Bokreatrio

Idag fick jag äntligen hem mina tre förhandsbeställda böcker med posten. Jag har inte reat hem några flera än de på bild. Planen är att eeeventuellt rea hem när böckernas reapris i så fall rabatteras. Detta delvis på grund av att jag har en del olästa böcker i mina hyllor och helt ärligt för att jag inser att det är ett ”so many books so little time”-dilemma här hemma.

Och ärligt talat: jag har ett bibliotek som garanterat innehåller några av de där böckerna jag sååå gärna vill ha eller är nyfiken på. Den innehåller säkert redan mina förjandsbeställda tre, eller i alla fall två av dem!

Jag är mest nyfiken på de två översta av de nykomna tre. Den nya människan på grund av bland annat Anna på Bokstävlarna och den översta på grund av Khemiris tidigare (och hos mig) älskade verk!

Tematrio: klassiska kvinnor

Lyran skriver den här veckan angående sin tematrio på temat ”Klassiska kvinnor”:

”Berätta om tre bra klassiker skrivna av kvinnor, välj själv hur du definierar ”klassiker”!”

För det första tycker jag inte att det var speciellt svårt att hitta tre klassiska kvinnor jag tycker mycket om. Sedan är genren ”klassiker” svår att definiera på flera sätt, även om det mest handlar om att det är svårt att med säkerhet klassa en så kallad modern klassiker som en fulländad klassiker eller ej… Och jag har i alla fall valt att se till både modernare och mer inarbetade klassiker och kvinnorna bakom verken!

1. Den första ”klassiska kvinnan” blir utan tvekan Marguerite Duras och ett boktips i sammanhanget blir förra årets mest älskade klassikerläsning: Älskaren.

2. Den andra ”klassiska kvinnan” blir således Astrid Lindgren och alla hennes böcker. Det finns något att förundras över i alla hennes verk (vad jag har läst hittills i alla fall).

3. Tredje och sista ”klassiska kvinnan” blir med all rätt Charlotte Brontë och hennes Jane Eyre. Jag har läst den på originalspråk och kunde inget annat än älska den! Jag gillade den även på svenska, men kan inte låta bli att förälska mig i den förtrollning även äldre engelska ger (till skillnad från äldre svenska i min värld). Så jag skulle nog rekommendera att läsa henne på engelska om man har möjligheten att läsa hennes verk på originalspråket och om inte annat på svenska!

Breaking Dawn, Part 2

Jag såg igår Breaking Dawn, Part 2. Jag hade någonstans ändå höga förväntningar inför den sista delen i Meyers serie som ju sammanlagt blev fem filmer. Och jag är mestadels besviken…

Förra filmen tyckte jag var bra, men som jag skrev då så är boken ju bättre. Och efter att ha sett den här avslutande delen i filmserien kan jag väl känna att filmen är okej (i alla fall), men inte mer och jag tycker att boken är mycket bättre. Jag kommer inte exakt ihåg hur Meyer skrev angående slagfältet… Men det tedde sig mer okej än vad jag hade kunnat tänka mig ändå i filmformatet. Men med det mesta är egentligen ”nja” och ”okej”.

Om förra filmatiserade delen av den sista boken skrev jag bland annat att: ”jag upplever en del komiska inslag i filmen, som är ganska befriande och som jag inte anar i böckerna. Det skulle kanske kunna störa mig. Men det gör det inte.” Och nu tycker jag att de här komiska inslagen stör mig jättemycket. Det är för ansträngt och jag ”känner inte” humorn som jag antar att man medvetet försökt komma åt i den här avslutande filmen. Jag tycker nog faktiskt att det känns som om man anstränger sig så mycket att det faller lite i filmens möte med mig som tittare ibland, och att man emellanåt inte ansträngt sig alls särskilt mycket ömsom.

Jag inser dessutom att Bella såklart har förändrats som vampyr. Men jag tycker att hon är lite väl långt ifrån den där karaktären jag älskade i föregående filmer, och jag tycker detsamma gäller Edward och Jacob också på något sätt. Jag har svårt att sätta fingret på vad exakt det är, men det känns lite som att samtliga huvudpersoner har börjat komma från sina karaktärer lite grann och så pass att jag nog tycker att jag kan ana det som tittare. Ja, visst var det ett tag sedan jag såg till exempel Breaking Dawn, Part 1, men inte så himla länge sedan jag såg Twilight eller New Moon… Jag kan sakna den där känslan som de filmerna gav mig i den här. Och kanske började det saknas redan lite i förra filmen, men nu… Nej. Det funkar inte för mig.

Saker som jag stör mig på är många ljudeffekter, hastighetseffekter (eller vad man nu ska kalla det) och även till viss del animationerna (ja, som jag ju faktiskt stört mig på smått sedan vargarna kom in i bilden)… Obalansen som kommer fram lite då och då, både i karaktärsbeskrivningarna och i det här med den forcerade humorn… Jag köper det inte längre. Slutet med inslaget av boken och hur den slutar (hur det går över i bild till sista bokens sista sida), det är både snyggt (på ett sätt) men gör också att man som tittare kommer bort från känslan att den här berättelsen, trots alla fantastiska inslag, skulle kunna vara sann.

Jag är alltså mestadels besviken och tyckte filmen i alla fall är okej (trots en del ojämnheter). Och ändå så grät jag en liten skvätt mot slutet och det är väl för att jag om inte annat kunde relatera till historien jag ändå fängslades mycket av och fastnade för när det kommer till serien i bokform. Jag är glad att jag äger hela serien även i filmformat, men det är bokformatet som står mig allra varmast om hjärtat! ♥

Fem filmer…

… som är baserad på litterära verk hittad hem till mig i förmiddags. Närmare bestämt:

• Sense and Sensibility (1995)
• Extremely Loud & Incredibly Close (2011)
• Breaking Dawn, Part 2 (2012)
• The Hunger Games (2012)
• The Perks of Being a Wallflower (2012)

Jag har inte sett nummer ett eller tre hittills i listan, men de andra filmerna har jag redan sett och ville äga. Man kan bland annat läsa om vad jag tyckte om Extremely Loud & Incredibly Close på min blogg. Man kan även läsa vad jag tyckte och tänkte om Breaking Dawn, Part 1 på bloggen. Jag kan ju för övrigt meddela att jag ju i alla fall har läst böckerna som filmerna baseras på i två av de fem fallen (närmare bestämt Hunger Games och Twilight, men att jag i det första fallet inte har läst mer än första boken). Sense and Sensibility ska jag faktiskt se i filmvetenskapen. Jag passade även på att köpa tre filmer utöver de här, bland annat Kopps och Jalla! Jalla!.

Tematrio: HBTQ

Den här veckan skriver Lyran: ”Det bloggas och skrivs en hel del just nu om sexuell läggning/identitet. Bra att detta uppmärksammas. Temat för veckan är därför texter med HBTQ-teman. Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema!”

Mitt första självklara val faller på samma serie som så många andra har nämnt:

1. ”Torka aldrig tårar utan handskar” av Jonas Gardell, med de tre böckerna 1. Kärleken, 2. Sjukdomen och 3. Döden. De är riktigt vackra, vemodiga, sorgliga och så otroligt läsvärda. ”Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig”, är citatet som jag tagit med mig från serien allra hårdast och jag läser alltså in ett ”får” i sammanhanget som landar mellan ”som” och ”älskar”, med (i sådana fall) vissa modifikationer grammatiskt.

Sedan tänkte jag att jag nog inte läst så många fler böcker med tydligt HBTQ-tema (och det kanske jag heller inte har). Men jag vill hemskt gärna tipsa om två bra serier där det här med kärlek kommer så naturligt och är naturlig mellan (i båda fall) två kvinnor (eller tjejer):

2. ”Victoria Bergmans svaghet” av Jerker Eriksson Håkan Axlander Sundqvist, med de tre böckerna Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar. Det här är riktigt bra rys- till skräckkantad deckare där kärleken kommer så naturligt mellan två av kvinnorna i serien. Jag gillar att det inte blir en jättestor sak. Det finns där, men är som sagt naturligt…

3. Engelsforstriologin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, med de tre böckerna Cirkeln, Eld och Nyckeln. Här är också en serie som (visserligen i slutet) verkligen speglar kärleken mellan två tjejer på ett naturligt sätt. Kärleken görs också så komplicerad som den kan vara och inte sådär sockersöt som den kan vara i ungdomsromaner ibland. Och lik förbannat är den så vacker!

Ett hett tävlingstips

Vår Bokvärld firar att de haft 50 000 (!) besökare på sin blogg med en tävling där man har chans att vinna böcker för ett värde av 200 kronor. Jag säger först och främst herre jävlar till antalet besökare. Själv är jag glad att jag har några få och trogna besökare som återkommer till min lilla blogg.

Jag har sagt att jag önskar mig 4 x Sekwa om jag skulle vinna. Jag är oerhört sugen på Sekwa som förlag och deras författarurval. Frågan är: vad skulle ni andra välja?! Klicka här för att komma direkt till Vår Bokvärlds tävlingsinlägg.

Sportlovsstatus:

~ Jag läser mycket facklitteratur till filmvetenskapen
~ Jag fick änterligen hem två gudomligt snygga novellixer
~ Jag borde få ett bokpaket med, bland annat, nästa bokcirkelbok
~ Jag har förhandsbeställt tre böcker från årets bokrea
~ Jag har läst nååågra sidor i Hopkins Impulse
~ Jag försöker annars skapa lite ordning i lägenheten
~ Och så får jag besök av min minsta lillasyster idag som stannar tills imorgon!

Teater

I helgen var jag hos en kär vän på västkusten, eller ”bästkusten” som hon själv brukar kalla den. Vi passade bland annat på att se Faust och Faustin and out på stadsteatern och jag måste bara säga att den var riktigt bra, intressant och tolkningsbred. Jag förstår inte alla delar ännu, men känner mig ändå berörd, tycker att den var hemsk, jobbig, ibland lite rolig… Ja, det känns så uppfyllande och upplyftande att ha varit där, ryckts med, fascinerats, berörts och glömt bort tiden.

Teaterpjäsen är baserad på två klassiska verk – Goethes Faust (ett och två) och en modern kommentar till detta verk i form av en pjäs av Elfriede Jelinek – FaustIn and out. Så jag kan tänka mig att regissören Hilda Hedwig och dramaturgen Lucas Svensson, har haft en del att göra när de sammanfört dessa till en teaterpjäs.

Vad jag alltid reflekterar över när jag är på teater, är allt det här spontana som uppstår när vi som publik mer eller mindre ändå får en alldeles unik föreställning då det inte finns några omtag när det blir lite fel, och då skådespelarna verkligen går in i sina karaktärer på ett så befriande sätt. Jag älskar det! Det är som att vi i publiken inte existerar och det känns så otroligt fascinerande att tänka att det inte finns något som skiljer oss från skådespelarna mer än att vi vet vart vi har våra platser. Det är inget glas mellan oss, det finns inget som stänger ute eller inne alla ljud som kommer från skådespelarna eller från oss i publiken, och det händer så mycket med dessa förutsättningar. Bara av tanken.

Jag började även tänka på att vi i publiken får lite olika synvinklar rent fysiskt. Jag satt till exempel med min vän längst ut till vänster (ur publiksynpunkt), på andra raden. Jag såg såklart hela scenen, men från min blickpunkt någonstans ändå. Hade jag sett samma saker, sett allt från exakt samma perspektiv, om jag till exempel suttit längst till höger, längst bak eller i mitten? Jag vet faktiskt inte.

Jag tycker dock bestämt att jag bör gå på teater minst en gång per halvår. Det var alldeles för länge sedan sist och nu när jag både hittar till Jönköpings och Göteborgs största teatrar, så ska det väl gå att få ihop? Jag hoppas ju sannerligen det. Det är tur att man dessutom har nära och kära vänner, och åtminstone en på västkusten, som gillar teater lika mycket som en själv. Det blir en uns lättare att pallra sig till en teaterpjäs då, med så gott sällskap!

Just nu:

Bokcirkeltillägg

Efter bokcirkeln i onsdags kom vi in en hel del på vi- och de-perspektivet som är återkommande i Julie Otsukas Vi kom över havet. Många hade uppmärksammat att det är ett vi-perspektiv som tillhör en del av den grupp som innan benämnts som ”de” emot slutet. Det här hade jag reflekterat mycket lite över, men det är intressant och jag antar att Otsuka har valt det här ”perspektivbytet” av en anledning. Min hjärna spann igång på vad det är hon försöker säga med detta…

Det kollektiva, och närmare bestämt den kollektiva huvudpersonen, är dessutom inte samma kollektiv rakt igenom, utan omfattar ibland färre och ibland fler personer. Detta reflekterade jag heller inte så mycket över innan bokcirkeln, men det är intressant. Särskilt i kombination med vi- och de-perspektivet.

Vi kom över havet gör mig bara ännu mer nervkittlad efter bokcirkeln. Och jag var för övrigt inte den enda som inte hade en blekaste aning om att det som beskrivs är en del av USA:s historia…