Slottet

wpid-IMG_20130125_150634.jpgJa, nu är den alltså utläst. Boken som jag hört en hel del om. Allas röster lite ekade inom mitt huvud när jag skulle börja läsa och eftersom jag hört både bra och dåligt om boken var jag lite rädd att jag skulle hamna i något slags mellanläge… Vad skulle jag tycka?

Det här är absolut en mycket speciell bok. Kafka målar upp en historia om K. som är absurd och sådär tankehämmande drömsk. Det är svårt att hänga med i svängarna eftersom dessa komponenter gör en lite snurrig. Men samtidigt väcker det en del känslor också. Man upplever sig lite maktlös som läsare som inte kan gripa in och styra K. ibland, tillsammans med byborna och slottsherrerna.

Jag gillar inledningen som någonstans förklarar att det finns ett slott när K. kommer till byn, även om han inte kan se det: ”Det var sent på kvällen när K. kom fram. Byn låg i djup snö. Av slottsberget syntes ingenting, det var inhöljt i mörker och dimma, inte minsta ljussken antydda att där fanns ett slott. På träbron som leder från landsvägen till byn stod K. länge och såg upp mot det skenbara tomrummet.”

Jag klurar fortfarande på hur man kan tolka boken. Ibland får jag en känsla av att allt är en drömvärld och att slottet är någon illusion eller kanske en symbol för gud eller liknande. Men jag kommer nog klura lite till…

Gillar jag boken? Både ja och nej. Den är emellanåt långsamtgående i berättandet och även om det drömska och absurda känns lite spännande och ger upphov till oväntade tvistar, så känner jag nog ändå att berättelse känns lite innehållslös och därmed ovärd emellanåt.

3 thoughts on “Slottet

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s