Liten parlör för älskande

parlör-711x1024[1]Jag gillade verkligen David Levithans Liten parlör för älskande. För mig blir det en äkta roman där kärleken i olika ögonblick skildras så som det faktiskt är: inte helt felfritt, turbulent, jobbigt, alldagligt och också alldeles, alldeles fascinerande och underbart. Ibland tar kärleken slut, övergår till något annat, men det finns också en tjusning i när den håller, vilket jag tycker att Levithan får fram. Han beskriver verkligen hur kärleken förändras med tiden, men hur stark den samtidigt kan vara oavsett hur långt gången kärleken till någon är.

Vissa ögonblick hör samman, andra inte. Många nya ord möter mig också genom denna fina och faktiskt originella roman. Jag gillar dessutom att bokens jag och du, i princip genomgående kan tolkas efter de preferenser man själv har med sig. Det spelar ingen roll vem jag är eller vem jag gillar när jag läser den här. Jag kan bygga upp bilder utifrån vad jag tycker mig se eller ana i berättelserna som saknar några tredjepersonsbestämning när det kommer till de älskande. Mycket fint och dessutom finurligt! Mer sådana drag efterlyser jag i litteraturens värld!

Jag gillade särskilt fler av de kortare avsnitten bäst. Ibland för att de bara klingar så förbaskat fint, lämnar mer ekon och tankar än de längre, men också får att flera av dem är så poetiska. Min favorit återfinns på sidan 71 (där avsnittets parlör anger engelskans corrode, eller svenskans fräta, som verb):

”Jag har ägnat all den här tiden åt att bygga upp en relation. Och så lämnade jag fönstret öppet en kväll och den började rosta.”

Den här romanen förtjänar utan tvekan en fin plats i min bokhylla. Jag är dessutom glad över att det är en bok man kan kika i när helst man har lust, utan att det blir en tyngd att bläddra, läsa och få fundera mera.

Jag kan nog ärligt säga att jag faktiskt ser fram emot framtiden, även fast jag vet att kärleken inte är sockersöt, perfekt eller bekymmersfri – jag vet i alla fall att jag känner och upplever något äkta, samtidigt unikt och naturligt.

Bokvänspaket från Nelly #1

Nelly på Nellons bokblogg efterlyste för ett tag sedan en andra bokvän, vilket jag såg, men inte kunde besluta om just då … Men sedan blev det ändå jag som blev den där andra bokvännen. Vilken lycka! Allt jag behövde var ju att rannsaka mig själv lite innan jag sa ja (vilket jag ville hela tiden).

Vårt första paket ska gå i häx-/magianda, vilket visade sig vara ett tema som ändå var ganska svårt att hitta förslag på boktitlar inom. Jag hade väl egentligen tänkt mig att det skulle gå att hitta båda dessa komponenter i samma bok, vilket visade sig vara svårare än tänkt. Men både jag och Nelly hittade ett par stycken titlar till slut med i alla fall ena eller andra komponenten om inte båda.

Jag hade och har fortfarande planer på att kanske börja spela in paketöppningen av bokvänsboken jag får från Nelly, även om jag inser att jag är för nyfiken och har för lite tid att starta upp med ett videoinlägg redan nu. Jag känner att jag avvaktar och ser vart den idén landar till slut. Kanske kommer jag köra på bilder varje gång om det börjar kännas som min grej. Eller också inte. Hur som haver kommer jag redovisa paketöppningen idag i två delar. Före paketöppningen och efter.

Varje gång kommer jag och Nelly skicka varandra en ledtråd. Min var från Nelly, för den här första gången (premiär är vad detta är för mig!): ”Omslaget har färgerna lila, rött och vitt”. Och efter att ha efterforskat lite tror jag mig veta vilken bok det kan vara i detta bokpaket:

AVANT Digital Camera

Observera att tidningen under ändå gjorde att jag kunde hålla mig från att öppna paketet redan på dörrmattan igår, eller igår över huvudtaget.

Tankar före paketöppning:

Min första tanke när jag läste lila och vitt var: Beautiful Creatures (Kami Garcia & Margaret Stohl), men jag insåg i nästan samma stund som första tanken föddes att jag nog inte sett röda inslag i något av de omslag jag sett… Jag såg även att en annan av böckerna jag angett verkar ha ett omslag som går åt det här hållet – nämligen Born Wicked av Jessica Spotswood.

Men även om jag snubblat över de nyss nämnda titlarna när jag försökt matcha ledtråden med de böckerna jag angivit på min lista, så chansar jag trots allt på att bokpaketet innehåller Evermore av Allyson Noël. Jag tycker mig finna den bästa överensstämmelsen med bokomslagets färger i just den här boken, särskilt det röda på ett sätt jag inte tycker mig se lika tydligt i de andra två titlarna jag nämnt. Spänningen stiger också härmed när det blir dags att öppna paketet. Det roliga vore ju om det faktiskt inte är någon av dessa tre böcker jag nämnt ens (för kanske har jag missat något?):

AVANT Digital Camera

AVANT Digital Camera

Tankar efter paketöppning:

För det första: Tjoohoo (för jag hade ju rätt)! Men jag var lite nervös där ett tag innan boken hamnade i mitt synfält. Jag var fortfarande kvar i tanken att det kanske inte ens var en enda av de böckerna jag nämnde före paketöppningen. Men det var det alltså, till och med den jag chansade på (vilket kanske faller ganska naturligt):

book-beautiful-creatures[1]                                     116777[1]                                     evermore[1]

För det andra: Då vet jag vilken bok som ska läggas på mitt nattduksbord. Där finns en ganska maffig hög just nu med böcker jag skulle vilja läsa inom en ganska snar framtid. Vi får bara se vilka böcker som läses i vilken ordning och vilka bibliotekslån som smyger sig in där emellan. För just biblioteksböcker brukar smyga sig in under sommaren.

För det tredje: Jag diggar boken som är snygg och jag tycker att det var ett bra drag att ”önska” engelska titlar den här gången. Jag behöver läsa lite på engelska med jämna mellanrum. Jag känner att min hjärna behöver det för att inte tappa bort läsningen på engelska (för att höra engelska undgår en som tur är inte när man kollar på tv eller film).

För det fjärde: Vilken kul grej det här är! Jag ser redan fram emot nästa paket, även om jag vill landa i sommaren med sommarkurs, sommarjobb och sommarläsning innan dess.

Tack, Nelly! Jag hoppas även att du blir nöjd med paket jag skickat (som bör dyka upp senast imorgon hoppas jag). Jag klickade hem en bok till dig på internet. Jag tror och hoppas att den kan passa dig och som sommarläsning dessutom! Jag hoppas bara att du känner dig minst lika busglad och förväntansfull som jag över första bokvänspaketet (och även fast du ju redan är ganska inbiten i bokvänssvängen)!

Hål i huvudet

Jag känner mig märkligt berörd av Jenny Jägerfelds debutroman. Jag älskade egentligen Här ligger jag och blöder mer. Det känner jag spontant, men ändå väcker den här en massa känslor, då jag igårkväll när jag läste det sista nästan kände mig påtagligt ”Minouig”. Jag var ganska labil, lät någon form av ilska eller en vacklande sida nästan ta över, bara för att det har varit så stressigt ett tag nu… Jag kände verkligen med Minou fast vi inte är i samma situation i livet alls. Men ändå…

storhal-e1359723381437[1]Kassettbandet Minou har fått från sin pojkvän är starten på berättelsen. Jag lider så mycket med henne när hon egentligen börjar lyssna från början med en positiv känsla i magen, då hon tror att det är en kärleksförklaring, en romantisk gest… Men det är ett fegare sätt att göra slut från Isaks sida. Och det är inte bara det – han har träffat någon ny.

Minou är så fruktansvärt impulsiv. Hon är medveten om att hon saknar impulskontroll, men ibland tycker jag att hon kanske gör lite väl lite för att förhindra jobbiga situationer. Ja, hon är sårad och omständigheterna gör att hon ger mer fan i det mesta än vad hon kanske hade gjort annars… Men utan den här delen av Minou hade jag kanske inte förstått varför hon gör som hon gör… Det är den här impulsen och alla snurrande tankar och skavande känslor som för henne till Spanien. Hon åker dit i hopp om att kunna hitta sig själv igen, men jag har samtidigt på känn att hon faktiskt kanske åker för att få göra misstag på bortaplan istället för hemma. Det är också impulserna som gör att hon börjar röka… Lite som att det förväntas av en om man är nydumpad (för innan har det varit Minou som dumpat andra).

Den första hon får riktig kontakt med i Spanien är grannens hund. En rottweiler. Och jag som älskar djur, kan ju förstå varför hon kommer att älska just den här kontakten så mycket.

Jag lider med Minou, skrattar åt henne, med henne, gråter lite. Jag svär ibland, känner hur kinderna hettar. Jag får veta mer om vem Minou är, var hon kommer ifrån, varför vissa saker blir som de blir… Och jag förstår henne mestadels, fast hon kanske inte direkt påminner om mig, påminner mig om mitt liv eller liknande. Men jag förstår henne, eller försöker i alla fall förstå.

Det enda negativa som kom ur den här läsningen var alltså att Minous känslor smittade av sig lite på mig. Jag hamnade nästan i någon ångestbubbla igår, där jag liksom inte riktigt orkade se vissa positiva saker med det mesta just då, liksom Minou kan vara bra på detta. Det tog som tur var inte jättelång tid innan jag trillade ur min onda känslospiral. Jag förundras härmed ändå över Jägerfelds författande, i och med att den här ändå kröp ganska nära in på skinnet.

Boken är ganska mörk, känslosam, känslosvallande, men också rolig. Den är dessutom bara ett snäpp bakom Jägerfeld-favoriten Här ligger jag och blöder. Hål i huvudet är jättebra, läsvärd och också tänkvärd. Jag kan inte låta bli att gilla Minou för att hon är den hon är och någonstans vägrar ursäkta det helt – i alla fall för andra (fast än det irriterar mig ganska mycket också).

Bokmärkts Tema Torsdag #15

Hundöra skriver denna torsdag: ”Sommaren är som gott som här och snart är det semester och sommarläsning. Jag har redan börjat planera vad jag ska läsa och i veckans TemaTorsdag tänkte jag dela med mig fyra av dessa.”

tema-torsdag-2[1]Och jag har naturligtvis också börjar spekulera lite på vad som kan komma att läsas i sommar, eller vad för bokrelaterat jag kommer att göra i sommar, och kommer därför inte med fyra titlar, utan fyra sommarteman:

Jag kommer att läsa litteraturkursen Harry Potter och hans världar och därför kommer jag såklart att läsa kurslitteraturen och säkert bläddra lite extra i mina Harry Potter-böcker hemma i hyllan också. Den här sommaren kommer härmed att bli lite av en Harry Potter-sommar.

Jag tänker också att det kommer lånas en hel del böcker från biblioteket i sommar, och att det med detta kommer få bli en bibliotekssommar som jag delvis hoppas utmynnar i en serie-sommar (de tecknade that is).

Sist men inte minst tänkte jag att det kanske är dags att börja bli podd-lyssnare för min del i sommar. Vad jag har förstått finns det en hel del intressanta podcasts att börja följa. Så varför inte i sommar? Jag har ju trots allt en ganska ny och smart mobil, hörlurar och är med detta sagt ganska utrustad för det. Så podd-sommar? Why not give it a try!

Jag har sett att många har planerat sommarläsningen i detalj, men det tänker inte jag göra, då det finns en risk att jag blir besviken om jag planerar för mycket. Men det här är ändå fyra utgångspunkter jag har och hoppas kunna ha lite som peppande småmål med sommaren och dess läsning. Jag kommer ju trots allt sommarjobba hela sommaren och läsa den nämnda litteraturkursen, så all tid i världen har jag ju inte.

Ronja Rövardotter

ronja_rovardotter-lindgren_astrid-19189285-frnt[1]Igår kväll påbörjade jag Ronja Rövardotter. Detta är en av mina födelsedagspresenter som jag löste in med hjälp av ett presentkort. Astrid Lindgrens böcker har jag främst bekantat mig med genom filmerna som barn, men det kändes riktigt mysigt att sätta sig och läsa en av de berättelserna som jag vet att jag kollade på ganska ofta när jag var liten (och på kortis ibland idag).

Berättelsen är ju mysig, även fast det finns en del småkusliga inslag också. Jag gillar kanske bäst hela konceptet med kontakten med djur och natur, där jag riktigt myser av alla känslor och bilder jag får (delvis tack vare filmen) när skogen beskrivs, stenarna, grottorna och stora ståtliga Mattisborgen. Början i sig är ju nästan oslagbar där Lovis sjunger sig genom värkarna samtidigt blixtarna dånar i vinternatten. Det är också natten som Ronja föds som Mattisborgen klyvs av blixten mitt itu, så att helvetesgapet skapas…

Jag gillar skarpt allt hitte-på, där realismen blandas med fantastiska inslag. Det gör mycket för berättelsen kan jag tycka och ger den där extra spänningen till historien också. Rumpnissarna, är en favorit sedan jag var barn, och visst tyckte jag att vildvittrorna var otäcka som få. Nu visste jag ju visserligen hur allting skulle gå, vilket ju tar bort en viss udd av berättelsen, men jag är ändå glad när jag inser att filmen och boken är samma historia. Det är inget som saknas…

Karaktärerna tilltalar mig, miljön, den straka kvinnan i både Ronja och hennes mor. Jag tycker också att Ronjas längtan tillbaka till sommaren, våren, hösten, den där stränga vintern blir så tydlig, eftersom hon ju just upptäckt världen utanför Mattisborgen och med det just insett att hon förundras och inte kan sluta älska eller sakna den så skarpt efter dess.

Ronja och Birk, blir dessutom lite av en Romeo och Julia-saga, utan ett olyckligt slut… Känslan kommer delvis ur det faktum att Ronjas och Birks familjer är rövarfiender, vilka inte skulle samtycka till att deras barn träffas…

Systra mii… Ja, inte är det för intet jag kallar mina systrar vad Birk kallar Ronja. Det klingar dessutom så fint.