Mot fyren

mot-fyren[1]Virgina Woolfs Mot fyren har väckt en känsla som jag har svårt att greppa. Jag förstår inte boken på långa vägar och känner emellanåt att jag tappar den där kontakten med boken som jag annars brukar njuta av. Språket tilltalar mig stundvis för att det har en poetisk klang, men samtidigt blir jag galen på att jag inte kommer in i berättelsen helt för att Woolf just har ett speciellt sätt att berätta som jag nog aldrig har mött på just detta sätt tidigare.

Jag har fortfarande, efter att ha läst boken och dykt lite i den efteråt, inte full koll på alla karaktärer. Jag vet inte vad de har för relation till varandra utan kan anta att de som benämns med efternamn inte är familj. Detta skapar visserligen en känsla av att komm in i ett just-nu-perspektiv. Jag som läsare hälsar bara på ett sammanhang där karaktärerna känner varann och naturligtvis inte har ett behov av att presentera människor i sina tankegångar. Det är en mycket smart utgångspunkt, även om den förvirrar mig otroligt mycket som läsare.

Bortser jag från att jag inte kan relatera alla karaktärer till varandra, vet jag desto mer om känslan och den miljö som presenteras i boken. Mest känlsa känner jag med fru Ramsay och hennes son James, men jag får också flyktiga känslor med andra personer, såsom bland andra Lily. Miljön blir något av det mest centrala då den beskrivs, känns och också får verka som metafor när historiens tre delar berättas.

Fastän jag inte tilltalas av alla komponenter och inte förstår allt, så gillar jag boken och tycker absolut att den är mer än okej. Jag tänker också att det här är en sådan bok jag säkert kommer kunna gå tillbaka till och hitta nya saker. Det kommer med detta sagt bli mycket intressant att få diskutera den här klassikern med mina kurskamrater nästa vecka.

 

Annonser

5 thoughts on “Mot fyren

  1. Elin Elisabet Ö (@elinostebo) skriver:

    Lite så kände jag också efter att ha läst den, och min förståelse djupnade när jag fick diskutera. Den har så många bottnar, och hennes ”point-of-view”-byten är så häftiga! Särskilt när man tänker på hur den är uppbyggd med tre delar, där mittendelen är på något sätt symbolisk, utan karaktärer, och sen blir Lily huvudperson i slutet. Vad symboliserar tavlan som aldrig blir klar… Mycket att klura på där! Kram på dig fina bokvän

    • Elina skriver:

      Jag hoppas som sagt att det kommer fram en massa nyttigt på fredag när vi är åtminstone tre, fyra stycken som kommer diskutera den tillsammans. En vetenskaplig artikel som kopplas antingen till verket eller författaren på något sätt kommer också presenteras. (: Kram tillbaka, fining! ❤

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s