Teater

I helgen var jag hos en kär vän på västkusten, eller ”bästkusten” som hon själv brukar kalla den. Vi passade bland annat på att se Faust och Faustin and out på stadsteatern och jag måste bara säga att den var riktigt bra, intressant och tolkningsbred. Jag förstår inte alla delar ännu, men känner mig ändå berörd, tycker att den var hemsk, jobbig, ibland lite rolig… Ja, det känns så uppfyllande och upplyftande att ha varit där, ryckts med, fascinerats, berörts och glömt bort tiden.

Ola KjelbyeTeaterpjäsen är baserad på två klassiska verk – Goethes Faust (ett och två) och en modern kommentar till detta verk i form av en pjäs av Elfriede Jelinek – FaustIn and out. Så jag kan tänka mig att regissören Hilda Hedwig och dramaturgen Lucas Svensson, har haft en del att göra när de sammanfört dessa till en teaterpjäs.

Vad jag alltid reflekterar över när jag är på teater, är allt det här spontana som uppstår när vi som publik mer eller mindre ändå får en alldeles unik föreställning då det inte finns några omtag när det blir lite fel, och då skådespelarna verkligen går in i sina karaktärer på ett så befriande sätt. Jag älskar det! Det är som att vi i publiken inte existerar och det känns så otroligt fascinerande att tänka att det inte finns något som skiljer oss från skådespelarna mer än att vi vet vart vi har våra platser. Det är inget glas mellan oss, det finns inget som stänger ute eller inne alla ljud som kommer från skådespelarna eller från oss i publiken, och det händer så mycket med dessa förutsättningar. Bara av tanken.

Jag började även tänka på att vi i publiken får lite olika synvinklar rent fysiskt. Jag satt till exempel med min vän längst ut till vänster (ur publiksynpunkt), på andra raden. Jag såg såklart hela scenen, men från min blickpunkt någonstans ändå. Hade jag sett samma saker, sett allt från exakt samma perspektiv, om jag till exempel suttit längst till höger, längst bak eller i mitten? Jag vet faktiskt inte.

Jag tycker dock bestämt att jag bör gå på teater minst en gång per halvår. Det var alldeles för länge sedan sist och nu när jag både hittar till Jönköpings och Göteborgs största teatrar, så ska det väl gå att få ihop? Jag hoppas ju sannerligen det. Det är tur att man dessutom har nära och kära vänner, och åtminstone en på västkusten, som gillar teater lika mycket som en själv. Det blir en uns lättare att pallra sig till en teaterpjäs då, med så gott sällskap!

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s