Fiktiviteters 24frågor, fråga 4-6

Fråga 4: Fördomar

Vad det gäller mina litterära fördomar hamnar jag i att jag generellt anser mig inte tycka om självbiografier, biografier och historiska romaner. Hade någon frågat mig mellan februari och augusti, skulle jag också ha svarat deckare, av den enkla anledningen att jag börjat komma på kant med många av de deckarklassade böckerna som jag hade läst under en period som kändes som böcker av kvalitén ”same shit different name”.

För om jag anser mig ofta älska, så är det noveller, ungdomsromaner, fantasy, rysare och skräck. Men ibland kan ju självfallet böcker under dessa benämningar eller genrer också göra mig besviken på samma sätt som Helena har så rätt i att bokgenrerna jag har fördomar om, kan visa sig vara helt i min smak.

Författarparet Kepler med Hypnotisören räddade för mig upp deckaregenren något enormt. Boken fick mig att inse att deckare kan vara grymt bra, helt i min smak och att man till och med kan avslöja mördaren i början av boken, utan att det känns annat än spännande, läskigt och fartfyllt ändå. Just nu känner jag att Eriksson & Axlander Sundquist med Kråkflickan har alla potential.

Vad gäller biografier, självbiografier och historiska romaner, känner jag att de säkerligen finns undantag, även om jag inte kan komma på något lysande exempel på en roman som fått mig att vilja ha mer av genren. Visst fascinerades jag av Marilyn Mansons självbiografi, men känner samtidigt att jag inte har ett behov av att läsa någons självbiografi just nu…

 

Fråga 5: Passion

Vad det gäller passion, är jag lika passionerat förälskad i Doktorn som Helena. Det är ju inte för intet jag var med och bidrog när hon höll sin Who-helg. Men annars är jag en sådan där kvinna som kan bli flyktigt förälskad väldigt ofta i litterära karaktärer, även om det oftast går över med tiden… Harry Potter, Ron Wesley, Sam Roth, Jacob, Sandor

Men som Helena faller jag kanske hårdast de gångerna jag möter karaktärer genom tv-rutan (Doktorn, den elfte, till exempel), även här förälskas jag i Harry Potter och Ron Wesley. Och en återkommande crush kan tillägnas Dr. Spencer Reid i Criminal Minds. There´s something about him… Kanske faller jag för att jag inte kan undgå dem lika mycket och för att de blir så tydligt gestaltade – inte bara i mitt huvud?

Och visst finns det fler…

 

Fråga 6: Tillgång

Visst har jag en hel del böcker olästa i hyllorna hemma, men det har faktiskt inte kommit så himla många nytillskott det sista halvåret, eller året heller för den delen. Och jag är ändå biblioteksbesökare på ett frekvent plan (vilket innebär att jag är där minst en gång i månaden, men ofta mer än det). Så jag äger böcker, köper böcker, får ibland böcker av familjen eller vännerna, lånar ibland böcker från biblioteket och väldigt och ytterst sällan lånar jag böcker från andra.

Egentligen kan man säga att lånandet av biblioteksböcker var som högst med Nordiska utmaningen, och att lånandet av andra är som högst just nu med min egna Nära och kära-utmaning. Och i och med att jag inte åkte på bokmässan i år, så har bokköpandet hållts på lagom låg kvot.

Far from You

far from you[1]Än en gång faller jag för en Lisa Schroeder, skriven på vers. Och det är svårt att beskriva vad det är som är så fantastiskt. För det bara är fantastiskt. Den här är dessutom enligt min smak ännu bättre än I heart you, You haunt me som jag verkligen tyckte väldigt mycket om.

Far from You handlar om Alice. Det är hennes perspektiv vi följer. Alice har fått sitt namn från Alice i underlandet. Hon har en pappa, har haft en mamma, och i nutid är hon snart storasyster, eller egentligen halvsyster, åt hennes pappas och styvmammas barn… Man märker att det finns en bitterhet över att ha glidit ifrån sin pappa på sista tiden. Hon känner sig vilsen utan mamman, delvis pappan och hon söker ett uttryck och bearbetar genom sin musik. I hennes liv finns också bästisen, pojkvännen och familjens hund.

Jag tänker inte säga så mycket mer, för inte ens de här orden eller detta försök till att beskriva boken är rättvis på långa vägar. Jag tycker språket talar, versen och poesin, och det är inte förrän man läser, berörs och upplever det Schroeder förmedlar, som man kan greppa det jag försöker säga.

Lisa Schroeder har ett snyggt sätt att ge information, lite i taget, och att hoppa lite i tid, utan att det blir konstigt utan klangfullt, effektfullt och vackert. Hon leker med ord, tecken och berör genom små medel. Det känns att hon skrivit med känsla, och det känns att läsa.

Framsidans Do you believe in angels? får sin förklaring längre in, och boken är så pass vacker att jag vill kunna tro på änglar.

Mitt bästa julminne

I enlighet med jultävlingen Bella på Bellas Bokblogg håller, tänkte jag dela med mig av mitt bästa julminne.

Det bästa julminnet jag har, har att göra med en av jularna i min barndom, när vi fortfarande bodde ute på landet och det var en riktigt kall och snöig vinter. Jullovet kändes så långt, tiden stod nästnintill stilla och jag och min lillasyster gjorde labyrintgångar i trädgården, snölyktor av snöbollar och mamma hjälpte oss att bygga varsitt snödjur att tillbringa dagarna på – en häst och en isbjörn. Vi åkte mycket pulka det året och vi var utomhus stora delar av dagarna.

När julafton närmade sig var det pepparkaksbak, lussebak och jag minns att mamma fick hålla koll på oss så vi inte åt för mycket deg. Vi lyssnade på julmusik, hade julstjärnor i fönstren och det var inte ovanligt att rimfrosten på rutorna bildade vackra mönster. Det var på den tiden vi inte hade diskmaskin, men diskandet var av någon anledning lättare att ta sig an med julmusik och julstämningen på topp. Vi hade chokladkalendrar och varsin kalender med presenter i som mamma gjort själv till mig och min syster, och pappa var ute ofta och skottade – åtminstone så bilen gick att förflytta.

På TV:n upptäckte jag och syrran för första gången konståkning, och vi virvlade omkring med raggsockor på fötterna och prinsessklänningar och lekte konståkare. Golvet var perfekt för ”skridskoåkning”, även om en och annan sticka kunde fastna i sockan ibland. Raggsockorna var annars ett måste om man satt still för mycket inne eftersom det var en kall vinter, men det gjorde inte så mycket. Vi satt med filtar på kvällarna. Vi kollade på många juliga program, juliga filmer och tände fina ljus.

På den här tiden var julen fortfarande obeskrivligt och naturligt magisk. Jag vet att jag höll på att spricka av förväntan när jag tänkte på att tomten snart skulle komma, vilket var en egentlig skräckblandad förtjusning. Förväntansfulla var båda jag och min syster och sprängfyllda av julstämning och spänning i hela kroppen gick vi och lade oss natten till julafton. Jag låg vaken länge, mamma pussade mig godnatt flera gånger. Anledningen till att jag hade svårt att somna var att jag var lite rädd för tomten (tänk om jag inte varit snäll?!) som hos oss alltid har kommit med ett paket på natten som vi fått öppna på julaftonsmorgonen. Men när sömnen sedan tagit över, var morgonen plötsligt där och julklappen låg vid mina fötter och bara väntade på mig. Min syster var redan påväg upp för trappan med sitt paket och morgonen var nog egentligen yngre än vad mamma och pappa ville att den skulle vara (för visst skulle vi ganska snart trippa in till dem för att stolt visa vad vi fått) …

Det var vad jag minns också den här julen jag började misstänka att tomten kanske, kanske inte fanns (för kände jag inte igen tomtens skratt som någon annans?). Och samtidigt fick jag lite ångest för att ha tänkt den tanken – för tänk om tomten hade fått veta?

Det här är vad jag minns som ett julminne. Jag vet att detta kan vara en liten gott och blandat-påse i minnesbanken av två eller tre juletider, men saken kvarstår – jag minns och jag minns detta väl. Och jag saknar känslan som julen framkallade på den tiden – men det är också de här minnena tillsammans med nutida minnen som gör att jag fortfarande och antagligen alltid kommer älska julen och december månad. Jag hoppas med detta sagt också att jag kan erbjuda en framtida generation lika starka och vackra julminnen som jag har den äran att bära.

Kanske har ni ett bästa läsminne? Kika in på Bellas Bokblogg och delta gärna i Bellas tävling. Den stänger inte förrän den 16:e december klockan 17:30, alltså tredje advent. Så än finns det tid kvar att komma att tänka på ett julminne, knåpa ihop ett inlägg efter Bellas punkter och hålla tummarna för en eventuell vinst av en bokig julklappslåda.

Om inte annat är det mysigt att i december läsa lite om juliga minnen. De spär på den goda julstämningen för min del nämligen.

Fiktiviteters 24frågor, fråga 1-3

Fråga 1: Favoriter

Som Helena själv sätter fingret på – det är svårt med favoriter. Det kan växla över tid och det kan växla från humör till humör. Men måste jag välja vilken min favoritbok är av min favoritförfattare, så måste jag kanske någonstans välja mellan John Ajvide Lindqvist och J. K. Rowling vad min innersta magkänsla säger mig.

Det är olika författare kan man minst sagt säga, men måste jag välja en, så skulle jag nog ändå vara tvungen att välja J. K. Rowling (fast det finns så många fler oförskämt bra författare att välja bland förutom de här två jag känner ett väldigt band till). Och måste jag välja en av böckerna, så måste jag nog svara Harry Potter och den Flammande Bägaren i och med att det var den boken som fångade upp mig ordentligt en gång i tiden (jag trodde ju inte ens att jag skulle gilla Harry Potter på den tiden). Och det är nog ändå den boken jag skulle kunna läsa non-stop och få för mig att recitera om det skulle vara så…

 

Fråga 2: Tillit

Det här med tillit beskrivs på ett så fint sätt av Helena, och det gör mig på ett sätt lite nervös. Jag är en sådan person som gärna är lite nervig för vad jag ska tycka om uppföljare till böcker jag tycker väldigt mycket om och som gärna försöker avlasta mina axlar från de där förväntningarna som kan krypa sig på när en författare kommer med något nytt! Jag är livrädd att jag ska bli besviken, och att det kanske ska vara mitt fel snarare än författarens, fast att det kommer kännas som författarens fel snarare än mitt … Och då hamnar jag i ett konstigt mellanläge där jag inte vet om jag litar på varken mig själv eller författaren. Hm. Jobbigt läge.

Hur som haver, så har jag känt en tillit till J. K. Rowling (fast hon gjorde mig lite puttinuttirriterad av sista sidan i sista boken) … Så jag borde testa denna tillit genom att läsa hennes senaste?

 

Fråga 3: Nöjesläsning

Nöjesläsning… Ordet för mig innebär att jag läser det för att jag vill och för att jag har fått bestämma själv vad jag ska läsa. Jag förstår vad Helena definierar som nöjesläsning och ibland är det så himla skönt att få läsa de här typerna av böckerna, särskilt om man språkligt gått snurr eller är helt utmattad kurslitterärt.

Däremot vill jag inte säga för mycket om det språkliga. Det finns olika sätt att skriva, olika röster och jag känner att det jag vill se som nöjesläsning är de böckerna som jag språkligt tycker om – fast det kan röra sig på olika plan. När det gäller ungdomsromaner, så älskar jag språket som Johanna Thydell, Lisa Bjärbo och Jenny Jägerfeld bland andra står bakom. det är något med deras röster som gör att jag återfår kontakten med min inre tonåring, igen och igen och igen… Och jag hoppas att jag inte tappar den här kontaken.

Det här med språket kan ibland vara ett störande moment, vilket jag fick uppleva i november med April Lindners Jane. Det gick från en tänkt nöjesläsning till att nästan bli en tvångsmässig och olustfylld läsning, och då vet jag inte längre om jag ser det som nöjesläsning (fast jag någonstans ville veta hur hennes moderna tappning av klassikern Jane Eyre kunde tänkas se ut från punkt till pricka).

Vad jag kommer kolla in i december

Efter en helg utan läsning och utan för mycket internetuppkoppling har jag kollat runt lite på olika bloggar. Jag vet nu att jag att i december kommer att följa:

Fiktiviteter
Boken är tankens barn
Deckarhuset
Nilmas bokhylla

Jag blev också himla nyfiken på att delta i Bellas jultävlingBellas bokblogg. Så med detta sagt får vi helt enkelt se när det dyker upp ett inlägg tillägnat Fiktiviteter, Boken är tankens barn och Bellas bokblogg.

Finns det fler mysiga bloggtips i vintertid?

Novemberläsningen

November månads läsning består av:

Den långa vägen ut ur helvetet,
av Marilyn Manson & Neil Strauss
Jane,
av April Lindner
The Walking Dead – Tills döden skiljer oss åt,
av Robert Kirkman
RUM 213,
av Ingelin Angerborn
Röda rummet,
av August Strindberg, LL-förlagets lättlästa klassiker

image

Antalet sidor utgörs av dessa böcker, respektive seriealbum, 1234 sidor.

Jag hoppas att det är nu i december läslusten kommer tillbaka i samma anda som jag är van vid, och trots att jag faktiskt insett att alla utmaningar jag antagit 2012 inte kommer slutföras. Nära och kära-utmaningen fortlöper, tillsammans med förhoppningen att Boktolvan kan slutföras tillsammans med mina egna utmaningar till mig själv 2012. Jag hoppas också att jag kan komma på vad jag ska svara på sista utmaningsdelen i 15 böcker-utmaningen. Och att jag till på köpet kan fortsätta presentera min bokhylla, eftersom det är några bokstäver kvar att presentera i den.

Må årets sista månad bli en mysig månad och må läslusten smyga på med en varm omfamning!

Den långa vägen ut ur helvetet

Igår läste jag vid lunchtid ut Marilyn Mansons självbiografi med medförfattaren Neil Strauss. Med detta har jag fascinerats och äcklats i ett virrvarr av händelser i Mansons liv. Jag har varit nyfiken och lockats att läsa vidare, samtidigt som det känns som om jag verkligen är glad för vad jag har för etik och moral, och jag har absolut inget att behöva ångra i mitt liv om man jämför med Manson, eller många av de som korsat hans väg …

marilyn-manson-den-langa-vagen-ut-ur-helvetet[1]Jag tycker att boken är väl genomarbetad, genomtänkt och framför allt spännande och otroliogt snygg i layouten rakt igenom hela boken från pärm till pärm. Det enda jag stör mig på rent strukturmässigt är att det känns som om man hoppar mycket i tid och rum genom boken, vilket ibland förvirrar mig mycket. Samtidigt skapar det en form av spänning och ger en känsla av att vara just berättat …

Det som får mig att haja till allra mest är det sexuella, i och med att det ofta handlar om förnedring någonstans och bortkopplas från känslor. Visst att man kan se kvinnor eller människor i sig som objekt, men jag känner mig lite kvävd av det perspektivet som är återkommande … Och det här med drogerna! Det gör ont i mig när droger på droger tas, jag sörjer med personligheter som förändras och perspektivet att vara brukare, men inte missbrukare, gör mig ganska upprörd …

Samtidigt förtränger jag nästan det som rört mig kanske mest – det självdestruktiva, scenshowerna Marilyn Manson stått bakom och allt våld, även om det från början har haft en symbolisk och politisk roll för Manson själv – ett extremt provokativt sätt att göra ett statement i ett samhälle som känns fel. Och hans syn på religion eller livssåskådning är på ett sätt intressant och viktigt i dagens samhälle, särskilt med tanke på Mansons bakgrund.

Och visst är han ändå stark, mitt i allt som gör mig upprörd eller förargad. Så jag lämnar boken med en skräckblandad förtjusning och ett gott samvete. Och han verkar ha en självdistans och en rå ironisk humor som syrar igenom gång på gång …

Lillasysters bok, boktipset i novembver, är med detta sagt utläst. En intressant bok dessutom.