Två lättlästa

De senaste dagarna har jag läst ut två stycken lättlästa böcker från LL-förlaget:

1247[1]Olyckan av Johan Werkmäster.

VAD: Samma tid, olika perspektiv på vad som rör en motorcykelolycka eller åtminstone en förlorad motorcykel…
CITAT: ”- Jag är ledsen, säger den kvinnliga polisen. Er son Daniel är död.” (sid. 5).
OMDÖME: En lättillgänglig, kort berättelse man verkligen kan diskutera. En bok för i princip alla.

Boken är klassad som nivå 1 – lättast.

hon-ville-ju[1]Hon ville ju av Pernilla Gesén.

VAD: En bok som tar upp ämnet våldtäkt (och lite annat) på ett sätt som känns och väcker tankar.
CITAT: ”- Hon har inte ens märkt nåt. Hon sover, vad är grejen? frågar han.” (sid. 57).
OMDÖME: En bok att bli upprörd av på fler ställen, men samtidigt är det nyttigt och den här boken skulle också kunna leda till diskussioner som verkligen behövs.

Boken är klassad som nivå 2 – lättare.

Jag gillar att LL-förlaget satsar på böcker som går att diskutera och därmed kan användas exempelvis i skolan med fördel. Det är verkligen jätteviktigt att alla möjliga typer av diskussionsämnen ska kunna göras tillgängligt för alla att ta del av, och jag tycker att förlaget lyckas med det här. Med hjälp av sådana här typer av böcker kan man skapa diskussioner i alla möjliga grupper och även om de här böckerna kanske är böcker mer för unga vuxna, så är självklart inte heller det hugget i sten.

Den första boken passar en större publik, även att den på ett sätt tar upp det tunga ämnet döden. Geséns bok är lite tyngre och är på flera sätt jobbig, kanske för att man är känslig för typen av språkbruk som exempelvis Teija och Barzan i boken ibland använder. Men det finns också mycket att hämta ur boken, där man kan prata om vänskap, alkohol, känslor och det här med invandrarbakgrund. Samtidigt kan man förutom våldtäkt, även prata om alkoholism, och också genus och synsätt av olika slag.

Annonser

3 thoughts on “Två lättlästa

  1. Mia Hansén skriver:

    Läste också Hon ville ju, och som diskussionsbok på gymnasiet tror jag den kan vara väldigt bra. Annars hade jag svårt för den, det var något klyshigt över den, lättläst måste ändå kunna vara lite nyskapande. Men det fanns delar jag gillade, som exempelvis Teija! 🙂

    • Elina skriver:

      Ja, men precis. Jag är upprörd över en hel del i den här boken men tänker att det kanske är meningen?! I övrigt är ju Teija väldigt stark och vågar vara den hon är och vågar säga högt vad hon tror på (och hon bär det namn jag vill ge en eventuell dotter i framtiden)…

      Jag ser boken mestadels som en diskussionsbok faktiskt. Jag tror det är en bok man behöver bolla!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s