Novellix: Ravioli

Klas Östergrens novell Ravioli läste jag ut igårkväll när jag fick läsa det där jag ville läsa efter allt D-uppsatspluggande sedan tidig morgonkvist… Och jag måste faktiskt säga att noveller nu när det är mycket verkligen är guld värda. Jag tycker att läslusten påverkas något till det bättre. Det är perfekt om man behöver frestas lite och dessutom får känna att man kommer någonstans. Att börja läsa och läsa ut på samma kväll, även om det nu bara handlar om 28 sidor, känns great så här års.

Ravioli tyckte jag faktiskt om. Den är inte den bästa novellen jag har läst, men en av de bättre ändå. Jag tycker Östergren verkligen lyckas fånga ett ögonblick, en verklighet och att jag känner av den där spänningen som uppstår mellan byggmästaren och hans kvinnliga kund… Som betraktare av allting genom huvudpersonens ögon, tycker jag att jag landar i ett bra perspektiv, för jag vet faktiskt inte ens om jag hade orkat följa Johnny, som byggmästaren heter, på närmare håll. Hade jag gått in i hans perspektiv hade jag kanske inte orkat läsa ut…

Det jag kanske ändå gillade mindre med novellen var kallpratet om titeln på berättelsen, eftersom jag nog nästan tycker det tar udden av det hela lite. Samtidigt hade jag inte velat vara helt utan det eftersom det förklarar varför titeln Ravioli ändå passar så bra. Kanske hade jag velat ha något mellanting till det som fanns nu? En annan sak jag gillade lite mindre var alla indikationer på att det snart skulle hända något på grund av det här jobbet och att det inte skulle sluta lyckligt… För det blev nästan lite väl tjatigt (även om jag tror att det intet tjatades så väl mycket egentligen, trots att det känns så).

Två klagomål hade jag alltså sammanlagt. Det här tyckte jag annars var en bra berättelse. Den får med detta sagt flytta ihop med mina andra Novellix-noveller som står i min bokhylla.

 

En liten undran:

Är det fler där ute i cyberspace, eller bara jag, som inte kan komma in på bokbloggar.nu?

Vätten

Äntligen har jag läst ut Mikael Strömbergs Vätten. Missförstå mig rätt, den är bra. Det är bara det att jag har läst den här boken vid en tidpunkt jag ibland bara inte har orkat ta mig igenom kapitlen som jag tycker är så långa. Jag vet att det finns små fina asterixar som talar om för mig att det är någon form av paus mellan textstyckena inom kapitlet. Men. Det är något med de här asterixarna och den fortsatta texten sidan ut som gör att jag känner att det blir onaturligare att göra en paus, lägga i ett bokmärke och göra något annat… Detta har i sin tur helt enkelt resulterat i att jag valt bort läsningen av Vätten vissa kvällar (bara för att jag vetat att jag haft ett långt kapitel framför mig).

Nu när jag fått klaga lite, så kan jag gå tillbaka till det faktum att boken är bra. Jag tycker att jag lever mig in i boken och känslan från den läcker liksom ut i min verklighet… Jag fick senast igårkväll för mig att det fanns något i ögonvrån både en och två gånger… Och när jag släckte lampan var jag mörkrädd i min egen lägenhet för första gången på mycket länge. Så påståendet att det är en skräckroman kan jag säga stämmer. Det är precis vad den här romanen är. Den blir helt enkelt det då det vardagliga får mer och mer obehagliga inslag.

Peter misslyckas parera bilen på vägen hem från sina föräldrar med fru och två barn. Han går ut i natten för att kolla bilen när han inser att han inte verkar vara ensam:

”Han böjde knäna, utan att ta blicken från det som rörde sig, och kände på marken efter något att försvara sig med. En kantig sten, stor som en grapefrukt, var det han hittade. Han reste sig och gick försiktigt fram med tefatsstora ögon.” (sid. 32).

Peter möter vid detta tillfälle en varelse som är svår beskriva med ”vattniga, svarta ögon” och ”en ondskefull blick skar genom ben och märg.” (s. 32). Det är det här mötet som kommer förändra Peters liv för alltid, ett möte som orsakats av att han åkt hem tidigare än tänkt från sina föräldrar, nattetid…

Jag gillar den här boken. Om inte annat så för att den berättar något som jag inte hört förut… Jag har aldrig tidigare mött en sådan här varelse i en roman innan och den kryper mig in på bara skinnet. Det skickliga är även att Strömberg får mig att misstänka något speciellt, tre gånger i romanen främst, varav två misstankar egentligen inte besvaras (inte mer än indirekt)… Och sådant gillar ju jag.

Vi får se om det blir mer Strömberg för mig 2013. Jag har i alla fall klarat av min andra boktolva författare med den här boken, samtidigt har jag även prickat av en debutroman i ”punktutmaningen” (som jag vet egentligen heter något annat).

Just nu:

Och det är visst ”Världsbokdagen” idag! Jag tänkte med detta ägna kvällen åt läsning istället för tv-tittande. Det passar mycket utmärkt med tanke på att det var länge sedan jag läste det jag faktiskt vill läsa mer än en timma…

Boken är för övrigt bokbloggcirkelbok hos Nelly på Nellons bokblogg. Den ska läsas ut till maj månad…

Doctor Who…

… är en helt fantastisk serie på så många vis och gissa om jag blev glad över födelsedagapresenten i Who-anda från pojkvännen:

Den står just ni i mitt kök som går i blått. Och jag diggar tavlan hejdundrans mycket!

Ett inväxlat presentkort…

… blev fyra pockets:

Tre stycken Astrid Lindgrens klassiker – Mio, min Mio, Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta – blev det efter lite klurande. Jag satsade även på Jenny Jägerfelds debutroman Hål i huvudet.

Jag kan inte låta bli…

… utmaningen som går ut på att läsa böcker enligt vissa förutbestämda punkter.  Jag har sett att så ,ånga bokbloggare är med och jag har varit så frestad i flera månader nu… Så jag kör på detta jag med.

Det finns 35 stycken punkter/teman inom ramen för utmaningen, men bara 20 stycken behöver uppfyllas för att utmaningen ska anses vara avklarad. Varje bok får bara förekomma en gång. Startdatum kan man välja själv, men jag väljer, liksom bland annat Västmanländskan, att börja från årets början.

 

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
Sara Beischers  Jag ska egentligen inte jobba här.

2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
Här fungerar redan nu tre av januaris titlar:

Sylvia Plath – Glaskupan
Virginia Woolf – Mot fyren
Franz Kafka – Slottet

3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
Här går Erikssons & Axlander Sundquists Pythians anvisningar helt klar in.

4. Läs en bok med två personer på omslaget.
John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda.

5. Läs en bok som publiceras 2007.

6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen).
Paul Austers  Stad av glas.

7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.

8. Läs en bok som handlar om vampyrer.

9. Läs en bok som har över 600 sidor.

10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.

11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.

12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jämför fjärde punkten).
Jag anser att den här går in under beskrivningen: Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken.

13. Läs en bok med träd på omslaget.

14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
Andreas Romans Doktor Joseph är från Massolit Förlag, ett förlag jag inte kommit i kontakt med förrän via den här romanen.

15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).

16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
Ja, då kan vi väl säga Jessica Schiefauers Pojkarna på den här (185 sidor lång).

17. Läs en bok som publicerades under 2013.
Här passar utan tvekan Christin Ljungqvists Fågelbarn.

18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.

19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.

20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
Kan jag räkna in novellantologin Ung Poesi 2011? Alla författare är som sagt unga, utan tvekan under trettio som bidragit med novellerna…

21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.

22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.

23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jämför sjätte punkten).

24. Läs en dystopi.

25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.

26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.

27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).

28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.

29. Läs en debutroman.

30. Läs en fristående bok.

31. Läs en bok utan människor på omslaget.
Jonas Hassen Khemiris Montecore – en unik tiger.

32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.

33. Läs en bok som publicerades 2012.
Christin Ljungqvists Kaninhjärta.

34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
Marguerite Duras Älskaren (vars originalspråk är franska).

35. Läs en bok om änglar.

 

Som ni kan se har jag sedan årsskiftet omedvetet prickat av 13 av 20! Sju kvar att pricka av innan årsskiftet 2013/2014, alltså.

Novellix: Ojura

Jag märkte igårkväll att jag faktiskt är riktigt trött nu med alla D-uppsatstankar som snurrar med mera. Detta märktes när jag igårkväll började läsa Stina Stoors Ojura vid klockan tio på kvällen och var tvungen att släcka lampan tjugo minuter senare fast jag verkligen gillade den här novellen mycket… Jag hade då slagits mot ögonlocken i tio minuters tid och insåg i morse att jag försökt läsa de sex sista sidorna innan jag lade mig, men egentligen inte tagit in orden och informationen. Jag avkodade helt enkelt bara tecken och kämpade mot sömnen innan jag fick se mig besegrad…

Stina Stoor har ett språk jag var tvungen att komma in i lite i början. Men jag gillade det verkligen. Hon skriver emellanåt som man pratar och hon förmedlar bilder och känslor till mig på ett vackert sätt. Jag känner mig deltagande när jag läser, jag är på ett sätt där, fast jag ju inte är det och jag fick in lite av en sommarkänsla, fastän det var grått och trist ute både igårkväll och idag på morgonen när jag läste det sista.

Fast allt är berättat i tredjeperson, så kan jag inte låta bli att känna det som att jag följer Sandra som första person. Det fascinerar mig och jag berörs verkligen. Jag är helt förundrad över alla detaljer som pryder novellen, som verkligen får mig att supa in miljön, stämningen och berättelsens verklighet:

”Tapeten är mjuk och bullig och i skarvarna mörkbrun som av rost. Och skarven är ett bra ställe att peta in snorkråkor.” (sid. 6-7)

”… Sandra måste glida ner från stolen och titta på sina rosa tuggummin under bordet lite. De är hårda, i vissa syns petgropar och små märken efter naglar.” (sid. 14)

”Hos Sandra i baksätet ligger tipskuponger, tomma cigarettpaket, glasspapper och handskrivna kvitton med annat.” (sid. 19-20)

Jag rekommenderar denna Novellix-novellen varmt vidare till andra!

Berättelser från Engelsfors

Ja, visst har även jag läst Berättelser från Engelsfors. Jag gjorde det på självaste födelsedagen och det var den mysigaste födelsedagsläsningen på flera år vad jag kan minnas. Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam har verkligen gjort ett himla bra jobb och jag kan inget annat än älska seriealbumet som både tar mig tillbaka så jag minns vad som hänt i Cirkeln och Eld samtidigt som jag lockas in i framtiden och får längta lite extra efter kommande Nyckeln.

Jag tycker allt helt enkelt är briljant! Och jag ser det likt Anna på Bokstävlarna – seriealbumet är ett komplement till romanerna. Jag tycker dessutom att de löser seriealbumet på ett så passande sätt genom att låta alla seriestrippar komma in så naturligt med den röda tråden…

Jag har egentligen inte så mycket mer att säga. Jag älskade och min absoluta favorit i albumet är ”Den hängde” som handlar om Elias. Underbart vacker på så många sätt!

Bokmärkts Tema Torsdag #9

I veckans Tematorsdag skriver Klättermusen: ”Här om dagen pratade jag med Hundöra om hur ledsen jag är över tid som gått förlorad på dåliga böcker som jag läst. Veckans TemaTorsdag handlar om ens lästa böcker som har slösat bort ens tid.”

Jag tycker att veckans tema är jättesvår, men den boken jag utan tvekan kommer att tänka på som en bok jag inte skulle rekommendera andra att läsa är en bok som jag läste under den Nordiska utmaningen jag var med i förra året. Grönländska Ole Korneliussens Saltstoden var ingen favorit. Helhetsintrycket blev bara att boken var osammanhängande, tråkig och tack och lov bara 140 sidor lång …

Men kan jag komma på tre böcker till jag kanske inte tycker är så bra?

Jag har en enda gång testat Katarina Kieri och läst hennes novellsamling Majas morsas kompis sambo, men tyckte inte att jag kom in i den ens som novellälskande… Så jag rekommenderar inte den här personligen vidare till någon, då jag inte riktigt ser kvalitéerna med den tyvärr.

Anders Björkelid kan jag kanske också avråda från, även om jag helt klart inser att den bara inte var min typ av bok till stor del. Men Ondvinter blev för min del en slöseri med tid. Jag tyckte inte att boken fångade mig och jag störde mig lite grann språkligt… Mja, nej, detta var bara inte min grej tyvärr.

En annan bok jag läste några noveller från i den Nordiska utmaningen var William Heinesen och Gäster från månen och andra berättelser. Inte heller denna novellsamling föll mig i smaken… Det är också dessa novellsamlingar av samma författare som ibland får mig att inse vilken fördel det är om man känner författaren man ska ta sig an – så att man vet att man med störst sannolikhet kommer gilla samlingen. Eller: värdet av att läsa en antologi med noveller där faktumet att det är olika författare bakom varje novell gör att man fortfarande kan se framåt vartefter man läser novellerna…