela tiden ens märker av den (vilken bland annat har att göra med att jag läst den på engelska)… Jag tror att det här med ironin kan gå en förbi och att boken för den sakens skulle kan vara en riktigt bra läsupplevelse – detta för att ramarna för verket ändå är satta i och med sience fiction-facket och universum som spelplan. Däremot måste man kunna ta till sig ironin om man ska förstå varför den också klassas som komedi.

Jag gillar att Adams har haft fantasi och antagligen haft väldigt kul när han skrev boken. Jag tror såklart inte att det här med att författa någonsin är en dans på rosor, men Douglas Adams måste ändå ha varit en av dem som kunnat njuta mest av sin bedrift i och med att han verkligen låter fantasin, ironin och någonstans också logiken flöda.

Arthur Dent, som allting börjar med, är en helt grå, trist och vardaglig man i England. Han dricker te, det är torsdag när allting tar sin början och allt är ”gult” … Jag får en oerhört stor känsla av att Arthur är så mycket mer än bara trist, grå, vardaglig och obetydlig, men för att bli övertygad om den saken får jag fortsätta läsa serien! Det känns som om han har en viss känsla för saker som han inte riktigt är medveten om själv…

Ironin är det jag gillar bäst, tillsammans med farten, som på ett sätt inte är fart i berättelen alls – mer som en balansgång mellan avslöjanden i lugnan takt och fart och spänning i det som känns som det mer ”nutida”  (berättelsen i det som man känner är ett här och nu). Och även om jag skulle vilja säga att jag med säkerthet kommer att ta mig an de andra böckerna i serien, tänker jag tyvärr inte lova för mycket och säger ingenting om den saken … Däremot känns det bra att veta att pojkvännen råkar ha böckerna som ingår i serien hemma. På engelska, vilket känns som det naturliga nu när jag börjat läsa serien på engelska. Han har nämligen alla orginalböcker i serien samlade under en och samma pärm.

Saken är den att jag fått låna första boken i serien, som rent tekniskt är lite av ett stöldgods då det av någon anledning finns yttre attribut på boken som skvallrar om att detta är en skolbiblioteksbok… Och jag misstänker starkt att den kanske, kanske kommer råka hamna i min bokhylla nu … Inte för att jag tycker att det känns helt okej att som blivande lärare ha en aldrig återlämnad skolbiblioteksbok i min hylla … Men liksom – vem saknar den flera år senare på ett bibliotek (den borde vara ersatt vid det här laget i sådana fall (right?))?  Och om pojkvännen redan har den här boken hemma i en annan pärm…

2 reaktioner på ”The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s