Oh, sunny day!

Vilka böcker på Litto-listan som jag läst:

Det är många som har markerat vilka böcker man läst från Litto-listan (den bokliga motsvarigheten till Mellon).

De fetmarkerade har jag läst.

1. Utvandrarna av Vilhelm Moberg
   (jag har läst några meningar på svenskan kanske, men inte romanen i sig).
2. Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
   (den här har jag hemma, men jag har inte läst den själv ännu).
3. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
   (helt klart värd tiden (!), även om det tog ett tag att komma in i den).
4. Stolthet och fördom av Jane Austen
   (jag har inte läst något av Austen hittills (host?)).
5. Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
   (den här har jag inte läst, äger den inte heller).
6. Flyga drake av Khaled Hosseini
   (den här har jag ett tag tänkt läsa, men frågan är om jag kommer komma mig för?).
7. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
   (jag har läst ytterst lite på den här (också någon gång i svenskan) men inte hela eller ens på långa vägar en bit).
8. Härskarringen av J.R.R. Tolkien
   (jag har den i hyllan, och den är snygg…).
9. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
   (jag har läst Lagerlöf (noveller) men inte en roman).
10. 1984 av George Orwell
    (den här vill jag faktiskt läsa, men det har jag hittills inte gjort).
11. Anne Franks dagbok av Anne Frank
    (inte läst).
12. Jane Eyre av Charlotte Brontë
    (läst och älskad!).
13. Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez
    (inte läst).
14. Boktjuven av Markus Zusak
    (min kompis har läst den, men alltså inte jag, och den går på bio – jag väntar på någon slags distans och hoppas att jag kanske kommer mig för någon gång).
15. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
    (inte läst).
16. Processen av Franz Kafka
    (icke läst, däremot har jag läst Kafka innan).
17. Möss och människor av John Steinbeck
    (ej läst).
18. Häxan och lejonet av C.S. Lewis
    (den här har jag läst i mellanstadiet).
19. Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
    (nix).
20. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian
    (läst och älskad i högstadiet!).
21. Utrensning av Sofi Oksanen
    (inte läst).
22. Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling
    (jaaa, och den är älskad och läst minst två gånger!).
23. Flugornas herre av William Golding
    (läst och omtyckt).
24. Torka aldrig tårar utan handskar. 1, Kärleken  av Jonas Gardell
    (läst, läst, läst – alla tre delar dessutom: 1, 2, 3).
25. Simon och ekarna av Marianne Fredriksson
    (icke läst, men har länge känt att jag borde).
26. Aprilhäxan av Majgull Axelsson
    (läst, om jag inte missminner mig).
27. Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
    (den här har jag läst, men inte resterande delar).
28. Vredens druvor av John Steinbeck
29. Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe
    (läst och tokälskad (dessutom läst fler än en gång)!)
30. Mig äger ingen av Åsa Linderborg
    (ej läst).

Jag har läst 10/30 och med detta alltså en tredjedel av böckerna som finns med i Litto-listan. Det är väl inte jätteilla. Det kan bli 11 eller 12 inom en hyfsat snar framtid (med tanke på att jag i alla fall har Lindgren och J. R. R. Tolkien hemma i bokhyllan). Men det är väl lite önsketänkande, kan man tänka.

 

Ännu ett tävlingstips!

Jag har ytterligare ett hett tävlingstips just nu. Det är min kära bokvän, Nelly, från Nellons bokblogg som har anordnat en tävling med anledning av att hon har över 100 följare på Bloglovin. Anvisningar om hur ni kan knipa en eventuell vinst återfinns hos Nelly!

Ett tävlingstips!

En söndag kan knappast börja bättre än att jag snubblat över Bellas tvåårstävling (ja, hennes bloggs!)!

Man kan vinna böcker från Book Depository eller Adlibris, som Bella sponsrar med från egen ficka, till ett värde av 150 kronor. Man kan också tillskansa sig maxinalt två lotter i denna generösa utlottning!

Stort grattis (igen), Bella!

21 frågor

Jag lånade denna enkät, eller i alla fall 21 frågor, eller… början på meningar som jag har avslutat, av Sandra på ctrlread.se. Hos Sandra kan ni även läsa vart hon har lånat, eller ”stulit”, den.

Jag heter Elina (Annie).
Jag är för tillfället hemtentamensförfattare.
Jag är bra på att strukturera och planera och ändå stressa en del…
Jag tycker inte om spindlar och annat med, tyvärr, löjligt många ben.
Jag är dålig på att vara helt ensam (tänk vilken tur att jag har katter när sambon är iväg på jobb!).
Jag läser ofta två böcker samtidigt (och en hel del filmvetenskaplig kurslitteratur). Just nu läser jag bland annat Ru.
Jag gillar när jag hittar tiden att göra det jag vill.
Jag sjunger gärna (särskilt i bilen) men inte sådär jättebra direkt…
Jag älskar min familj, både den jag biologiskt är en del av och den jag valt själv.
Jag är inte speciellt bra på att komma sent. Jag skäms ofta över sådana situationer och är i princip ändå aldrig mer sen än fem, tio minuter…
Jag föredrar lugna morgnar och kvällar, i alla fall på vardagarna.
Jag tycker om choklad otroligt mycket. Men självfallet är den som godast om man tar och unnar sig choklad då och då.
Jag är beroende av regelbundenhet i frukost, lunch, middag (åtminstone!). De gånger jag inte ätit på ett par timmar förvandlas jag till ett känslomonster!
Jag har på mig mjukisbyxor och en riktigt skön tröja (utöver underkläder och strumpor). Jag tycker det är skönast att klä ner sig väl hemma efter jobbet eller när det är ”hemmahelg”.
Jag dricker te med en uns honung (en favoritsmak är cactus).
Jag lyssnar på en spinnande katt och surret från min dator.
Jag blir arg på människor som redan har en klar bild av andra grupper människor. Hur ska de ge människor en ärlig chans? Förstår de inte hur många potentiellt goda människor de kanske aldrig kommer få bekanta sig med?
Jag blir rädd av att se på nyheterna och inse hur världen kan se ut när den är som sämst. Det värsta är brott, krig och obotliga sjukdomar.
Jag önskar mig som vanligt mycket lite i takt med att min födelsedag närmar sig (det är precis samma sak inför jul).
Jag är pinsamt dålig på att manövrera en Iphone (sambon har en och jag blir tokig!).
Jag är uppväxt i ett hus i skogen i Småland.

Det här var min typ av enkät. Och nu: tillbaka till hemtentamensskrivandet (där jag analyserar Låt den rätte komma in (bland annat) i filmformat)!

Tematrio: snyggingar

Den här veckan har Lyran skrivit: ”Det har ramlat in en del otroligt snygga böcker i brevlådan den senaste veckan, vilket inspirerat till detta något ytliga ämne. Jag brukar sällan fästa särskilt stor vikt vid en boks omslag, men vissa är ju helt enkelt snyggare än andra. Berätta om tre böcker med snygga omslag – visa gärna bilder!”

Jag håller med om att jag i alla fall allt som oftast inte är den bokligt ytliga typen, men ibland så tar det emot att läsa en bok med ganska icke-tilltalande bokomslag oavsett vad jag tycker om min egen reaktion. Det är ju också så att man såklart har en del favoriter i sin egen hylla och jag tror att jag oftast faller för det stilrena, och också ofta för svarta eller mörka omslag. De tre jag räknar upp blir bara tre av många snyggingar:

1. Nattens cirkus av Erin Morgenstern:

 

 

 

 

 

2. Montecore av Jonas Hassen Khemiri:

 

 

 

 

 

3. New Moon av Stephenie Meyer:

 

 

 

 

 

En bok jag väldigt gärna vill läsa:

Ja, 2014 trodde jag inte att jag redan till våren skulle snubbla över en bok som kommer ut som jag bara kommer behöva läsa! Det här kommer bli en måste-bok. Förr eller senare under våren. Den kommer ut i april. Jag fyller år i april. Ekvationen går riktigt fin ihop om jag nu inte kan få handskarna på ett rec.ex. some how.

Erik Axl Sund är författaren, eller rättare sagt, författarna! För bakom detta namn står inga mindre än Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundblad. Ja, många av er hör ju själva! Jag gillade, älskade (!), deras tvistar i ”Victoria Bergmans svaghet” och är mycket nyfiken på deras kommande triologi som går under namnet ”Svart melankoli”. Ännu mer skräck har jag hört det ryktas – och kanske är det sant, och hur det än förhåller sig på den punkten blir det antagligen awsome, med tanke på detta.

The Fault in Our Stars

Jag läste ut min första John Green-bok någonsin i fredags eftermiddag. Då hade jag på morgonen lyckats läsa så pass att jag bara hade två sidor kvar, vilka jag inte kunde läsa förrän till eftermiddagen. Det gäckade mig en hel del, även om det kändes skönt att få en hel timmas lästid på fredagsmorgonen (med efterföljande hotellfrukost i och med att jag var på kompetensutveckling med jobbet).

Jag har hört så mycket om den här ungdomsromanen som jag tror att jag klickade hem delvis på grund av Fiktiviteter. Sedan blev den liggande tills jag lyssnade på Allt vi säger är sant, där de pratade John Green… Och därefter kunde jag bara inte låta den ligga och samla damm i min att-läsa-hög. Jag började läsa den samma eftermiddag jag hade lyssnat klart på podcast-asvnittet!

Så vad tycker JAG om boken?!

Jag tyckte utan tvekan mycket, mycket om den! Den är sorglig, vacker, romantisk, tung… Ja, mycket på en gång! Men det kan ju inte bli annat när man blandar upp en ungdomsroman med cancer. Det kan inte bli någon annan blandning! Jag tycker om alla inslag, från personligheterna och det faktum att de hanterar sin sjukdom genom att försöka att i alla fall inte bli av med humorn… Jag tycker de känns ganska äkta faktiskt, för alla karaktärer som vi möter i boken är faktiskt på något sätt drabbade av cancern – direkt eller indirekt – och bland annat i och med att vi faktiskt följer Hazels perspektiv.

I podden pratades det en del om ”prettospråket” som ungdomarna pratar… att det kanske inte är så äkta. Men personligen kan jag köpa det! Det finns de som pratar lite pretto, trots ung ålder. Jag tänker att det delvis är ett resultat av att Hazel läser ganska mycket (om vi ser till henne) och jag tänker också att det kanske är ett sätt att distansiera sig och bli något annat än sin sjukdom eller tjejen med cancer.

Det är så mycket känslor som spelas ut i den här boken! Jag känner med karaktärerna, gråter själv för deras skull och i någon form av rädsla för framtiden. Hur skulle mitt liv se ut om jag skulle drabbad av cancer? Vilka skulle stanna kvar vid min sida, och vilka skulle tycka att det blev för svårt att vara i närheten? Sådana här böcker får mig att känna så mycket på ett personligt plan. Och jag kan se mig själv tänka samma saker som Hazel Grace gör, fastän jag samtidigt vill säga till henne att vara hoppfull, optimistisk och känna sig välförtjänt av till exempel kärlek!

Jag grät en del kan jag lova under läsningen, även om jag höll igen förvånansvärt bra i bortamiljö (åh – om jag bara hade varit hemma!). Jag rekommenderar boken, tycker att den är riktigt, riktigt bra. Jag vill läsa mer från John Green i framtiden. Och jag vill se filmen som baseras på boken (trailern visar ganska mycket):

Jag misstänker dessutom att det kommer bli en ännu kraftfullare gråtfest när jag ser filmen – för jag misstänker att allt kommer bli än tyngre med vetskapen jag redan har. Och jag kommer inte heller se filmen i ett sammanhang där ingen annan vet vad jag gör (som nu när jag läste med oinsatt publik) så jag försöker hålla igen. När jag ser filmen så ska känslorna fram!

Och på tal om filmen: ”Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015” är punkt nummer 11 i kaosutmaningen 2.0. Med denna bok är den avprickad.

Just nu:

Jag ringer mina bröder

Jag förstod ju att Jag ringer mina bröder skulle vara något annorlunda. Den skulle inte vara som Ett öga rött och heller inte Montecore. Det här är en pjäs. Och jag fattar det, och ändå så tycker jag som jag gör…

Jag ringer mina bröder är en pjäs. Ja, det är en pjäs. Men någonstans kan jag inte komma ifrån känslan av att jag inte kommer huvudkaraktären nära. Och jag kan se att hela konceptet i pjäsen skulle kunna fungera jättebra på scen, där den är ämnad att vara. Och även, ja, trots denna insikt kan jag inte komma ifrån en vag känsla av besvikelse. Jag hade hoppats på att blåsas av stolen. Men det gör jag inte. Jag hade hoppats fyllas upp av känslor och tankar. Men det gör jag inte riktigt…

Det är ett otroligt viktigt tema som tas upp i pjäsen. Den är viktig, till och med jätteviktig. Dock blir jag mest frustrerad, förvirrad och lite besviken över själva upplägget. Fast jag kan se det framför mig på en scen med passande skådespelare. Och jag kan höra hur allting klingar bättre i boken om jag försöker tänka den med Khemiris egna röst och inte min. Men det är min röst jag hör och jag kan inte, bara kan inte, komma ifrån känslan av en besvikelse. Jag trodde på mer magi, mer poesi och lek med ord. Det finns där, men inte i den utsträckningen jag suktade efter.

Den här är okej, och kanske mer än så ändå? Den kommer absolut att få bo i min bokhylla, men mina älsklingar är romanerna, Ett öga rött och allra mest Montecore! Jag antar att pjäser och jag kanske möter varandra mycket bättre i teatermiljö. Kanske är det helt enkelt så att jag och pjäser inte fungerar så bra om vi möts över en bok?