Förhandsbokning…

Japp, jag förhandsbokade nyss lite böcker i årets bokrea hos adlibris. Under femhundra kronor kommer jag undan med nio böcker. Av dessa har jag läst två – Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld och Sankta psyko av Johan Theorin.

Sedan kommer det komma tre klassiker, en synonymbok och tre böcker jag spanat in ett bra tag. Kanske, kanske faller jag för trycket och köper på mig fler böcker (som jag inte kommer hinna läsa kanske, men kommer älska att äga) inom ramen för bokreans fysiska dimensioner. Det är ju så svårt att låta bli när man bor i en stad och när dessutom mataffärerna brukar ha bokrea… Hm, hm…

Jag vill inte skriva för mycket om mina förhandsbokade böcker med tanke på att jag förra året fick besked om att någon bok eller två inte skulle nå mig. Så nu ska jag inte presentera böckerna något närmare innan de dimper ner i mitt hem.

Mellan hopp och förtvivlan

84db4d3d70f4ebc9_400x400ar[1]Mellan hopp och förtvivlan – Berättelser om barnlöshet är andra vårnyheten jag fått hem i brevinkastet från LL-förlaget. Boken klassas som lättläst av förlaget, nivå 2, vilket innebär att boken är lättare att läsa. Författare är Karin Tideström och fotograf Ylva Sundberg.

Boken är oerhört viktig! Särskilt om man är ett ofrivilligt barnlöst par. Och kanske ska man inte läsa den om man inte är i ett läge där man svävar mellan hopp och förtvivlan vad gäller att skaffa familj, om man inte längtar som en tok efter barn och någonstans behöver få veta att det finns andra i samma situation? För jag blev plötsligt rädd för framtiden på ett sätt när jag läste boken. Tänk om jag i framtiden är en av de som inte kan få barn. Tänk om jag en dag längtar förtvivlat mycket efter barn, men inte kan få ett..?

I boken följer Tideström och Sundgren tre par. De är ofrivilligt barnlösa och gemesamt är att de alla till slut testat IVF-behandling i ett försök att byta förtvivlan mot hoppet om ett barn, en framtida familj… Och genom att ta detta beslut känner jag att paren verkligen försöker få barn på egen hand, de ger inte upp utan vetskapen om att de har testat…

De tre parens berättelser blir extra nära och tydliga med hjälp av fotona i boken. Och boken blir tillgänglig många bara genom att vara lättläst och innehålla talande bilder (också känslomässigt, kan tilläggas). Detta gör att tre pars historia och det viktiga ämnet ofrivillig barnlöshet kan spridas till i princip alla. Vilket är både viktigt och bra.

Inledningen öppnar upp för en stämning, sid. 5:

”Men ibland är det inte så enkelt.
Ibland tar det lång tid att bli gravid.
Ibland blir det inga barn alls.”

Begrepp och fakta kommer på ett naturligt sätt in i boken där begrepp som ofrivillig barnlöshet, oförklarad barnlöshet, missfall, IVF, ägglossning, fertilitetsutredning, donatorinsemination, förlossningsdepression, ultraljud och andra viktiga begrepp förklaras på ett lättillgängligt sätt.

På sidan 82, alltså mot slutet, kommer en Bra-att-veta-ruta, som är viktig men också skrämmer mig. Tänk om jag kommer på för sent att jag inte kan få barn om jag vill ha barn i framtiden men inte nu, inte än, kanske inte förrän jag är mycket äldre? Det moler lite i magen i vetskapen om att det blir svårare att bli gravid ju äldre man är och att det finns vissa tidsramar för att få hjälp av vården som ju i sig är guld värda. Jag är så tacksam när jag inser att Sverige och sjukvården erbjuder så mycket hjälp vid ofrivillig barnlöshet om man upptäcker att det är svårt…

Boken får mig att skänka tusen tankar till ofrivilligt barnlösa – mestadels då jag inser att dessa personer verkligen vill bli föräldrar och därav är bra föräldramaterial. Jag tänker samtidigt på nära, kära och bekanta som jag vet har svårt att bli med barn eller inte kan bli med barn av olika anledningar. Livet är helt enkelt inte rättvist, men i allt det eländiga känner jag att de här boken verkligen kan vara en tröst. Den visar nämligen att man i en sådan här situation inte är ensam.

IVF har dessutom sedan slutet av 70-talet resulterat i fem miljoner önskade barn runt om i världen. Jag hade ingen aning om att det rörde sig om sådana här siffror!

Och då ett par också nämner adoption, så hoppas jag på ett sätt att det kommer komma en lättläst bok som tar upp även detta alternativ…

Sammantaget tycker jag att boken är oerhört viktig och läsvärd – särskilt om man är i samma situation som paren i boken – Emma och Johan, Anders och Carolin samt Kajsa och Eddie. Jag är också tacksam för att paren ställt upp i den här boken. Det blir så mycket mer påtagligt då och jag berörs så oerhört mycket. Faktarutorna når ut till läsaren på ett lättillgängligt sätt och det gör bara boken ännu mer viktig och läsvärd!

Bokmärkts Tema Torsdag #1

Jag hade tänkt hänga på Bokmärkts och Hundöras idé om Tematorsdag. Med detta sagt hänger jag på!

tema-torsdag-2[1]

Hundöra skriver angående första temat:

”Första Tema Torsdag är inspirerad av SVT-programmet Go’kvälls programdel där en känd person får göra en middagsdukning och låtsas vara middagsvärd till några önskade gäster, levande som död, skillnaden blir att du ska bjuda till en litterär middag. Berätta vilka fyra litterära personer du vill bjuda in som gäst och gärna varför. Det får vara författare, litterär karaktär, producent av en filmatiserad bok, bokbloggare, vilken person eller varelse som helst, levande eller död, så länge det har en litterär koppling. Om du vill, berätta om vart du skulle vilja ha bjudningen samt vad som står på menyn.”

Mitt svar blir:

Plats: Hemma hos mig i min lilla etta (det kan bli trångt, men mysigt).
Tid: Middagsdags med utlovad middag och efterrätt.
På menyn: Till middag: klyftpotatis, kyckling med brunsås och hallon och grönsallad (med ett vegetariskt alternativ), och till efterrätt: en pannacotta med hallontäcke.

Middagsgäster:

Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, för att jag tänker att denna duo också skulle känna sig bekväma i varandras sällskap. Jag hoppas även att ingen av dem skulle ha något emot min pälsboll Tuva. Det känns också som om det skulle kunna vara lätt att prata med Sara och Mats, då de verkar ha mycket att prata om som jag tycker är intressant, inte bara författarskap, skrivande och deras litterära bedrift med andra ord … Jag skulle också vilja bjuda in John Ajvide Lindqvist. Jag har ingen aning om vad just han tycker om katter, men jag är däremot så fascinerad av det han skriver att jag skulle vilja lära känna personen bakom dessa verk. I alla fall då mycket, eller lite, som det går. Och så skulle jag vilja bjuda Jonas Hassen Khemiri för att jag vet att jag tycker om honom som person av vad jag sett på 1. tv, men också 2. från författarbesöket han gjorde på min gymnasieskola. Jag var där, jag såg honom, hörde honom och tänkte redan då att jag borde läsa honom (men sedan dröjde det). Jag hoppas att ingen är hyperallergisk mot katter (för jag hoppas att även Tuva skulle få chansen att träffa dessa fyra författare). Om inte annat kanske de kan tänka sig att ta en liten allergitablett eller två eftersom jag är beredd att specialanpassa middag och efterrätt, självfallet också om matallergier förekommer!  

Pojkarna

pojkarna[1]Igår hade jag bestämt att Pojkarna av Jessica Schiefauer skulle bli en slalomläsningsbok bredvid Khemiri. Detta blev dock väldigt snart igårkväll till en sträckläsningsbok som lästes ut innan tolvslaget.

Schiefauer har ett språk som ändå tilltalar mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det då jag både känner att språket känns avskalat, eller kanske rakt på sak, men samtidigt är det poetiskt och målande. Och jag diggar ingången till berättelsen som på ett sätt börjar redan med det här:

image

Men som sedan också utgörs av det magiska i romanen, som man också måste acceptera om man ska kunna läsa boken. Kan man inte se det hela med ett magiskt perspektiv, så kan man kanske heller inte läsa boken när magin har entrat scenen.

Kim, Bella och Momo är de tre fjortonåriga flickor som vi möter i romanen. Kim utgör berättelsens ”jag” och Bella och Momo är hennes bästa vänner. De känner alla att de inte vill bli vuxna. De vill inte sluta leka, låta hormonerna ta över deras kroppar och styra in dem på vuxenstigen. De vill inte bära omkring på de kvinnliga attributen som verkar fokusera killarnas blickar och som får dem att tafsa fast man inte vill… Eller fast man vill.

Bellas växthus och intresse för växter leder snart en bebisplanta till Bellas hus och växthus. Det är inget hon har beställt, men hon tar ändå hand om den och blomman växer. Blomman verkar inte finnas i någon bok, den borde kanske inte alls existera, men ändå så finns hon – honplantan i Bellas växthus. Och det som börjar som en lek, där blommans nektar dricks, öppnar dörrarna till en möjlighet att uppleva det andra könet…

Jag gillar perspektiven som öppnas – ett perspektiv av att ses på olika sätt som tjej eller kille, ett perspektiv av att få uppleva just två sidor, ett perspektiv av att kanske, kanske trivas bättre som man än som kvinna… Detta öppnar nämligen upp för många diskussioner som handlar om känsla, kropp, kärlek, sexualitet …

Och boken öppnar också upp för diskussioner om genus, manligt – kvinnligt, normer, samt etik och moral.

Pojkarna är läsvärd på många sätt, även om jag känner att jag kanske sett på boken annorlunda när den var för mycket på tapeten (så av den anledningen känns det skönt att jag väntat med läsningen ett tag). Den är så intressant på så många olika sätt och plan.

Och en sak som jag verkligen gillar är slutet. Det är alltid lika fantastiskt att inse att någon rad, en replik, kan väcka en liten tanke, eller så ett litet frö…

Bok 15 av 15 …

Sista boken i 15-böckerutmaningen är en bok som gör mig glad. Och just nu är det den här boken:

khemiri_montecore1[1]

Khemiri lyckas nämligen med att få mig att le, att mysa och känna mig uppåt och glad när jag läser den här boken som på ett sätt behandlar ganska svåra ämnen såsom krig, kärlek och kultur… Men jag blir så glad av boken. Jag älskar det språkliga som är finurligt och bara i sig lockar in mig i en så pass mysig stämning att jag undrar om jag någonsin befunnit mig i en sådan här glad läsebubbla på väldigt, väldigt länge..?

När min läsning kan ta längre tid

Jag har precis insett att jag ibland tar längre tid på mig att läsa vid ett givet tillfälle:

1. När jag inte riktigt lyckas komma in och lockas av läsningen.

Detta har ibland gjort att jag pausat böcker, där en paus jag gjorde förra hösten fortfarande vilar – Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel. Men jag ska absolut ge den en chans eftersom vissa böcker bara inte går att läsa vid vissa tillällen. Det är liksom som om bakgrunden är fel, ljussättningen, atsmosfären. Det krävs en annan miljö och ett annat humör, eller kanske lite livserfarenhet extra, för att ta sig an vissa böcker. För att läsa är ju inte alltid kul eller lätt, och ändå kan man få ut någonting av det.

Men det finns även ett tillfälle till då läsningen kan ta längre tid än vad den hade behövt:

2. När boken är så mysig och bra att man nästan inte vill att den ska ta slut, man vill dra ut på läsningen.

Och det är där jag står just nu. Jag har läst över 140 sidor i Montecore, och jag vill gärna njuta och mysa lite till, så jag drar liksom ut på läsningen lite extra. Jag varvar mer än gärna läsningen med lite annan läsning bara för att jag ska slippa läsa ut just den här boken för snabbt. Jag läser till och med om vissa ställen och formuleringar bara för att förstå att det här Khemiri skriver är briljant någonstans.

Jag är den osm oftast inte gillar att slalomläsa, men nu känns det som om jag förstått vad det positiva är med just slalomläsning. Och jag vet att jag måste läsa ut Khemiri ganska snart eftersom den är bortlovad till en kompis och att jag inte kan dra ut på det i en evighet… Men ändå har jag inget emot att dra ut på det så länge det går, eller i alla fall så länge jag kan hålla emot lite också (för helst av allt skulle jag ju vilja sluka den nu, eller igårkväll redan)…

Tips inför alla hjärtans dag …

… återfinns i form av en utlottning hos Beas bokhylla.

Det som krävs är ett mejl med boktips, där man också talar om vilken bok man önskar få från adlibris för värdet av max en femtiolapp. Man ska även följa Beas och Saras blogg på facebook och Bloglovin’, vilket bara det är lite av en vinst!

Jag är med i utlottningen och vill få Vätten av Mikael Strömberg om jag vinner.

Man kan anmäla sig fram till och med den 7:e, så haka på vet jag!