Hungerelden

hungerelden[1]Hungerelden, andra delen i Eriksson och Axlander Sundquists triologi om ”Victoria Bergmans svaghet” lästes ut igår förmiddags. Och den är minst lika bra som ettan!

Jag vill inte säga för mycket, men än en gång känner jag att en del tankar som planteras tack vare väl valda ord, gör att jag stundom luras in på fel spår och stundtals känner jag att jag blir lite kittlad av tanken på att jag anade hur vissa saker hängde samman.

Språket lockar, är så välskrivet och berättelsen jag trodde att jag hade hyfsad koll på från ettan, visade sig kanske inte stämma helt. Allt är inte så enkelt som det först verkar.

Jag gillar också sättet de ömseside känslorna mellan två kvinnor förmedlas då det görs precis rätt. Förmedlandet blir inte annorlunda, utan något naturligt och jag tycker den känslan framkommer än mer i den här boken om man jämför med den första.

Dessutom hade framsidans bild än en gång med bokens innehåll att göra, men inte på samma nervkittlande sätt som med Kråkflickan. Jag ska absolut läsa tredje boken 2013. Det finns nämligen knappast en god anledning att låta bli!

Nu när jag tagit mig an Hungerelden, har jag samtidigt prickat av författarparet i mer-av-det-goda 2013. Att läsa tredje boken i serien skulle med detta bara bli än mer-av-det-goda, fastän vi i detta fallet talar om deckare, psykoterapi och mord. Det blir dock mer av det goda språket och berättandet!

Annonser

2 thoughts on “Hungerelden

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s