Varför vara lycklig när du kan vara normal?

varfor-vara-lycklig-nar-du-kan-vara-normal[1]Det här är månadens bokcirkelbok. Jag har inte deltagit på första bokcirkelträffen som biblioteket håller i i och med att den boken kom på villovägar i samband med flytt… Men nu är jag alltså beredd att delta på den andra bokcirkelträffen då den kretsar kring Jeanette Wintersons Varför vara lycklig om du kan vara normal? som lästes ut sent igår kväll.

Och det är min första Winterson. Jag har bekantat mig med henne lite i samband med att den här boken var på tapeten i och med den svenska översättningen bland annat, då Winterson gästade Babel. Redan då väcktes en lust att läsa den här någon gång, men sedan vet vi ju alla att det kommer så himla mycket emellan saker och ting – både läsningen, bokköpen och boklånen, för att inte tala om boksuget som kan skifta lika markant som ens humör.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? blev för mig en mycket omtumlande läsning. Jag gillade väl på ett sätt inte språket särskilt mycket från början och störde mig på emellanåt på sättet Winterson hoppar i tid, men jag accepterar hennes förklaring i boken till varför. För jag förstår att den här boken måste varit tung och svår för henne att skriva, då detta är hennes perspektiv av vad, hennes berättelse om vad, som hänt henne från dess att hon som sex veckor gammal, adopterades bort. Detta kategoriserar boken som självbiografi, en läsvärd, en tung och samtidigt knaggligt vacker sådan.

Jeanette Winterson har haft ett tufft liv. Hon har vuxit upp med adoptivföräldrar som gjort vad de kunnat, men samtidigt har Mrs. Winterson, på grund av den hon blivit, varit och på grund av sin tro, påverkat Wintersons självkänsla och relation till kärlek och relationer oerhört. Jeanette Winterson har vuxit upp med en moder som trott att de levt i den yttersta tiden, att domedagen är nära och att de måste leva rättroget. Jeanette Winterson har samtidigt vuxit upp med en mor som inte kunnat förmå att älska, eller i alla fall visa det och det har också satt sina spår… Wintersons pratar mycket om att man inte vet vad man får om man adopterar, men jag måste säga att jag tänker att man varken väljer sina föräldrar, sina barn, oavsett omständigheter av adoption eller ej.

Som tur är hittade Jeanette Winterson ett sätt att överleva de perioder som varit särskilt svåra. Hon hittar tack vare biblioteket i stan böckerna, upptäcker att de är som flaskposter av fragment för henne och andra att läsa. Hon upptäcker ordens makt, läkande effekt och poesins kraft att komma så nära vissa obeskrivliga känslor eller känslolägen… Det är böckerna och orden som får henne att vilja lära mer, läsa mer och eventuellt skriva en egen flaskpost en dag…

Det är böckerna och orden som återkommer som tröst för Jeanette Winterson när det är svårt. Mrs. Winterson har tron, Mr. Winterson verkar mena att det är tron som tröstar även honom, även om jag tycker mig ana att det snarare handlar om Mrs. Winterson och faktiskt också Jeanette för hans del… Han är också stolt arbetare. Men för Jeanette Winterson blir det också en tröst att vara sann mot sig själv, vilket hon bland annat också är den dagen hon inser att hon är homosexuell. Hon gillar kvinnor. Det är dem hon kan förälska sig i och älska, inte män. Det här är ett hårt slag för Mrs. Winterson som bland annat svarar detta ”beteende” med bokens titel – Varför vara lycklig när du kan vara normal? Jeanette Winterson är så stark, så otroligt stark, när hon står upp för den hon är, särskilt med tanke hennes bakgrund! Jag önskar att fler kunde välja lycka istället för normalitet…

Jag slås av att Jeanette Winterson verkar leva efter samma motto som mig, i alla fall på ett sätt och i alla fall ibland, då det känns som om hon inte vill behöva ångra det livet hon fick och den vägen hon fått vandra och också delvis valt att vandra. Jag själv lever efter mottot att inte behöva ångra vad jag gjort eller den jag är, av den enkla anledningen att jag inte hade varit den jag är fram till denna dag utan mitt förflutna. Jag hoppas också att fler skulle kunna leva efter det här mottot och hela tiden blicka framåt. Det förflutna finns där, försvinner aldrig och man kan inte ändra det förflutna. Men man kan leva med det förflutna genom att acceptera, leva i nuet och blicka framåt!

Och även om det här kan ha blivit en svamlig recension av Jeanette Wintersons självbiografi, så hoppas jag att man i alla fall förstår att jag påverkats av den. Jag har känt tårarna bränna då det öde som berättats berört. Jag tycker boken är läsvärd, även fast jag själv störde mig aningen på språket. Språket är så mäktigt dock, det bevisar Winterson om och om igen. Och vad gör väl en del tankar om språket, när det ändå uppenbart levererar, berör och framkallar så mycket känslor och reaktioner!

Vi får se vad bokcirkeln adderar till min egna läsupplevelse! Jag är spänd på nästa veckas onsdagsträff.

2 thoughts on “Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s