2 x Novellix

Jag tycker det har varit mycket svårt att samla tankarna kring mina senaste Novellixer. Det beror mestadels på att de är klassiker. De är med detta aningen speciella och säregna, samtidigt som jag kan se samma ton som i Dostojevskijs Brott och straff i båda. Men ändå, ja ändå, så tycker jag inte om de alls på samma sätt som jag kom att gilla Brott och straff. Anton Tjechov bjuder in till en realistisk novell med Fästmön och Nikolaj Gogol till en mer psykiskt abstrakt novell med En dåren anteckningar. Det finns något att gilla i båda, även om jag alltså föredrar andra klassiker vid en jämförelse. Det som slår mig är också delvis det jag slås av i Brott och straff – det är tiden och kulturen de här är berättade i. Jag kan omöjligen känna igen mig på ett plan med detta. Däremot känner jag igen samhället och tiden exempelvis Brott och straff ju också utspelas i mer eller mindre, och det ger ändå någon slags igenkänning.

Anton Tjechovs Fästmön

fästmön-300x300[1]Vad: En realistisk berättelse som kretsar kring en fästmö och hennes kval och val inför sin egen framtid.
Citat: ”Hon, Nadja, hade redan fyllt tjugotre; alltsedan sextonårsåldern hade hon lidelsefullt drömt om giftermål, och nu var hon till slut förlovad med Andreij Andreitj, densamme som stod på andra sidan fönstret; hon tyckte om honom, bröllopsdagen var redan satt till den sjunde juli men trots det kände hon sig inte lycklig (…).” (sid. 4).
Omdöme: En klassisk novell som man kan prata om, och som faktiskt blir bättre om man vet mer om huvudpersonens namn (vilket jag fick nys om här).

Nikolaj Gogols En dåres anteckningar

en-dåres-anteckningar-300x300[1]Vad: En novell som lever upp till sin titel, med anteckningar där bland annat kvinnor likställs hundar, och så självsäkra att man blir lite rädd.
Citat: ”Minsann, jycke lilla! Jag får allt erkänna att jag blev mycket förvånad över att höra henne bruka mänskligt tal.” (sid. 6).
Omdöme: Den här klassikern är faktiskt bra, lite förvirrande och ganska hemsk, men någonstans också lite rolig. Jag blev mer och mer överraskad mot slutet.

Den här kvartetten Novellixer är dessutom några av de snyggaste någonsin! Jag kan inte sluta kolla på omslagen.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s