Duo à Novellix

Igår konsumerade jag en duo noveller när jag passade på att ta ett välförtjänt skumbad. Jag läste priset jag fick i Novellix-kalendern på Instagram: Linda Olssons De blå skorna, och en av de senaste: Gun-Britt Sundströms Början.

deblÃ¥skorna[1]De blå skorna har jag faktiskt inte ens hört talas om. Däremot har jag hört talas om Linda Olsson, i och med att en av mina bästa kompisar tycker mycket om en av hennes romaner. Novellen är riktigt snygg med mönstret där bland annat Eiffeltornet figurerar, jag frestades av handlingen och lockades av titeln. Och jag blev inte besviken, även om jag trots denna positiva upplevelse kanske aldrig kommer komma mig för att läsa Olssons romaner (för att vara ärlig mot mig själv). Jag fångades upp redan i början:

”Och jag var ensam. Jag bar visserligen på pappa. Även om det var omöjligt att begripa, var det ju faktiskt så. Det som fanns kvar av min pappa…” (sid. 3).

Flera tankar som kittlar eller irriterar huvudkaraktären, väcker också kittlande tankar hos mig. Och tankarna föds bland annat ur miljön där Paris står i centrum, med allt vad det innebär för historien. Och fastän jag också hann känna på mig hur novellen skulle kunna sluta, så lämnade den halva bekräftelsen jag fick inga negativa reaktioner hos mig, what so ever.

c0d1b58ae5c46a8c03cb7dd19a1b7b5d[1]Början lämnar mig istället med mycket känslor, trots att det bara är en novell på 18 sidor och trots att denna novell egentligen på ett sätt är ”snabbspolande”. Och jag tycker att novellen fyller en funktion och Början ska kännas, ska väcka tankar, känslor… Jag tänker också att novellen kan komma att leda fram till ett bättre förhållningssätt vad gäller det, eller egentligen den/dem, som är ”annorlunda”. Jag berörs oerhört och jag blir både ledsen, sorgsen, arg och nästintill stridslysten. Har inte alla rätt att vara den de är?

”Det var på daghemmet hon för första gången fick hörde det där uttrycket ”inte som andra”. Det var en dagisfröken som sa det…” (sid. 5).

Den här novellen är viktig! Den är säkerligen också en igenkänningsnovell för flertalet personer på olika sätt, och jag hoppas att den kan få vissa att tänka på vad de har sagt, gjort, eller kanske snarare inte gjort i vissa sammanhang! Början handlar kort och gott om en mammas ensamma kamp för sin son, han som andra tycker är ”annorlunda”… Så den måste få kännas, den måste få tankar att snurra och den måste få vara slagkraftig i det lilla!

Annonser

One thought on “Duo à Novellix

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s