Vi är inte sådana som i slutet får varandra

atn1024_vi-ar-inte-sadana[1]Katarina Sandbergs debutroman Vi är inte sådana som i slutet får varandra är helt klart en ny förälskelse! Den är språkligt stark och jag kan inte riktigt greppa att en så ung tjej kan skriva en sådan här bra bok. Jag älskar språket, storyn och varje val av stycke i romanen känns på något sätt avvägd. Jag berörs, håller med, blir rädd, hoppas att vissa saker är fel och att vissa saker är rätt och jag känner mig emellanåt skör och hjärtkrossad, när jag lever mig in i berättelsen – eller – berättelsen omsluter mig.

Jag tycker om Cassiopeja som är huvudpersonen, som är resultatet av en förtrollad natt i Paris och som är student. Hon har precis flyttat från småstaden till Stockholm. Hon läser juridik och känner sig både som en i gänget och ändå inte bland sina kurskamrater. Hon pluggar mindre än vad hon kanske borde. Det finns mycket hon skulle vilja våga säga rakt ut, men det gör hon inte… Hon är kritisk till kärlek och tvåsamhet och hatar klyschor… Och så faller hon för Casper.

Den här romanen innehåller många igenkänningsfaktorer: jag tror flera kan känna igen sig i att lämna en mindre ort för en större, att studera, att känna sig som en i gänget, men samtidigt inte, att inte alltid säga det man vill eller tänker för att hålla stämningen, att känna sig allergisk mot klyschor, mot kärlek och tvåsamhet (samtidigt som man kanske hoppas någonstans ändå att de ska ha rätt)… Och alla har nog fallit för någon – med alla risker som kommer med det: att såras, att känna sig extra ensam och skör. För med varje förälskelse kommer risken för obesvarad kärlek och hjärtekross!

Språkligt älskar jag hur Sandberg leker med klyschor. Hon gör det på ett lekfullt och ärligt sätt. Och hon får in det här med att känslorna styr oss, utan att vi kan påverka det ibland. Det är också känslorna som kan göra att en klyscha kan kännas sann eller full av bullshit. Och såklart de där molande tankarna! Och boken är sådär underbart poetisk. Den tilltalar mig på så många sätt! Till exempel bara genom att inte vara så förutsägbar eller puttinuttig, utan verklig!

Jag gillar inslagen med breven till Christer Fuglesang. De är fina, och hade jag fått och läst de där breven som Fuglesang hade jag sparat dem. Jag gillar också slutet som är lite tvetydigt. Jag älskar slut där jag inte får allt helt serverat. Men jag tror att jag har bestämt mig för vilken riktning det hela tar… Bland annat tack vare ett ”du” där mot slutet och bland annat tack vare en sak som en viss Agnes sagt till Cassiopeja.

Och jag kan inte ens välja ett stycke att citera. För jag skulle vilja klistra in hela jävla boken… I princip.

Det roliga är ju även att den här andra utläsningen 2014 även är inspirerad av Håkan Hellströms låttexter – och också i titeln! Jag är dock ganska säker på att nästkommande böcker jag vet att jag nog kommer läsa inte är Hellström-inspirerade på något sätt.

Annonser

8 thoughts on “Vi är inte sådana som i slutet får varandra

  1. Carro skriver:

    Vad kul att du gillade den! Jag formligen älskar den 🙂 Jag har läst ganska många negativa recensioner om den, eller i alla fall inte jättefrälsta recensioner, så kul med en som hyllar lite för det tycker jag att den förtjänat 🙂

    • Elina skriver:

      Jag tror att slutet är delvis avgörande för många. Men jag gillar ju lite öppna/tvetydiga slut. (: Jag har ju dragit mig lite för att läsa på grund av vissa mer negativa recensioner. Men jag är grymt imponerad av, och förälskad i, den här!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s