Förra sommaren pratade jag om att jag skulle försöka läsa ut de Harry Potter-böcker jag inte själv läst ännu – bok 1-3 (i och med att jag läst från och med fjärde boken på egen hand). Och i och med att jag läste första boken förra sommaren valde jag nu i lördags att påbörja Harry Potter och Hemligheternas kammare för att igår läsa ut den och påbörja Harry Potter och Fången från Azkaban, som lästes ut nu på morgonen. Med detta sagt har jag verkligen tagit tag i Harry Potter-böckerna, och detta blir mycket tack vare min sommarkurs verkligen en Harry Potter-sommar för min del. Jag har nu läst ikapp så att jag rent tekniskt har läst alla Harry Potter-böckerna en gång vid någon tidpunkt, även om jag kommer välja att läsa om, eller som jag vill kalla det, återläsa resterande böcker.
Jag älskar böckerna som fortfarande är sådär mysspännande. Harry Potter är fortfarande ung, äventyren är sådär lagom otäcka och jag tycker ändå att J. K. Rowling fångar barnen i Harry, Ron och Hermione, där också de vuxna dragen av skärpthet speglas framför allt i Harry och Hermoine. Det mörka börjar även komma närmare, vilket jag känner till stor del tack vare dementorerna i Harry Potter och Fången från Azkaban… Jag reflekterar såklart över de skillnader och likheter som kan observeras i filmerna i förhållande till böckerna (även om jag måste se om filmerna med böckerna i färskt minne) där jag ändå tycker mig ana en del actiontillägg i filmatiseringen av Harry Potters andra och tredje år på Hogwarts. Det här är inget som direkt stör mig, utan jag ser kvalitéer med både filmerna och böckerna som jag älskar delvis för att jag har så många fina minnen till dem (de här tre första Harry Potter-böckerna nu blir tre fina sommarläsminnen till exempel).
Jag börjar komma in i den där stämningen igen, där jag hamnade första gången jag läste Harry Potter och närmare bestämt den nästkommande Harry Potter-boken på min lista: Harry Potter och den Flammande bägaren. Jag drabbades av en stor lust att bli kallad till Hogwarts, för det måste bara blivit någon miss för ett x antal år sedan. Right?
I övrigt vill jag inte säga för mycket om böckerna just nu. Jag sitter då jag har lite tid över och läser röster om hur man kan tolka Harry Potter kritiskt, vilket ändå är väldigt intressant. Det är intressant att få mer än sitt eget perspektiv på saker och ting, särskilt när de kritiska rösterna faktiskt får en att tänka lite extra på hur vissa kan tolka Harry Potter, vars vanligaste genretillhörighet verkar klassas som fantasy och barn- och ungdomslitteratur (och även där finns det många sätt att se på det hela)…