Bortgift

bortgift-schwartz_simonette-23879584-4046666384-frnt[1]Den här boken har jag mer eller mindre dragit mig för att läsa. Jag har varit rädd att Simonette Schwartz Bortgift på något sätt kanske skulle kunna vara jobbig att läsa… Jag tror att jag har varit lite rädd att den på något sätt ska vara klyschig och spä på samhällets tankar om andra kulturer… Jag har väl liksom någonstans också varit lite rädd att en lättläst bok kanske blir för ”lätt” även med detaljer och att detta i sin tur skulle kunna leda bort från en helhetsbild på något sätt (eller eventuella missförstånd).

Men efter att ha läst den tänker jag följande:

  1. Det finns fler chanser att identifiera sig – både med Jino som är huvudperson och även en hel del i hans bror Eli.
  2. Det finns möjlighet att identifiera sig i kurdiska Alins situation.
  3. Man får också en inblick i hur olika kulturer kan vara.
  4. Samtidigt inser man att alla individer bär på samma känslor och samma längtan oavsett ursprung och kultur.

Jino och Eli är bröder, de har kanske glidit ifrån varandra en del, men ska i alla fall tillbringa en sommar i Turkiet tillsammans med sin faster och hennes man. Deras far var ursprungligen från Kurdistan och Jino och Eli har därmed kurdiska rötter – rötter som modern vill att de inte glömmer bort. Det som verkar kunna bli den längsta och tråkigaste sommaren någonsin, visar sig bjuda på något helt annat än vad Jino först trott. Han lämnar Sverige och sin flickvän för familjens skull och bereder sig på en lång, tråkig sommar i faderns barndomsby. Men vad han inte räknar med är att det finns vackra tjejer i sin egen ålder i byn – som Alin…

Jino är den yngsta brodern, den som har anpassat sig mest till den svenska kulturen och som gör som han vill utan att tänka så mycket på konsekvenserna. Eli är storebrodern, den som har tagit det kurdiska arvet på allvar och den som alltid rättat sig efter sina föräldrar. Alin är en dotter, den som levt hela sitt liv i Turkiet och inom den kurdiska kulturen. Hon har haft drömmar om en framtid som studerande, men de drömmarna kan hon inte uppfylla i Turkiet.

När jag såg titeln kände jag instinktivt att ”säg inte att de är en tjej som tvingas in i bortgifte”, men i efterhand vill jag påminna mig själv om att man kanske glömmer bort att det lika gärna kan röra det andra könet.

Den här romanen kan diskuteras, den ger små perspektiv av brodern Eli genom Jinos perspektiv. Det är samma sak med till exempel Alin, brödernas mamma och några till. Däremot känner jag inte att jag blir mycket sugen på att ta del av del två som man kan läsa om på sista sidan. Det känns som om jag redan där får veta för mycket. Men samma sida kan säkert också locka en läsare. Det känns som att del två eventuellt är mer klyschig, men jag hoppas att Simonette Schwartz har som princip att slå en lite på näsan. Sådant tycker jag om! Och det leder till nya diskussioner – till exempel rörande fördomar, om inte hos en själv, så de som faktiskt finns i samhället (och som indirekt kanske ändå påverkar många?).

Ett minus är omslaget. Jag lockas tyvärr inte att välja just den här boken på varken bibblan eller i affären… och är man ute efter ett lättläst alternativ kanske man hellre väljer ett med mer lockande omslag (även om jag vet att det inte alltid finns jättemånga alternativ)?

Annonser

One thought on “Bortgift

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s