TATUH: Döden

Nu har det skett. Sista delen i Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” är utläst. Jag läste ut den i torsdagskväll och jag bara känner en lite vemodig saknad någonstans. Det kan bli så att jag klickar hem tv-serien inom en snar framtid för att stilla känslan av saknad en del…

ffe78a2bdd50309f0e6d886948589e16[1]Tredje och sista delen, 3. Döden, i ”Torka aldrig tårar utan handskar” är tung. Sorgen och saknaden är så stor, det är så hemskt att döden blir så påtaglig att den liksom blir en helt naturlig del av vardagen. Det är så hemskt sorgligt att ungas död under en tid blir lika alldagligt som att gå till affären och handla ungefär… I alla fall i vissa kretsar. Det blir därför också som Paul uttrycker det vanligare att gå på begravning än bröllop och hans föräldrar har upplevt det omvända i hans ålder: de har varit på fler bröllop än begravningar.

Benjamins liv kantas dessutom av så mycket död, att det blir så självklart att de allesamman ska gå döden till mötes inom kort. Det blir också så tydligt att det av den här anledningen blir ännu en omställning att acceptera att alla kanske inte ska dö, att viss av den kommer att överleva, kommer få chansen att få leva normallånga liv. Och jag kan tänka mig att det blir ytterst svårt att acceptera att man med denna chans, även får möjligheten att sörja längre, att sakna mer, att känna att det är så många man har älskat som fattas.

Jag uppskattar inblicken i Lars-Åkes bakgrund. Jag slås samtidigt av hur kraftfullt det är att få en hel del flashbacks från tidigare böcker i serien, från gemenskapen de hade, hur lyckan och kärleken sakta förvandlades till en kamp på många sätt. Jag tycker det är effektfullt att få påminnas om vad som har hänt fram tills denna bok, fram tills mångas slutskede. Det är så fruktansvärt påtagliga känslor som når mig, fast jag inte på långa vägar kan sätta mig in i situationen. Och den når mig extra tydligt när människor i Rasmus och Benjamins närhet (exempelvis) låtsas förstå, men så uppenbart är styrda av rädslan. Ett exempel är Rasmsus moster:

””Ja, jag dukade med engångsgrejer idag, hoppas ni ursäktar, tänkte att det blir enklare så. Så härligt att så slarva lite” säger hon och försöker skratta, sitt lyckliga, frigjorda Stockholmsskratt.
Ingen skrattar med henne (…).
Rasmus och Benjamin stirrar på den absurda dukningen med papperstallrikar, plastbestick och sådana där vinglas i plast man sätter ihop med en fot.” (sid. 75)

Situationen kommenteras dock av mosterns särbo:

””Du kan inte mena allvar!” säger han.
Mostern låtsas inte förstå.
”Vadå? Vad menar du?”
”Vi kan ju för fan inte äta på papperstallrikar när det finns riktigt porslin i skåpet.”
(…)
”Ja men jag tänkte, jag orkar inte diska!”
”Jag kan diska.”” (sid. 76)

Svarta sopsäckar återkommer – både när Ramsus moster städar bort det sedan använda porslinet… Hon behandlar någonstans porslinet som Ramsus har använt, på samma sätt som man lindar in om de döda kropparna efter de som sjukdomen tog, i samma slags svarta sopsäckar … Det är så tungt att läsa och på något sätt ser jag det symboliskt. Som att de svarta sopsäckarnas uppgift är att dölja… och säckarna bär dödens färg.

Det är mycket jag skulle vilja prata mer om: den vita älgen (som jag redan pratat om angående första boken), Lars-Åkes bakgrund, Paul, Benjamin, Holger, hur fan Sara och Harald kan göra som de gör mot Benjamin (och samtidigt Rasmus) – kan de inte bara kalla Benjamin för Rasmus vän?

Den här boken berör, väcker tårar, innehåller så vackra meningar.

Jag kommer kanske alltid att komma ihåg vissa av dem tack vare den här starka, viktiga serien:

Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig

Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen.

De som älskade mest. Det var dem som frosten tog.

Annonser

3 thoughts on “TATUH: Döden

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s