Bokmärkts Tema Torsdag #4

Veckans Tematorsdag à Bokmärkt lyder:

”Denna vecka började bokrean och varje gång det är bokrea hoppas jag och Klättermusen på att bokfynda. Denna veckas TemaTorsdag handlar just om att berätta om fyra bokfynd och det behöver inte vara något du hittat på bokrea. Att bokfynda handlar inte bara om att hitta en bok man vill ha till riktigt bra pris, utan det kan också vara att hitta en bok som överraskar (t ex en bok som du var skeptisk mot i början men som visade sig vara en av de bästa böcker du någonsin läst), eller upplevelsen att hitta något fantastisk (t ex en bok som du trodde att du aldrig skulle få tag på men som du sedan hittar på en loppis).”

Mina fyra bästa bokfynd hittills består av:

Mina fyra Harry Potter-böcker köpta genom Blocket 2011. Böckerna var löljigt billiga på ett sätt och knappt slitna alls. Och efter att ha fyndat hem fyra av böckerna, har det gått lättare att fylla på med resten. Jag tror att jag i princip betalade lika mycket för dessa fyra böcker som en brukar kosta i bokhandlarna.

Några andra fynd består av de Kitty-böcker jag köpte på second hand när jag var yngre. De kostade alltid runt max tio kronor, och jag tyckte att det blev så vackert när mina Kitty-böcker började fylla ut en hel hylla i min bokhylla. Sedan fylldes minst en halv till innan jag kom ur min Kitty-period på allvar. Böckerna står fortfarande kvar.

En annan fyndperiod består av min Mysrysare-period. Här började det med att jag hittade mammas gamla Mysrysare och sedan började jag fynda pockets på second hand för max en tia boken också, oftast en femma. Denna period kom strax efter min Kitty-period och stod sig något år eller två.

Annars fyndar jag ofta receptböcker. Dessa går oftast att få tag på i gott skick på second hand, men jag tycker också att bokrean brukar erbjuda en hel del bra böcker för mycket rimliga kronor om man vill ha dem i nyskick. Det är jättebra att ha receptböcker som inspirationskälla när man ska laga mat och på ett sätt kan jag tycka att det är lättare att använda böckerna om de inte kostat så mycket. Det är som om jag kan svänga ut mer när jag lagar mat då och inte tycker det är riktigt lika jobbigt om det hamnar lite fettstänk på en sida eller så…

 

Hanteringen av odöda

I morse läste jag ut John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda. Jag har testat boken som ljudbok ett antal år tillbaka i tiden och även om jag vet att jag gillade upplägget av historien då, så klarade jag inte av att lyssna på boken då jag hela tiden somnade, även när jag försökte göra något annat samtidigt. Detta resulterade i att jag egentligen bara kom till sidan femtio, i och med att det var efter en del omlyssnande som jag insåg att jag var tvungen att läsa boken som traditionell fysisk bok.

Det jag inte räknade med var väl att det skulle dröja ända tills februari 2013 ett x antal år senare innan detta kom för mig. Men samtidigt har jag spridit ut mina Ajvide Lindqvist-doser väl, vilket jag tycker varit perfekt på ett sätt. Boken lästes nu i februari tack vare att jag hade pocketboken hemma då den var en av många julklappspocketar jag och mamma delade upp emellan oss. Och jga ångrar inte att jag äger den eller att jag läst den.

Hanteringen av odöda tycker jag är riktigt bra. Jag gillar stämningen i boken som byggs upp av känslan av sommarvärmen, högtrycket och det där vi faktiskt känner igen. Obehagskänslor nådde mig fastän jag läst boken i februari med snön och kylan tätt runt omkring mig. Och det briljanta tycker jag är att Ajvide Lindqvist verkligen använder det mänsliga och igenkännliga för att skapa något, bygga upp en spänning som sedan kommer gå över i en skräckkänsla. Skräckkänslan kommer redan i början av att högtrycket är så elektrisk att den framkallar huvudvärk och på grund av att den elektriska atmosfären påverkar elektriska apparater och gör dem omöjliga att stänga av.

När Davids hustru sedan dör, känns det även hos mig som läsare, då jag vet vad Eva betyder för David. Att jag sedan vet att David ofta tänkt att det kommer hända något, fruktat att döden ska ta hans älskade hustru eller son ifrån honom… Ja, det gör Evas död extra hemsk. När David sörjer sin hustru, när värmeböljan är nästintill ohärderlig, så försvinner den på en halv sekund. I samma stund verkar det som om Eva gått från död till levande…

Jag vill inte säga mer, och antagligen är jag en av de få som inte läst just Hanteringen av odöda vid det här laget, men ändå. Romanen är fantastisk och logisk i det ologiska. Jag gillar John Ajvide Lindqvists kopplingar till Bibeln och de dödas uppståndelse genom bland andra Elvy som vi möter i boken. För skulle något som det här hända så skulle många kristna tolka de dödas uppvaknande just som hon gör… De etiska kopplingarna finns där, kopplingarna till politiken och samhället – hur sjukvården skulle agera. Polisen och militären liksaså… Och den allra första mänskliga reaktionen beskrivs så bra. Rekationen som består av att man inte kan ta någon på allvar när han/hon påstår att en död verkar leva… För det är sjuksköterskans första reaktion när David kallar på hjälp, och det är samma reaktion som personalen ifrån sjukhusets källare får när de meddelar att de döda verkar vaknat till liv…

Min bokreahög

Idag hämtade jag ut min bokreakartong efter föreläsning och en liten promenad i solen. Jag hade planer på att hämta paketet redan igår, men självfallet fick jag min sms-avi väldigt sent och hann därför inte hämta ut mitt paket. Fåglarna kvittrade idag när jag traskade till och från kiosken, så paketet jag hämtade ut och bar på ett par hundra meter kändes extra lätt just idag. Och som Anna på Bokstävlarna vittnade om igår, så är ju kartongen alltid extra rolig för fyrbenta sambos…

Min bokreahög består av nio böcker, två lästa, en synonymordbok och fem olästa böcker. Nedifrån i bokhögen återfinns Johan Theorin med Sankta Psyko som jag har läst. Mikael Strömberg är nästa man som jag vill läsa och boken heter Vätten. Näst i högen är en Svensk synonymordbok. Kaninhjärta av Christin Lindqvist följer, tillsammans med lästa Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld. Sedan återfinns tre stycken böcker tillika klassiker av Reidar Jönsson – Mitt liv som hund, En hund begraven och Hundens paradis. Sist men inte minst finnes Mia Ajvide med Mannen som föll i glömska som jag velat läsa länge, sneglat på, men liksom inte kommit mig för att varken låna eller köpa – förrän nu!

Imorgon efter ett träningspass med kompisen har vi sagt att vi eventuellt ska ta en sväng på den fysiska bokrean. Och jag har sagt till mig själv att jag inte får köpa något onödigt och gärna inte överstiga tvåhundrakronorssträcket om jag nödvändigtvis känner att jag måååste köpa några böcker imorgon. Vi får se hur det går med det!

Just nu:

Bokmärkts Tema Torsdag #3

Denna vecka bjuder Bokmärkt på följande tema ”Bok till film”:

”Att filmatisera böcker har alltid varit populärt och så kommer det väl att förbli. Just nu så går flera på vita duken, bl a Berättelsen om Pi och Hobbiten och fler är på väg. Det är nästan så att man undrar om det finns några böcker kvar att filmatisera. Detta leder oss till denna veckas TemaTorsdag som blir att ange fyra böcker som ännu inte funnits på vita duken, men som du skulle vilja se som film. (Det går bra att ange filmer som man vet att det ska filmatiseras, men det vore väldigt kul om det är någon bok som inte filmatiserats tidigare eller som du inte känner till om att den ska filmatiseras.)”

De fyra böcker jag önskar se som film är följande:

En mörkrädd pojke som vad jag vet inte är filmatiserad. Den skulle kunna bli riktigt bra och otäck på en bioduk, eller hemma på tv-skärmen eller så. Lyckas man skapa den där känslan av att inte veta vad som är vad – verkligt och inbillat med mera, ja då har man absolut en bra historia enligt mig. Det skulle kunna bli en riktigt bra film om man fångar huvudkänslan helt enkelt, och visst skulle någon kunna lyckas med detta? Författaren till boken är Justin Evans.

Annars skulle jag verkligen vilja se Cirkeln filmatiserad precis som jag ville det för ett år sedan. Jag tror att det skulle kunna bli så bra, men som alltid när det gäller skräck eller fantasy så är jag också rädd att man som filmskapare inte ska lyckas med effekter och viss känsla somliga gånger. Men ändå vill jag! Jag tror på Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens historia på duk eller i tv-ruta!

En annan bok jag hört skulle bli film eller en tv-serie är Släktet. Jag gillade verkligen första boken i triologin när den kom och tvåan gjorde mig faktiskt inte besviken alls och jag inser ju att jag borde läsa tredje boken inom en ganska snar framtid. Jag gillar den här vampyrberättelsen som jag tror skulle kunna göra sig lika bra som tv-serie som exempelvis The Walking Dead. Guillermo del Toro och Chuck Hogan har gjort en historia som både ska fungera som bok och film eller serie, så då hoppas jag absolut att detta också testas.

Annars tycker jag att det finns en väldigt mysig deckarserie att ta vara på som startar med Kattjakt. Amanda Rönn som er huvudperson tyckte jag mycket om som karaktär när jag läste serien och jag tror att det skulle kunna bli en sådan där lagom mysig och händelserik serie att visa på tv, då den här serien inte innehåller för komplicerade händelser och parallellberättas på ett sätt som hämmar historien om man vill adaptera den från bokmediet till tvmediet. Emma Vall heter författaren, som egentligen består av tre kvinnor som skriver tillsammans – Eva, Maria och Annica.

Pythians anvisningar

Tjolahopp! Det var ett tag sedan jag inte skrev något på en hel vecka. Men ibland bara blir det så. Jag har haft högsta växeln i svenskan och på högskolan just nu, så det var inte förrän igårkväll jag kunde slappna av lite och läsa det jag själv ville, vilket var just boken som pausats sedan förra torsdagen: Phytians anvisningar, tredje delen om Victoria Bergmans svaghet och med detta sista delen i serien av Eriksson & Axlander Sundquist.

Och vad ska jag säga om boken egentligen? För jag känner att jag inte får säga för mycket. Jag borde försöka hålla mig ganska allmänt sådär…

Till att börja med tycker jag att den här boken är en riktigt bra nummer tre i en triologi, även om en viss känsla jag återfann i ettan och tvåan inte innfanns när jag läste den här. Jag tror att jag tycker att författarna blev lite för berättande i den här – jag fick exempelvis en massa upprepningar av vad jag redan vet, vilket jag inte tycker om och tyckte att jag slapp i bok nummer två. Dessutom gjordes en del onödiga följmeningar att jag liksom förlorade lite av det där suggestiva och överraskande i berättelsen.

Men. Så är det också bara det som är min invändning. Lite mindre utskrivna självklarheter hade jag önskat. Och annars kan jag bara säga att Pythians anvisningar är så himla bra i det makabra och visst fanns det oväntade vändningar även i den här avslutande boken – tackar för det!

En bikaraktär man möter innan den här boken, men som jag tycker extramycket om i den här är Sofia Zetterlund, den äldre. Men mer än såhär vågar jag faktiskt inte säga, för då kommer jag väl in på handlingen illa kvickt…

Jag hoppas verkligen innerligt att de kommer med fler böcker i framtiden. Gärna i samma klass eller i högre klass!

Bokmärkts Tema Torsdag #2

Idag står det såhär hos Bokmärkt:

”Idag är det alla hjärtans dag och naturligtvis måste TemaTorsdag gå i kärlekens tecken, men vi vill inte bara fira kärlek mellan två i romantiska par utan all typ av kärlek. Utmaningen blir att berätta om dina fyra favoritduon. Det kan vara vilken relation som helst mellan två olika individer, levande eller död, människa eller husdjur osv.”

Jag kan inget annat än hålla med Hundöra om att det är alla hjärtans dag! Med detta önskar jag alla en fin dag och påminner även om att alla hjärtans dags handlar om kärlek även till vänner, familj och släkt!

Elinas favoritduo:

Min favoritduo kommer bestå av författarpar och inte karaktärer i böcker. Det kan kanske tyckas lite tråkigt eftersom dessa författarpar ofta nämns på min blogg, men jag bestämmer ändå att det är den vägen jag går.

1. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
2. Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist
3. Kepler: Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril
4. Holly Black och Tony DiTerlizzi

Delvis väljer jag dessa fyra duos, för att de inte nödvändigtvis för tankarna direkt inpå kärleken mellan två älskande, även om ju så också är fallet med ett av dessa författarpar. Annars måste jag säga att jag upplever att författarpar tenderar att skriva bra böcker. Antagligen kan man se detta som ett bevis på att de kan samarbeta och mötas i det bästa av båda.

Montecore

Jonas Hassen Khemiri och Montecore är så himla, otroligt jättebra! Vissa passager är så orginella och jag kan knappt förstå hur genialt god vän han måste vara med språket för att ro hem en sådan här sak. Vem klarar av att skriva en roman på en arabisk-fransk svenska, där orden och meningarna blir helt fantastiskt mysiga och samtidigt roliga… fastän ämnet som diskuteras faktiskt är tungt på sitt sätt då det handlar om att vara invandrare: att kanske inte passa in fast man försöker, bland annat på grund av språket och romanen skildrar också hur man som son till en pappa med utländsk bakgrund kan känna sig annorlunda jämfört med vissa andra barn.

Det här är liksom en språklig explosion med kärlek, förvirring, sorg, motgång och lycka, detta är en historia om invandring, utvandring, identitet och rasism. Det är en bok som väcker känsla, tanke och jag är så lycklig över att den finns! Stämningsmässigt tycker jag att allting blir rätt också. Jonas börjar rätt och avslutar rätt om man ska känna något annat än bara kärlek och lämnas med en mysig känsla. Det tycker jag är rätt i sammanhanget, då det här med invandring, främmande språk och kultur ju faktiskt inte är en dans på rosor.

Och visst angriper han allt rätt genom att få mig att le, trots ämnet, men samtidigt får mig att tänka. Jag tycker det här är genialt. Och de tio språkliga reglerna som Jonas skriver sidan 203-212 skulle jag vilja skriva av, ha över skrivbordet eller ta med mig till min framtida arbetsplats som lärare…

Överraskande trio

Lyran har denna vecka presenterat en tematrio som jag känner att jag kan besvara då det handlar om tre böcker som överraskat mig på ett eller annat sätt (även om de tre böckerna jag väljer nog egentligen mest är tre exempel på böcker som överraskat mig). Eftersom det var ett bra tag sedan jag besvarade en tematrio, är det absolut hög tid!

 

1.

Harry Potter i allmänhet får jag nog räkna som en överraskning då denna bok tillhörde en genre jag bestämt att jag nog inte skulle tycka om. Fantasy där verkligheten var som den var, men också inte, trodde jag skulle vara en genre och ingrediens jag inte skulle acceptera. Jag hade fastnat i fyran, femman, i en tro att det enda jag ville läsa var verklighetstrogna eller verklighetsbaserade böcker. Men vilken tur att jag ändå konfronterades av Harry Potter och den flammande bägaren av en kompis. För efter dess var jag tvungen att vidga mina vyer och fortsätta bjuda in fantasyn (och även Harry Potter som sällskapade mig den sommaren, och somrarna som kom).

Harry Potter överraskade mig absolut positivt! Jag gick in med en förväntning att jag inte skulle tycka om det, men gav det en chans. And… how I loved it! Helt fantastisk var denna överraskning!

2.

Den andra överraskningen får faktiskt stå för Hypnotisören av Kepler. Jag kan inte släppa att jag tyckte att den var fantastiskt briljant då jag fortfarande upplever den som en deckare, men så mycket mer då den egentligen mer är skräck för mig på ett sätt. Jag diggar också att jag vet vem mördaren är ifrån början, men att det ändå inte stör, utan gör allting så mycket mer spännande. Jag engagerades så mycket av upplägget, vilket jag kanske inte hade trott alls innan jag började läsa.

Hypnotisören överraskade mig ganska totalt. Jag hade nog inte läst den om inte mamma hade gett mig boktipset och dessutom lånat mig hennes pocket… Jag var ju ganska trött på deckare sedan förra våren, men tack vare mamma och min Nära och kära-utmaning upptäckte jag att det finns riktigt läsvärda deckare som inte fäljer det klassiska och långsamtgående mönstret. Wow!

3.

Den tredje överraskningen får faktiskt stå för Johanna Thydell med I taket lyser stjärnorna. Det var en av de böckerna jag läste mitt första gymnasieår. Det var en bok som ingick i svenskan och en bok som lockade fram något hos mig som överraskade mig. För det här var första gången jag kände att jag gillade sättet någon skrev på och samtidigt kunde indentifiera lite av min egen röst i den. Det var också en av de få ungdomsböckerna jag läste under den här perioden vilket också lockade fram lusten att fortsätta läsa ungdomsböcker igen, vilket har hållt i sig.

I taket lyser stjärnorna blev en överraskning då den både lockade fram känslor hos mig. Den lockade också fram en starkt lust att skriva mycket själv och läsa ungdomsböcker igen. Det är inte för intet jag kommer tillbaka till den här boken ofta, och det är inte en slump att just den här boken lästes upp med inlevelse i en röstkurs jag läste för några år sedan…

 

Ja, jag valde de positiva överraskningarna, men visst finns den andra sorten också…

Just nu: