Jag ringer mina bröder

16071528[1]Jag förstod ju att Jag ringer mina bröder skulle vara något annorlunda. Den skulle inte vara som Ett öga rött och heller inte Montecore. Det här är en pjäs. Och jag fattar det, och ändå så tycker jag som jag gör…

Jag ringer mina bröder är en pjäs. Ja, det är en pjäs. Men någonstans kan jag inte komma ifrån känslan av att jag inte kommer huvudkaraktären nära. Och jag kan se att hela konceptet i pjäsen skulle kunna fungera jättebra på scen, där den är ämnad att vara. Och även, ja, trots denna insikt kan jag inte komma ifrån en vag känsla av besvikelse. Jag hade hoppats på att blåsas av stolen. Men det gör jag inte. Jag hade hoppats fyllas upp av känslor och tankar. Men det gör jag inte riktigt…

Det är ett otroligt viktigt tema som tas upp i pjäsen. Den är viktig, till och med jätteviktig. Dock blir jag mest frustrerad, förvirrad och lite besviken över själva upplägget. Fast jag kan se det framför mig på en scen med passande skådespelare. Och jag kan höra hur allting klingar bättre i boken om jag försöker tänka den med Khemiris egna röst och inte min. Men det är min röst jag hör och jag kan inte, bara kan inte, komma ifrån känslan av en besvikelse. Jag trodde på mer magi, mer poesi och lek med ord. Det finns där, men inte i den utsträckningen jag suktade efter.

Den här är okej, och kanske mer än så ändå? Den kommer absolut att få bo i min bokhylla, men mina älsklingar är romanerna, Ett öga rött och allra mest Montecore! Jag antar att pjäser och jag kanske möter varandra mycket bättre i teatermiljö. Kanske är det helt enkelt så att jag och pjäser inte fungerar så bra om vi möts över en bok?

Annonser

5 thoughts on “Jag ringer mina bröder

  1. tekoppenstankar skriver:

    Har du läst hans andra pjäser, som “Invasion” och “Fem gånger Gud”? Jag skulle säga att de är mycket häftigare som pjäser än “Jag ringer mina bröder”. Så läst dem om du inte redan har gjort det 🙂

    • Elina skriver:

      Jag har varit nyfiken på ”Invasion” – kanske ska jag ge pjäserna en ny chans?! (: Det blev en sådan besvikelse med pjäsen (med ”Montecore” som en jättefavorit blabd romanerna) trots att jag ju kan se det framför mig och kan se det som en fungerande pjäs. Aningen frustrerande! (; (:

      • tekoppenstankar skriver:

        “Jag ringer mina bröder” är väldigt avskalad. “Invasion” och “Fem gånger Gud” är mer dynamiska, mångbottnade. De kastar omkring med läsaren, leker, utmanar. “Fem gånger Gud” är helt otrolig och “Invasion” är också mycket stark. Du ska absolut ge dem en chans!!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s