Nyckeln

nyckeln[1]Jag läste alltså ut Nyckeln redan för några dagar sedan, men behövde smälta den sista boken i några dagar för att lyckas skriva detta inlägg. På ett sätt är jag glad att jag inte haft tid att direkt bara sträckläsa boken. Jag ville absorbera och njuta av sista boken i triologin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren på allvar, och det fick jag lov att göra. Jag har suckat förnöjt de morgnar jag har hunnit med att läsa några kapitel till frukosten, eller de stunder när jag har fått tid till ett varmt skönt bad i sällskap av Engelsfors-gänget… Men nu är det hela över, och det är lite tomt.

På flera sätt var boken bättre än vad jag hade vågat hoppas på, men sedan går man ju också in med så mycket förväntningar när man ska läsa en sådan här bok. Det här är nämligen den enda boken jag har förhandsbeställt… på mycket, mycket länge. Bara det säger mycket om mina förväntningar på boken. Jag är så glad att jag blev överraskad på flera ställen, för det säger någonstans att författarduon är stark och att Strandberg och Bergmark Elfgren kan det de gör och dessutom har lyckats omvandla tankar, till ord som blir levande och förundrande för läsaren (ja, detta är min tolkning). Jag känner mig liksom lagom mätt och nöjd efter att ha läst den här tegelstenen på lite över 800 sidor (ibland gör dessa sidantal mig riktigt rädd eller trött, men inte den här gången).

Jag kände igen Minoo, Linnéa, Anna-Karin och Vanessa. Återseendet var kärt och jag har suttit och våndats för vad som komma skall för dessa karaktärer. Jag har bävat för Engelsfors öde. Jag har också kommit fram till (i och med att jag läste Koontz Psykopaten samtidigt) att Nyckeln har lagom långa (märk: korta!) kapitel som får mig att läsa vidare, vidare, vidare av bara farten de få stunderna man har fått den där lilla tiden över för läsning. Det är lättare för mig att finna tiden att läsa då, när kapitlen är så här tillåtande lagom långa – hellre kortare än längre, alltså.

Och anledningen till att jag vägrar säga för mycket är för att slippa spoila något för någon. Men finns det ett forum att säga för mycket – tipsa mig gärna!

Jag älskar Nyckeln på så många sätt, men måste ändå säga att Cirkeln och Eld gjorde mig snäppet mer älskande. Men observera: bara snäppet!

Annonser

One thought on “Nyckeln

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s