Nattens cirkus

nattens_cirkus-morgenstern_erin-21219642-frntl[1]Äntligen är den här boken utläst (ja, det kommer låta såhär ett tag när jag har mycket med uppsatsen)! Och det där ”äntligen” syftar inte till att jag har haft svårt att tycka om boken på något sätt, att den varit dålig eller seg… Nej, nej, nej! Det är bara det att jag knappt haft tiden för att läsa den. Och vore det inte för den här boken, hade jag nog knappast fått lusten och knuffen att läsa det jag läste förra månaden då jag påbörjade den här och ändå lyckades trotsa lite trötta kvällar med bokläsning istället för dvala. Tack ändå, Morgenstern, för den saken till att börja med! Och jag vill också tacka Nelly, för att detta blev bloggbokcirkelns första bok (som jag i princip läst ut i sista minuten)!

På framsidan av min pocket återfinns en sekvens från Borås tidning om boken: ”Morgenstern låter realismens bojor lösas upp och kastar verkligheten överbord och jag njuter av varje sekund.”

Själv håller jag med om att magin i boken framkallar något inom mig, verkligen tilltalar mig. Men för mig känns det inte som om verkligheten kastas överbord, för mig känns det mer som att boken inbjuder mig att lockas in i en ståndpunkt där allt det här magiska, fantastiska och förtrollande, helt enkelt är en del av verkligheten, om än dold för många. Och det nervkittlar mig och jag skulle inte vilja vara utan detta perspektiv.

Sedan sitter jag genom boken och tänker att jag skulle velar besöka denna mystiska och originella cirkus, som bara dyker upp en dag och endast håller öppet nattetid… Där allt går i svart och vitt, och där allting i minsta detalj är utvalt för att förstumma, förtäta känslan av mystik och för att få till den där drömlika känslan som magin ändå verkar innebära. Jag hade så ohyggligt gärna velat vara en besökare (men observera: besökare).

Det är så mycket i boken jag skulle vilja titta på, känna på, känna lukten och stämningen av. Jag hade velat se den där extraordinära klockan på cirkusen till exempel… Jag hade velat se allas storslagna klänningar och fått känna lukten av allt det söta och goda på cirkusområdet. Men det är inte bara det här, det är det mesta, nästan allt jag hade velat uppleva…

Spontana reaktioner är att det inte gjorde mig något att det hoppade i tid, jag älskar språket som framkallar en sådan stämning och jag tycker ändå att Morgenstern lyckas plantera ut vissa frön jag kan odla upp själv och som jag vet vad det kommer att bli, medan andra frön blir fullkomliga överraskningar. Jag älskar också hennes sekvenser med du-tilltalet…

Jag skulle vilja träffa bokens Celia, Marco, Bailey och tvillingarna Murray. Jag skulle vilja besöka de oändligt många tälten…

Så summan blir: I loved it! Jag uppskattade i princip varje sida, varje ord, varje händelse…

Med denna utläsning har jag också klarat av en av mina boktolva författare och har i dagsläget prickat av tre stycken på den listan. Jag tycker även att denna bok passar in på ”Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter” i punktutmaningen (som jag vet kallas kaosutmaningen av majoriteten bokbloggare).

Annonser

11 reaktioner på ”Nattens cirkus

    • Elina skriver:

      Jag kunde verkligen inte motstå den! (: Det är en av mina favoriter i år…

      Ja, visst önskar man att den fanns och att man kunde gå dit som besökare?! (: Det hade varit värt en livstids väntan… Tänk att få förföras av cirkusen! (; (:

  1. Carro skriver:

    Längtar också tills jag får börja läsa den här. Just nu är det en del böcker som går före och ja, den där uppsatsen såklart också,…

  2. Sofia i Bokmilaskogen skriver:

    Jag läser Nattens cirkus just nu och älskar också! Tror inte att jag hade orkat med så många andra böcker än just den nu med examen, VFU och sluttentor bakom knuten, men jag ser alltid till att snika åt mig en liten stund med cirkusen. 🙂

    • Elina skriver:

      Gud, Sofia – jag kände samma nu i D-uppsatstid och med examen på intåg! (: Perfekta boken i denna tid! Fantastisk, är den! 😀

  3. Eli skriver:

    Visst är den underbar! Jag tycker inte heller att verkligheten helt kastas överbord.. Den finns ju som en gnutta där ändå, precis som du säger. Och egentligen är det ju den gnuttan som gör det så fantastiskt, för det känns ändå som att cirkusen KAN existera någonstans… 😉

    • Elina skriver:

      Jaaa! ❤ Eller hur! ;D Jag kommer liksom i hemlighet hoppas på att cirkusen ska komma till ett fält nära mig… (: Så mycket känner jag för boken!

      Jag älskar för övrigt språket! Det passar mystiken i boken så bra. Och tidsandan. (:

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s